Obsidio

Kady, Ezra, Hanna, and Nik narrowly escaped with their lives from the attacks on Heimdall station and now find themselves crammed with 2,000 refugees on the container ship, Mao. With the jump station destroyed and their resources scarce, the only option is to return to Kerenza–but who knows what they’ll find seven months after the invasion? 

With time running out, a final battle will be waged on land and in space, heroes will fall, and hearts will be broken.

Skulle jag skriva så som jag faktiskt känner, skulle det bli ett totalt obegripligt inlägg med versaler, inga punkter, fulgråt mellan varven, versaler, alla synonymer som finns för ordet fantastisk och ännu fler versaler. För det här är så himla bra. Så himla himla bra!

Serien håller hela vägen ända till den absolut sista meningen. Hela boken är ett fantastiskt samspel av karaktärer jag älskar, en handling som lockar, drar och lurar mig om och om igen, och ett format som förstärker och ramar in hela berättelsen till något helt nytt jag aldrig sett förut. Så himla bra!

Serien som genomgående är fullproppad med action, skräck, känslor och spänning landar till slut i människan. Även om krig utkämpas med missiler, handeldvapen och order så är vi alla till slut bara små människor. Människor som dör på ena sidan, människor som dör i mitten och människor som dör på andra sidan. Författarna lyckas verkligen få fram krigets faktiska brutalitet på ett sätt som gör känslomässigt ont.

But this is war, chum. This is dead friends and burning skies and seven months of nightmares filled with the faces of everyone you´ve killed. This is helplessness and rage and confusion, adrenaline and fatique and shock, explosions and gunfire and pure fucking chaos. And one mistake can last a lifetime.

Utöver detta så måste jag också nämna svärandet. En liten detalj i det stora hela som ändå gör läsningen extra rolig. Hur skickliga våra karaktärer än är på att kringgå systemen och skapa hemliga chattar, få fram filer och dokument, så lyckas de av någon anledning inte komma runt censuren gällande svärord. Det betyder att alla fula ord ( ganska många, de har ett kraftfullt språk ) är överstrukna. Helt överstrukna, som i oläsligt. Vilket gör att läsaren själv får fylla i det som verkar passa bäst i sammanhanget. Och det är överraskande uppfriskande att sitta för sig själv mitt uppe i läsningen och hela tiden få svära hej vilt i huvudet för att hitta rätt ord.

Det här var en av de bästa läsupplevelserna jag haft, på så många plan. Med allvar och galenskap, humor och en jäkla massa kick ass, lyckas författarna få mig att känna exakt så som de troligen ville få läsaren att känna sig. Sida för sida, mening för mening. Ända till slutet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Tickmicks blogg och Carolina läser.

Annonser

Gemina – The Illuminae files

Ni vet den där känslan när man har läst en sjukt bra bok och dyker rakt in i uppföljaren med den där sprittande glädjen djupt inne i magen för att man äntligen ska få återse karaktärerna från första boken? Och ni vet den där enorma besvikelsen när man inser att uppföljaren handlar om helt andra personer? Den känslan, gånger hundra, drabbade mig redan under de första sidorna av Gemina.

Och det är klart jag borde ha vetat att det handlade om andra personer. Det står i alla recensioner och på baksidan av boken och på adlibris och överallt. Men på något sätt hade jag lyckats förtränga det och trodde jag skulle få möta Kady och Ezra och AIDAN igen. Istället möttes jag av en bortskämd ung tjej och hennes knarklangare.

Det visar sig att vi befinner oss på Heimdall, rymdstationen som Kady och rymdskeppet Hypatia desperat försöker ta sig till. Där träffar vi Hanna som fyller ut sina supertrista dagar med att träna kampsport, shoppa och knarka lite mellan varven. Ingen jättecharmig tjej, även om hennes knarklangare Nik tycker annorlunda. Ovetande om Hypatias situation planeras en stor fest på Heimdall och naturligtvis behöver Hanna lite extra dust till den tråkiga festen. Hon och Nik smiter alltså undan för att genomföra sina affärer, lägligt nog samtidigt som rymdstationen invaderas. BeiTech har skickat ett gäng mordiska soldater för att sopa igen spåren och hindra Hypatias nödrop från att nå ut.

Hanna och Nik kämpar desperat från olika håll för att klara sig levande ur attacken. Samtidigt slingrar sig ytterligare ett hot igenom rymdstationen. Jag vill inte spoila för mycket, så jag nöjer mig med att säga att man har ett väldigt annorlunda sätt att göra knark ute i rymden.

Och hur mycket jag än gillade karaktärerna från Illuminae så visar det sig att jag, trots min inledande besvikelse, blir ännu mer förälskad i Hanna och Nik. Även om Gemina till en början ( håll i er för nu kommer ett yttepyttelitet klagomål ) faktiskt känns aningen upprepande, så blir det en jäkla åktur i sista tredjedelen av boken. Så sjukt sjukt bra gjort och den värsta känslomässiga bergochdalbanan jag någonsin varit med om i en bok tror jag. Hjärtat hamrar för fullt, upp som en sol på en sida och ner som en pannkaka sidan efter. Sida efter sida efter sida medan trådar knyts ihop och berättelsen vrängs ut och in.

Nu är det bara sista boken kvar och jag har inte förmått mig att börja läsa än, för efter Obsidio är det slut. Och jag vet redan att jag kommer sitta där efteråt och undra hur i hela världen jag ska kunna läsa något annat efter den här serien.

Så sjukt bra.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Carolina läser, Fiktiviteter och Tickmicks bokblogg.

En smakbit av Illuminae

Smakbiten på söndagar hittar ni hos norska bokbloggen Betrakninger.

Från boken Illuminae. En AI som blivit galen, men som också är den enda som kan rädda dem. Om han väljer det.

And now, with no other option they have turned to me.

Plucked me back from the black they left me in.

Thinking I will save them.

< Protect prioritize. >

And I will.

Of course I will.

< Error >

Keep them safe. It is all I want.

Have ever wanted.

I could have told them that.

Why didn´t they ask?

I feel the ship around me. Injured and limping.

I trawl its frequencies. Its memories.

The dusty causeways these people have walked in my abscence.

I read their secrets. See their dreams. I know them.

All of them.

Better then they know themselves.

All this in the time it takes to blink.

< Error >

I look across the void. See the Lincoln.

The only uninjured member of The Kerenza assault fleet.

I turned the Zhongszheng to ashes and shrapnel.

Crippled the Churchill and Kenyatta and Magellan with a shrug.

But Lincoln …

I still feel < Error > the little suns burned in my belly. Boiling away what I was and leaving me … this.

Something less than I used to be.

Something more?

< Error >

Illuminae

This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.

Läs den, läs den, läs den!

Ärligt talat trodde jag inte den skulle vara så bra. Jag har sett den hyllas överallt, men jag tänkte ord som grupptryck, masspsykos och liknande ( förlåt ). För det vi får är en samling dokument som berättar vad som hände. Intervjuer, chattloggar, transkriberingar av övervakningskameror och den tredje ”huvudpersonens” berättelse. Sidorna ser olika ut, precis som en samling dokument gör. Vissa sidor innehåller bara några enstaka ord, medan andra måste läsas upp och ner, vridas och vändas på och däremellan är det tomma blad. Lägg därtill att det här bara är den andra boken jag läser på engelska. Så jag trodde det skulle bli tråkigt och jobbigt och långsamt. Och det jag fick var årets bästa bok. Eller inte bara årets, förra årets och årets före det och …? En av de absolut bästa. Den är precis så bra som alla sagt och lite till ändå.

Kadys och Ezras planet attackeras och de tvingas fly. Tre rymdskepp kommer till invånarnas hjälp och de lyckas fly med tusentals överlevande, jagade av skeppet Lincoln som var med om attacken mot planeten. Men inte bara är de jagade, attacken innehöll även utsläpp av ett ämne som nu infekterar de överlevande. De kämpar mot klockan både i sin flykt från Lincoln, och mot hotet från insidan i form av de infekterade. När dessutom den tredje ”huvudpersonen” höjer sin röst blir situationen katastrofal. Och vacker och poetisk, märkligt nog.

Jag trodde det skulle bli jobbigt och svårt att läsa denna samling av dokument. Ett långsamt jobb att få ihop pusselbitarna. Men det jag får är en dubbel läsupplevelse. Inte bara för att läsupplevelsen i sig är sjukt spännande, det blir oerhört filmiskt och jag ser varenda rad spelas upp i mitt huvud som värsta actionfilmen. Jag får en läsupplevelse och filmupplevelse samtidigt, allt i ett. De sidor som måste läsas upp och ner, vridas och vändas på, piskar på det filmiska med sin brutala ordkonst. De blir inte bara begripliga, utan nödvändiga och tar hela läsupplevelsen en nivå högre.

Det är så oerhört spännande, sjukt skräckligt mellan varven och drivet är på topp precis hela boken igenom. Det här är alltså sjukt bra. SJUKT BRA. En av de allra bästa. På riktigt.

Illuminae är skriven av Jay Kristoff och Amie Kaufman. 

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken ( och de har alla rätt ) är Carolina läser, Oarya och Fiktiviteter.

 

 

Jag skippade bokrean och beställde de här pärlorna istället.

Det kommer bli en del läsning på engelska för mig framöver. Just nu läser jag ju Eldens arvtagare av Sarah J Maas, men när den är slut är det också slut på översatta delar, så resten blir på engelska. Har redan köpt e-boken på engelska ( kommer köpa pappersböckerna också senare pga omslagen ).

Men så var jag också så himla sugen på de här två pärlorna. Den ena för att den är enormt hyllad ( ja, jag faller för grupptrycket ibland ) och den andra för att den låter så lockande. Så jag skippade bokrean och beställde annat istället. Jag är överhuvudtaget lite besviken på bokrean faktiskt ( fysisk butik ) . Det är inte samma sak som förut när det var de vanliga böckerna som reades ut. När man fick den riktiga boken för en billig peng och verkligen kände att man gjort ett fynd. Nu är det så många böcker som trycks i reaupplaga och de känns bara billiga i sitt utförande. Plastiga och billiga. Jag förstår naturligtvis varför man gör så, men jag fattar inte varför man trycker plastiga inbundna böcker när man kan välja vackra mjukpärmar istället. Mjuka pärmar kan vara minst lika fint som inbundet. Så den här vurmen för just inbundet, oavsett hur plastigt det är, fattar jag inte riktigt.

Men jag förstår att rean är en räddning för många bokläsare, så jag ska inte klaga för mycket. Det är ändå väldigt trevligt att den finns och för barnfamiljer är den ju en skattkista.

Men i alla fall, de här härliga böckerna är på väg till min brevlåda.

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff  och The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jay Kristoff har även skrivit serien The Nevernight Chronicle som jag är nyfiken på. Så om min läsning på engelska inte blir en katastrof kanske det här blir nästa köp.