Kommande läsning.

De här fina böckerna trillade ner i min brevlåda igår. Jag har ju minskat på recensionsexemplaren så det kändes som julafton nu när det trillade ner två på en gång. Lite farligt dock eftersom glädjen lätt gör att man tackar ja till för mycket. Men de här två kände jag var lagom.

 

IMG_0188

Mazerunner – I solstormens spår av James Dashner tror jag på. Jag var ju inte överförtjust i hur allt slutade, men här kommer nu en prequel som tar oss raka vägen till apokalypsen och hur allt började. Det kan nog bli väldigt bra hoppas jag.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En fantasy som utspelar sig i samisk miljö. Känns väldigt lovande.

Mazerunner – I dödens stad

maze-runner-i-dodens-stad

I dödens stad är den sista delen i trilogin Mazerunner, skriven av James Dashner.

De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Jag som verkligen gillade de två tidigare böckerna har lite problem med den här. Serien står ju för snabb underhållning, det är liksom inget djupare innehåll och det är heller inte vad jag förväntade mig. Men lite mer än bara springande hit och dit hade ju varit trevligt. Det här känns märkligt nog som en mellanbok. Spänningen inför upplösningen finns liksom inte där och det är troligen för att författaren gör det både lätt och svårt för sig samtidigt, men på fel ställen.

En enkel lösning hade varit helt ok för mig. Författaren hade inte behövt kämpa med att snurra det femtioelva varv, vilket i slutändan inte blir något tydligt svar alls. Detta snurrande bidrar också till en hel massa springande hit och dit. Vem ska Thomas lita på, vad ska han göra och vart ska han springa? Fram och tillbaka hela tiden och det blir liksom för mycket. Författaren hade också tjänat på att fokusera på trådarna som ska knytas ihop. Den stora frågan har ju hela tiden varit vad WICKED är, vad deras syfte är och om de är goda eller onda. Svaret vi får är … tja något slags ickesvar. Det blir mest en hel massa svammel om variabler. Ordet används faktiskt så frekvent att det på en sida skrivs upp till åtta gånger, sen räknade jag inte mer.

Boken är rörig och det känns som författaren har kämpat med att få till ett intelligent slut, något ordet variabler tyvärr inte kan hjälpa till med. Men, boken är ju naturligtvis ändå inte så usel att jag inte rekommenderar den. Vraken ( de smittade ) förvandlas i den här boken till något annat vilket förhöjer spänningen. Den påbörjade kärlekstriangeln fortsätter lite halvdant här vilket är trevligt när det för en gångs skull är en kille som står i mitten, och självklart finns en hel del av spänningen från de förra böckerna kvar. Jag sträckläste alltså boken vilket är ett ok betyg. Jag önskar ändå att förlaget hade ställt högre krav på Dashner, för den sista och avslutande delen i en trilogi bör vara bättre än så här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Semic för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är:

Beas bokhylla

Monstersteffa

Bookis

Mazerunner – I vansinnets öken

maze-runner-i-vansinnets-oken

Mazerunner – I vansinnets öken är andra delen i en serie skriven av James Dashner.

Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.

Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på – ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?

Thomas och de andra gläntingarna är i trygghet utanför labyrinten och ligger och sover i en sovsal, när Thomas plötsligt känner hur det telepatiska bandet till Theresa bryts av.  Theresa som fick en egen sovsal som ensam tjej är helt plötsligt borta ur Thomas huvud. Det visar sig att WICKED inte är klara med sitt test och istället för trygghet hamnar gläntingarna i större fara än någonsin tidigare. I en het och torr öken måste de slåss mot de smittade och överleva stormar värre än något de tidigare upplevt. Allt iscensatt av WICKED där ingen till slut vet vad som är verkligt och vem man kan lita på.

Andra boken fortsätter i samma rasande tempo som den första. Språket har fått ett bättre flyt och drivet är otroligt bra. För bra faktiskt. Det är som att åka forsränning ( inte för att jag har provat, men jag har bra fantasi ) där allt rusar förbi och man har andan i halsen och pulsen är konstant skyhög. Sträckläsning i hundratio och fruktansvärt spännande. Jag hade dock önskat lite pauser ibland. Åtminstone något tillfälle att andas och försöka klura ut gåtan som samtidigt svishar förbi. För vi läsare vet ju precis lika lite som Thomas, huvudkaraktären. I takt med att han får minnesglimtar och fler ledtrådar till WICKED:s hemlighet, så gissar vi ikapp med honom. Något som är både intressant och frustrerande. Det här påminner en hel del om hungerspelen men samtidigt inte. Spelet fortsätter i den här boken på en annan spelbana och allt är iscensatt för att vara så farligt som möjligt för deltagarna, gläntingarna. Skillnaden är att här vet ingen vad som händer eller varför. Karaktärerna vet inte, vi läsare vet inte och det är så himla spännande. Lättläst och snabb underhållning, men bra. Ändå kände jag lite på slutet att det kanske får räcka nu. Jag vill ha svar. Sedan slutar boken med en sådan rejäl cliffhanger att jag glömmer alla sådana tankar och bara längtar efter att läsa nästa bok.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Mazerunner – I dödens labyrint

maze-runner-i-dodens-labyrint

Mazerunner – I dödens labyrint, första boken i en serie skriven av James Dashner.

Beskrivning från Adlibris:

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat – Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Den här gillade jag! En riktigt bra ungdomsbok med bra driv och spännande berättelse.  Den riktar sig till ungdomar 12-15 men jag tycker nog den hade passat unga vuxna bättre. Förhoppningsvis lockar det dramatiska omslaget tillräckligt för att inte åldersgränsen ska skrämma bort de äldre. För det här är en bok som kan tilltala många läsare i olika åldrar.

Thomas kommer till Gläntan som omges av labyrinten. Han möts av gläntingar, pojkar som precis som Thomas kommit dit via hissschaktet utan att minnas mer än vad de heter. Inget vet varför de är där, men alla vet vad som förväntas. Att hitta en väg ut ur labyrinten.

Den har sina språkliga små bekymmer. James Dashner gillar uppenbarligen uttrycket ”Bra där” väldigt mycket. Så pass att det under ett kapitel förekommer från flera olika karaktärer ett flertal gånger. Ibland underskattar han även sin läsare genom att förklara för mycket. Efter en väldigt jobbig händelse står det ”Thomas blev nedslagen”. Ja, man tenderar att bli lite ledsen när saker och ting går åt helvete. Det behöver liksom inte förklaras, man får lita på att läsaren förstår det.

Men det gör inget. Berättelsen i sig är tillräckligt spännande och drivande för att språkliga bekymmer inte spelar någon större roll. Jag gillar även att det inte finns någon direkt kärlekshistoria här, allt är fokuserat på överlevnad och att lista ut labyrinten.

Karaktärerna är bra. Några träder fram och andra förblir lite suddiga. Thomas är bra, han agerar utan att tänka för att göra det som är rätt. Jag är lite trött på karaktärer som velar hit och dit, så det är uppfriskande med någon som bara gör.  Jag ser mycket fram emot att se filmen.

Betyg blir 4 / 5 stjärnor.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till