Jag lider av After con blues …

Det är konstigt. De senaste fyra dagarna har jag svävat bland molnen och nu är jag helt låg. Konventet har varit fantastiskt kul och nu när det är slut känns det tomt. Märkligt jättetomt. Jag tror alla som någonsin varit på kollo kan känna igen sig. Man tillhör en stark gemenskap i flera dagar där stämningen är så stark att den nästan går att ta på. Och sedan är den borta. Poff bara.

Så just nu kan jag inte skriva så mycket mer, jag är i fel stämning.

Jag hade dock mitt möte med GRRM idag och det var magiskt och samtidigt lite sorgligt på något sätt. Han gillar alla vägar och dörrar som öppnats för honom med framgången ( och pengarna såklart, uttryckligen ), men kändisskapet skapar barriärer som man märker att han har svårt för och tycker är jobbiga. George själv verkar vara en ytterst sympatisk människa måste jag säga, baserat på väldigt kort tid kan ju tilläggas. Säkert svår mellan varven, men intrycket ger en i grunden genuint fin och sympatisk person med en härlig humor. Hans assistent däremot, ouch …

Intervjun är bandad så jag måste få ner den som text på både svenska och engelska. Det kommer alltså ta några dagar innan den publiceras här. Men det var väldigt avslappnat och trevligt med bara mig själv, George och två till som satt och småpratade och vi ställde en del frågor i 25 min med 5 minuter fotosession efteråt. Och ja, jag tog en selfie med mig och George. Såklart. Den får ni dock inte se idag.

Det märktes att många redan åkt. Stämningen var lite mer dämpad och mindre folk. Här satt jag och kompisen och sålde böcker idag, alltså inte på samma ställe som igår.

alandica

Två fina steampunkfan.

steampunk

Lobbyn, hjärtat av konventet.

mässa

Annonser

Författarintervju – Fredrik Backman

Hamburgare utan dressing eller vegoburgare med allting på?

Jag tar gärna en vegoburgare med allting på. En av sakerna som jag skulle vilja ha på den är en hamburgare.

Din nya bok Britt-Marie var här har precis kommit ut. Kan du berätta lite om den? Varifrån kom inspirationen till den och hur formades karaktärerna?

Jag ”inspireras” inte så värst mycket. Jag stjäl. Hade jag levt ett lite mer spännande liv eller varit en lite mer intressant person eller åtminstone inte hade hatat att resa så mycket som jag gör så hade jag säkert åkt runt i världen och ”inspirerats” utav bara helsike, men eftersom jag egentligen bara vill sitta hemma med mina barn och äta glass och kolla på amerikanska bilar som kör i cirklar så blir jag tvungen att stjäla istället. Så jag gör det, dagligen. Sätt att prata och hela dialoger och kroppsspråk och karaktärsdrag, rubbet. Av folk i kön på Ica och av mina vänner och av folk som dyker upp i bakgrunden av Keeping up with the Kardashians. Stjäl, stjäl, stjäl. Det är min formel.

Hur skulle du själv beskriva dig för den som inte vet?

”Har du hört den om två irländare i en båt? Har du inte HÖRT den om två irländare i en båt!? Sätt dig ner så ska jag hämta mer sprit och berätta den om två irländare i en båt för dig!”

Hur skulle din fru Neda beskriva dig för den som inte vet?

”Herregud.”

Hur ser din skrivarprocess ut och hur ser det ut runtomkring dig när du skriver?

Det är inte det att jag inte vill ha en process. Jag ÖNSKAR att jag hade en process. Men helt ärligt så är min process att jag sätter mig ner och skriver så fort mina barn låter mig göra det. För att jag gillar att skriva. En del människor gillar att spela gitarr eller att odla pelargonier, jag gillar det här. Om jag har en ledig söndagseftermiddag så skriver jag. Om jag inte hade fått betalt för att skriva så hade jag skrivit ändå, men jag hade förmodligen varit helt omöjlig att leva med eftersom jag hade varit tvungen att ägna 8-10 timmar av min dag åt att göra något annat än att skriva innan jag fick sitta ner och skriva. Så…det är min process. Jag har all respekt i världen för de riktigt stora författarna som verkligen gör sin litteratur till konst, och som kan föda den konsten ur smärta och lidande, men jag har varken det tålamodet eller den begåvningen. Jag skulle inte orka sitta vid ett tangentbord om det inte gjorde mig lycklig. Jag förstår att det får mig att låta som en simpel och egoistisk person, men jag tror helt ärligt att det bara är genier som kan vara exceptionellt bra på ett hantverk utan att tycka ett dugg om att utföra det. De flesta av oss är inte genier, så vi får försöka kompensera våra brister så gott vi kan. Jag är en på de allra flesta sätt extremt begränsad skribent, jag vet det, men jag försöker väga upp det genom att verkligen älska det jag gör. Ibland räcker det, ibland inte. Sånt är livet. Vad var den andra frågan? Hur det ser ut runtomkring mig när jag skriver? Det är väldigt, väldigt stökigt. Det är det. Jag är en sjukt stökig person.

Vilken artist ( konstnär, musiker etc ) skulle du jämföra ditt skrivande med?

I introt till Snobben sitter Snobben ovanpå sin hundkoja och skriver på skrivmaskin. Det ser mysigt ut. Det vill jag gärna identifiera mig med.

Har du några tips till dem som kämpar för att komma dit du är idag?

Skriv. Skriv hela tiden och skriv med allt du har och var aldrig, aldrig, aldrig rädd för att någon annan ska tycka att det är dåligt. Det finns ingen skribent i världshistorien som du någonsin har beundrat som inte har blivit sågad tusen gånger. Så lär dig att ta kritik, och kom ihåg att det är någonting du måste lära dig om och om och om igen, eftersom det jävliga är att det blir svårare och svårare ju äldre man blir.

Vilken författare skulle du själv vilja intervjua och vad skulle du fråga?

Astrid Lindgren. Jag skulle vilja veta om hon grät när hon skrev slutet av Bröderna Lejonhjärta.

Om du fick välja en egen ensemble till såpan ”Stjärnorna på slottet” att hänga med några dagar, vilka skulle det vara?

Mina vänner Riad, Junes, Erik och Adam. Vi skulle mest spela Xbox och äta ost. Det skulle nog inte bli så värst bra tv.

Vem skulle du helst vilja ha till granne, Ove eller Britt-Marie?

Båda, men av helt olika anledningar.

Hur ser närmaste året ut för dig? Skriver du på något nytt?

Jag skriver alltid på något nytt. Och något gammalt. I regel åtta-tio olika nya och gamla grejer åt gången. Sen kommer jag till en punkt där jag visar alla idéerna för min fru och min förläggare och min agent, i den ordningen, och sen talar de om för mig vilka åtta-nio grejer som är helt obegripliga och vilken grej som kanske fortfarande går att rädda. Sen går jag hem och jobbar lite mer på den grejen. Men just nu är jag föräldraledig med min dotter. Vilket väl om jag ska vara ärlig bara betyder att jag hänger med min dotter hela dagarna istället för att gå till kontoret och äta choklad och kolla på Vita Huset-repriser hela dagarna.

Hur skulle ett kort blogginlägg se ut från dig själv idag, om du kunde skriva till ditt 10-åriga jag?

”Oroa dig inte. Det kommer ordna sig.”

Hur ser din besticklåda ut?

Den är i ordning. Eftersom jag inte är med terroristerna.

Sista frågan. Kan vi förvänta oss att se dig här på Åland för något signeringsbesök närmaste året?

Ingen aning. Finns det några bra keps- och skrivmaskinsaffärer på Åland?

Tack så väldigt mycket Fredrik Backman för att du tagit dig tid. Vi har välsorterade loppisar och framförallt det här, så jag och alla andra här på fredens öar ser fram emot kommande besök.

 
Britt-Marie var här kan köpas hos Adlibris, Bokus och CDON.