Årets bästa fantasy

Den här är svår i år för jag har läst tre så fantastiska fantasyserier att det nästan är omöjligt att välja en favorit av dem.

Korpringarna av Siri Pettersen är underbar. Så egen och nyskapande och fina fina Hirka som jag älskar. Mistborn av Brandon Sanderson var även den makalöst bra. Krafter som man liksom förstår, som är logiska och trovärdiga. En postapokalyptisk framtid som ändå andas svunnen tid. Fantastiskt bra.

Men om jag känner efter lite lite extra så finns det en som jag älskar lite mer. Som jag liksom tänker på ibland, bara sådär.

Serien om Kungadråparen av Patrick Rothfuss. Vi kom inte alls överens i början men sedan, åh vad jag tokälskar den här serien. Jag gillar Kvothe som boken handlar om. Jag älskar upplägget med att vi får en historia berättad. En historia som innehåller historier. Jag älskar uppstudsigheten, sårbarheten, kreativiteten och berättelsen. Allt. Det enda jag inte älskar är att det verkar dröja tills vi får slutet av boken. Årets bästa. På en nästan delad förstaplats med de två andra.

Det som jag tyckte var distansierande först, att Kvothe berättar sin historia som i sin tur innehåller fler historier, stör mig inte alls längre. Tvärtom satt jag lika trollbunden som Kvothes åhörare, Krönikören. Jag följde med Kvothe till ungdomen och blev uppslukad.

en-vis-mans-fruktan-d-1