Gnistrande pärlor i vackra färger, farliga roshajar i turkosblått hav, glömda legender och övergivna barn.

Miranda som alltid hittar de vackraste pärlorna i djupen vet att ögonstenen, den mytomspunna och värdefullaste pärlan, kan bli hennes. Om hon vill. Men den som bestämmer sig för att leta efter Ögonstenen drabbas också av en förbannelse som får en att lämna allt.

Jag recenserade Pärlfiskaren, skriven av Karin Erlandsson, för ungefär ett år sedan och nu har andra boken i serien kommit, Fågeltämjaren.

I samband med det gjordes omslaget till Pärlfiskaren om och gavs ut i ny kostym. En underbar kostym måste jag säga. För mitt absolut enda klagomål var faktiskt omslaget.

Lite kritisk är jag till det ganska intetsägande omslaget. Det ger mig ingen känsla av det färgsprakande inre den innehåller. Den värld som består av gnistrande pärlor i olika färger, farliga roshajar i turkosblått hav, glömda legender och övergivna barn.

Nu läser jag Pärlfiskaren igen tillsammans med ena barnet och att öppna boken är som att öppna en skattkista. Det nya vackra omslaget gör verkligen innehållet rättvisa, för det här en väldigt fin berättelse. Legenden om ögonstenen har äntligen fått den vackra inramning den förtjänar och jag ser mycket fram emot att läsa Fågeltämjaren alldeles snart.

Annonser