Böcker till filmer.

Tisdag idag och det är helt mörkgrått ute. Jag tog ett jättefint kort igår på soluppgången som var helt fantastisk, det såg verkligen ut som om himlen stod i lågor. Ganska exakt 15 minuter senare var det helt grått. Inte ett spår av den magiska soluppgången fanns kvar. Så det gäller att njuta när magin ibland hittar fram och däremellan finns den som tur är i böcker. Att överföra magin från bok till film är dock inte alltid så lätt och i dagens Top Ten Tuesday ställs frågan:

Top Ten Book To Movie Adaptations I’m Looking Forward To or Ten Book To Movie Adaptations I Still Need To Watch.

Jag har faktiskt lite dålig koll på filmvärlden just nu, men några filmatiseringar ser jag extra mycket fram emot. 

Den femte vågen av Rick Yancey ( trailer ) . Jag var inte superförtjust i boken men tror filmen kan bli hur bra som helst.

Mockinjay part 2 ( trailer ) av Suzanne Collins. Gillar alla filmer hittills och ser verkligen fram emot att se sista delen av Hungerspelen på film.

Alliegant av Veronica Roth ( trailer ). Jag har faktiskt inte ens sett Insurgent än men ändå, de väntar och lockar trots att jag verkligen inte gillade Roths avslut.

Legend av Marie Lu. Kommer den eller inte? Filmrättigheterna är ju köpta och ryktet har gått sedan 2013 att den snart ska börja spelas in. Men inget händer. Och jag är ju lite kluven, vem kan rimligtvis spela Day så som han måste spelas? Men kommer den så ser jag den – att låta bli är liksom inte ett alternativ.

Looking for Alaska av John Green. Den är på väg sägs det. Jag hoppas det.

Miss Peregrine´s home for peculiar children av Ransom Riggs. Är på gång sägs det. Kan bli total flopp eller hur bra som helst.

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Och så den bästa nyheten av dem alla ( eller ännu bättre hade ju varit om Peter Jackson stod bakom produktionen ) är att Odinsbarn och serien Korpringarna av Siri Pettersen ska bli norsk storfilm. Nu har jag ju inte skrivit om Röta än, men under läsningen så såg jag handlingen i filmscener flera gånger. Jag gissar att det blir hur underbart som helst.

korpringarna-1-odinsbarn

Sist en liten bubblare. Jag har faktiskt inte läst klart boken, men tror filmen kan bli rätt kul.

 

Looking for Alaska av John Green

efter-alaska

Efter Alaska är skriven av John Green.

Den första vännen

Den första kärleken

De sista orden

Miles lämnar ett trist, ensamt liv på High School bakom sig och anländer till internatskolan Culver Creek i Alabama en tryckande het dag strax före terminens början. Han längtar efter förändring och ett nytt liv och hoppas kunna hitta det på Culver Creek. Och visst förändras hans liv. Livet på skolan bygger på vänskap, fiendskap och ständiga brott mot skolans stränga regelverk. Inom loppet av något dygn har han fått ett nytt namn, ”Bullen, fått en ny vän, Översten, och lärt sig en och annan ny ovana.
Och han träffar Alaska Young – den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin sett. Hon förändrar hans liv mer än något annat, mer än han någonsin kunnat ana …

Det här kommer bli ganska kortfattat eftersom det är otroligt svårt att skriva något utan att spoila handlingen.

Boken innehåller en stor Händelse och berättelsen är indelad i före och efter Händelsen. Green har ett språk jag tycker om som är både avskalat och svulstigt på samma gång. Humorn är torr, men känslorna är massiva. Nedräkningen till Händelsen driver mig framåt i jakten på frågan vad var det som hände? Jag läste med hjärtat i halsgropen eftersom jag fattade att något kommer gå riktigt illa och ändå är det inte Händelsen som är det viktiga i slutändan. Det är känslorna som framförs och vi känner nog igen oss allihop. Den påminner om Jellicoe road på sätt och vis. Det är en bok om ungdomen, om vänskap och kärlek och allt vad det för med sig. Utanförskap, sex, alkohol, pranks i sann skolanda ( och oj vad bra den sista är ), avundsjuka och rivalitet. Huvudkaraktären Miles berör mig. Hans ensamhet i början och de första trevande försöken att få vänner är rörande, och hans fascination för människors sista ord skapar nyfikenhet även hos mig och definierar honom på ett sätt som gör karaktären levande och trovärdig.

Jag har tidigare läst John Greens Pappersstäder som jag inte kände något alls för faktiskt, därför har jag heller inte skrivit om den här. Det är svårt att skriva något intressant om en bok en bara känner jaha för. Därefter läste jag hans bok Förr eller senare exploderar jag ( The fault in our stars ), en bok som jag tyckte var väldigt bra. John Green låg så att säga plus minus noll hos mig. Den här boken tyckte jag nästan ännu mer om, fast på ett annat sätt.

Man verkar ha lite svårt att bestämma sig för vad boken ska heta på svenska. Den tidigare versionen heter Var är Alaska. Den verkar dock vara slutsåld på förlaget, och nu när ny utgåva är på gång har man istället valt titeln Efter Alaska.

Nya utgåvan kommer ut i juni och du kan bevaka den på Adlibris, Bokus eller CDON.

The fault in our stars

the-fault-in-our-stars

The fault in our stars skriven av John Green. Svensk titel är Förr eller senare exploderar jag.

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig – det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.

Jag var lite orolig för vad ska jag skulle tycka om boken, eftersom jag ofta har problem med hypade böcker. Av någon anledning. Jag ville så gärna älska den här boken lika mycket som alla andra gör. Och det gjorde jag. Nästan.

Hazel är fantastisk. Hon har levt med sin cancer i flera år, släpandes på en syrgastub som är ett nödvändigt ont eftersom hennes svekfulla lungor inte längre klarar att göra sitt jobb. När hon träffar fina fina Augustus blir det både sprakande gnistor och jobbiga funderingar som dyker upp. Funderingar kring vad en tonårskille egentligen tycker om en tjej som släpar på en syrgastub hela tiden,  som kommer att dö snart, som har överbeskyddande föräldrar. Såna saker. Det visar sig att Augustus inte bryr sig om sånt, bara om henne, Hazel Grace, eftersom han redan från början använder hela hennes namn. Som om hon är värd bättre än att förkortas.

Parallellt med kärlekshistorien löper även jakten på en försvunnen författare, Peter Van Houten. Han har nämligen skrivit en bok som först är Hazels favoritbok och därmed även blir Augustus favoritbok. Att hitta författaren blir viktigt för dem båda och förenar dem i något normalt, utanför cancervärlden. Något som inte är en biverkning av döendet.

Boken är fantastisk. Språket är fantastiskt och karaktärerna är fantastiska. Allt är så jäkla bra, så fint och så fruktansvärt sorgligt. Jag säger det igen, boken är fantastisk! Men naturligtvis finns det ett men. Jag är hela tiden medveten om att jag läser en fantastisk bok. Och det är tyvärr ett litet minus. Jag blir inte uppslukad så jag glömmer var jag befinner mig. Jag blir inte döv för omgivningen. Vilket innebär att det är en fantastisk bok, men inte en fantastisk upplevelse. Möjligen beror det på att jag inte köper dialogerna mellan Hazel och Gus. I min värld pratar inte tonåringar så med varann så det blir inte helt trovärdigt. Vilket förmodligen är anledningen till att jag är medveten om att jag läser och inte lever i boken med karaktärerna. Men det här är troligen bara mitt problem. Jag förstår helt och fullt att det här kan vara en oförglömlig upplevelse för någon annan. Jag älskar den också. Nästan.

”Vet du hur vi blandar whisky och vatten i det här huset?”

”Nej”, sa Gus.

”Vi häller whisky i ett glas och sedan frammanar vi tankar på vatten i våra sinnen och sedan blandar vi den verkliga whiskyn med den abstrakta idén om vatten.”

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till