Rädda mig inte!

rädda mig inte

Andra boken i serien av Tahereh Mafi.

Beskrivning från Adlibris:

Juliettes beröring är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. Men så träffade hon Warner, den vackre unge mannen utan hjärta. Han gav henne frihet, men bara i hans fångenskap, och om hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slåss för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig – lika förbjuden kommer den att bli.

Det står även så här:

I andra delen av sin trilogi fortsätter hyllade Tahereh Mafi att berätta om en existens som brutit samman. Luften är förgiftad och människor arbetar likt fångar under ständig övervakning av Återetablissemanget, som styr det som återstår av världen i ett skräckvälde. Ändå är boken en av de mest romantiska och sensuella som någonsin har skrivits. Kontrasterna, stämningen, språket och tilltalet är helt unikt. Den handlar om elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val. Men också om en desperat längtan efter tillhörighet och att finna hopp, förtroende och självrespekt.

Den andra delen kan jag inte riktigt hålla med om längre. I första boken ja, i den här boken nej. Visst är det fortfarande heta känslor mellan Juliette och Adam med heta läppar mot brinnande hud, men samtidigt är det så gnälligt. Herregud vad hon gnäller.

Att Juliette har taskigt självförtroende kan man ju förstå, inlåst som hon varit och utan beröring och kärlek men ändå. Nån måtta får det vara på självömkandet.

En stor del av boken ägnar Juliette nu åt att sitta och gräma sig över hur värdelös hon är, att hon inte är till någon nytta och yada yada. Tills andra börjar påpeka just det, att det är dags för Juliette att bestämma sig. Antingen gör hon nytta eller så försvinner hon. Väl ställd inför ultimatum tar hon sig i kragen, till viss del, och går med på att förhöra Warner som motståndsrörelsen lyckats ta tillfånga. Juliette har fortfarande inte berättat att Warner också kan röra henne och det ställer naturligtvis till problem. Men även Adam har hemligheter.

Som ni säkert hör är jag inte lika förtjust i den här som i ettan. Det är tyvärr bok nr tre som färgar av sig i mitt tyckande men jag kan inte berätta så mycket mer utan att spoila hela storyn, så det kommer mer i nästa recension.

Den får ändå 3/5 stjärnor.

Bokvanefrågor

Senast köpta inbundna bok: Allegiant av Veronica Roth.
Senast köpta pocketbok: Tankeläsaren.
Favoritgenre: Jag har två, dystopi och fantasy. Eller tre egentligen, science fiction också.
Favoritbokhandel: Hade jag bott närmare hade det lätt varit SF-bokhandeln i stockholm, men eftersom jag bor på Åland blir det Mariehamns bokhandel. Den dagen jag vinner på lotto ska jag starta en SF-bokhandel här också.
Favoritbibliotek: Mariehamns stadsbibliotek, av naturliga skäl. Jag är nog deras största stammis.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Altanen på sommaren och framför brasan i soffan resten av året.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Altanen, räknas det?
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Jag har nog inte fem, men några. Khaled Hosseini, både för att jag älskar böckerna och så är de så vackra. Johan Theorins böcker, älskade de första och då blev det så även om de sista böckerna tyvärr inte levt upp till förväntningarna. Kommer även köpa hela serien Divergent av Veronica Roth i inbundet eftersom jag köpte Allegiant nu. Sen är det nog inga fler måsten, är den inbundna en ”måste ha” inbundet så köper jag.
Bästa lässnackset: Nötter.
Bästa läsdrycken: Kaffe eller rödvin.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Vilket som, jag hör inget när jag läser ändå.
När på dygnet läser du helst? Dygnet runt om jag kunde.
Bästa bakfylleläsningen: En bok.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Kanske inte den roligaste eller den sorgligaste, kan bli så pinsamt på tunnelbanan då.

Divergent

divergent
Första boken i serien av Veronica Roth.

Beskrivning från Adlibris:

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.

Egentligen är det kanske inte så stor mening att recensera den här boken eftersom alla redan verkar ha läst den. Men eftersom jag har läst alla tre och precis avslutat Allegiant så får jag väl börja från början och arbeta mig framåt.
Jag älskade Divergent. Fullkomligt, totalt och hejdlöst. En sträckläsarbok utan tvekan.
Språket i boken fångar mig omedelbart på samma sätt som Hungerspelen gjorde. Jag var helt fast efter bara någon sida och stod direkt på Tris sida. Hon har i hela sitt liv försökt passa in, anpassat sig och vikt sig. Men ändå inte riktigt lyckats, något skaver i hennes tillvaro. När hon slutligen gör sitt val att byta falang börjar livet på riktigt för Tris. Både de hårda fysiska utmaningarna hon möter men även i känslorna för Four.
Karaktärerna framstår ganska tydligt, åtminstone huvudkaraktärerna. De övriga blir kanske lite suddiga i kanterna men det är förståeligt eftersom det blir ganska många att hålla reda på. Det är helt ok, de intressanta är ju ändå Tris och Four.
Egentligen finns det inte så mycket att säga om jag inte ska spoila hela boken, förutom att den är underbar. Läs den!

Betyg blir 4,5 / 5

Filmen då?
Den är också väldigt bra om än inte helt i klass med boken. Tycker dock att de castat filmen perfekt. Även om jag själv föreställt mig Four helt annorlunda passar han efter en stund bra in rollen och ”blir” Four. Älskar Shailene Woodley som Tris. Hon är en perfekt blandning av skör och stark.
Något som jag också verkligen gillade var musiken som spelades varje gång de tappra visades. Jag satt nästan och hoppade i biostolen av förväntan. Det enda vi egentligen hade att klaga på var att spänningen mellan Tris och Four inte framgick lika tydligt i filmen som i boken. Det kändes lite som att först var båda iskalla och sedan helt plötsligt från ingenstans var de game on. De manliga bihangen som släpades med till bion tyckte dock att det var tydligt redan från början vad som skulle komma. Jag håller inte med. En stor del av det jag gillade med deras relation var just gnistorna och spänningen. Insikten att han kanske höll handen där lite för länge? Var inte blicken lite för intensiv?
Ni vet, det där vi alla gått igenom någon gång..

Men en väldigt bra film efter en väldigt bra bok. Se den!

Cinder – Månkrönikan

cinder

Första boken i serien Månkrönikan, av Marissa Meyer.

Beskrivning från Adlibris:

Cinder – en cyborg med elak styvmor och mystiskt förflutet. Nu står hon i centrum för en intergalaktisk maktkamp.

 Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne – och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva …

Jag har precis avslutat boken och är glatt överraskad. Visserligen är omslaget snyggt men samtidigt väldigt tjejigt och ganska barnsligt. Vet man inte vad boken handlar om är det lätt att missa detaljen av metalldelar i foten på bilden. Jag har alltså sett boken men dissat den på grund av omslaget, då jag trodde det var någon banal tonårsvariant av Femtio nyanser. Vilket var dumt, för det här är en bra bok. Det är även väldigt dumt att en del killar säkert missar den här boken ( även om jag inte gillar att kategorisera ) som kanske faktiskt hade uppskattat den.

Boken är en så kallad Fairytale retelling, den bygger på sagan om Askungen. Askungen i det här fallet är en cyborg i Nya Beijing och utspelar sig några tusen år framåt i tiden. Naturligtvis finns det en elak styvmor, två styvsystrar, en fantastisk prins och en ond drottning. Mixen av gammal saga och modern science fiction är en fullträff. De tekniska detaljerna ( typ allt ) är både trovärdiga och lättförståeliga. Jag har inga problem att se Cinder som en avancerad cyborg, androider med knasig personlighet, svävare, bioelektricitet och annat högteknologiskt.

Boken har dock både sina styrkor och svagheter. Styrka i gestaltning. Bara några sidor in i boken har jag full koll på vilken miljö jag befinner mig i. Jag ser den asiatiska marknaden framför mig, små trånga gränder, marknadsstånd där du kan köpa rykande heta dumplings och skyskraporna med sitt gytter av små lägenheter i bakgrunden.

Även personligheterna framstår tydligt, man förstår ganska omgående vem som är god, ond och var konfliker finns.

En svaghet är dock dialogerna. Ibland är det svårt att förstå vem som säger vad. Om det beror på översättningen eller slarv från förlaget vet jag inte, men det stoppade upp läsningen lite ibland när jag missförstod vem som pratade och sammanhanget i dialogen försvann.

Men det är petitesser. På det stora hela är det en bra bok som jag verkligen hoppas blir film. Jag försökte föreställa mig vilka skådespelare som skulle passa för en eventuell casting och insåg att jag inte hade en aning. Jag vet inte alls hur varken Cinder eller prins Kai ser ut. Karaktärerna framstår ändå tydligt för stunden, men inte på ett djupare plan och därför borde boken få 3 av 5 krokodiler. Men jag gillar det unika i berättelsen så den får ändå 4 av 5.

Rör mig inte!


rör mig inte

Första boken i en trilogi av Tahereh Mafi, eller ”Shatter me” som den heter i original.

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Jag hade aldrig hört talas om boken när jag läste den, så jag blev väldigt överraskad. Språket är helt unikt skulle jag vilja påstå. Jag har aldrig sett en bok skriven på det här sättet, med överstrykningar över saker som inte sägs men skulle vilja sägas. Saker som Juliette tänker men inte får ut.

Språket är även intensivt. Juliette är efter år av ensamhet en härva av känslor, nerverna sitter på huden och varje beröring och ömhetsbevis sätter henne i gungning. Eftersom boken är skriven i jag-form blir upplevelsen väldigt tydlig. Jag känner med Juliette, hennes känslor är lätta att ta till sig och läsupplevelsen blir känslig.

Jag gillar den väldigt mycket. Det är en ganska klassisk dystopi. Kanske blir det lite för mycket känslor, hud som sätts i brand, läppar som brinner mot hennes hals och liknande men det är lätt att förlåta. Boken kan med lite välvilja klassas som YA, men mest passar den nog målgruppen den riktar sig mot, ungdomarna.

Trots det rusade jag iväg för att skaffa andra boken i trilogin när sista raden var läst, något jag kanske inte borde ha gjort. Men den recensionen kommer inte riktigt än.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till