Nyårsfesten

nyarsfesten

Nyårsfesten är skriven av Ann-Charlotte Ekensten.

Den här boken handlar om tonårstjejen Elin som är bjuden på maskerad på nyårsafton. Hon vill så gärna gå, men har dåligt samvete för hennes mamma är döende i cancer. Kan Elin lämna sin mamma ensam på sjukhuset?

Boken tillhör en kategori jag faktiskt inte kände till, nämligen Lättläst. Det här är en liten bok på nitton sidor. När jag fick hem den tänkte jag att ok, hur intressant text kan man få in på så få sidor? En text som dessutom ska passa ungdomar och inte barn. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Ann-Charlotte Ekensten debuterar med den här boken och den går rakt in i hjärtat. När Elin blir bjuden på en maskerad bestämmer hon sig för att gå, trots skuldkänslor över att inte stanna med sin sjuka mamma. Festen börjar hemma hos Markus och mötet mellan honom och Elin är så okonstlat och fint att det går rakt in. Ann-Charlottes språk är avskalat och utan omskrivningar, något som lätt kan ge oönskad distans, men det händer inte här. Känslorna för Markus och skuldkänslorna gentemot mamman är så direkta att det känns som jag läst en hel roman när jag är klar. En utmärkt debut.

För unga med lässvårigheter är det här en perfekt bok, så betyget blir 4 / 5.

Ur boken: Jag känner Markus armar runt mig. Att krama honom är som att krypa in i en mysig koja. En sådan koja som mamma byggde till brorsan och mig när vi var små.

Tack till Nypon förlag för recensionsex.

Annonser

Dag 6 – Bok jag trodde jag skulle avsky men…

Fråga dag 6 – Bok jag trodde jag skulle hata, men älskade istället?

Hungerspelen. Jag skulle åka till Sverige med båten och glömde böckerna jag hade med som reseläsning i bilen. Och eftersom man låser bildäcket under resan så blev jag tvungen att köpa en i kafeterian. Begreppet dystopi var helt okänt för mig då, likaså att det fanns något som kallades YA eller crossover. Det enda jag visste om Hungerspelen var det jag hade läst i tidningen, att åldersgränsen för filmen var för låg eftersom det handlade  om ungdomar som dödar varandra. Men utbudet i kafeterian var uselt, så jag tänkte att en resa med dålig bok borde jag väl ändå klara. Sedan kan jag ju köpa nytt i sthlm. Så jag köpte den och började läsa…

När jag några timmar senare var framme i sthlm gick jag raka vägen till Pocketshop och köpte Fatta eld samt Revolt också. Och efter det blev jag stammis på ungdomsavdelningen på biblioteket. Tänk att en hel genre kan gömma sig så där bakom ens fördomar, och vilken skattkista jag hittade när jag väl upptäckte den.

hungerspelen-trilogin

Recensioner finns det gott om gällande den här trilogin, så jag tar ett kortare omdöme bara. Om jag ska nämna något så är det väl funderingen varför man gjorde en trilogi, för den sista boken är rätt tråkig tycker jag. Hungerspelen är jättebra, Fatta eld är ännu bättre, men Revolt förstår jag inte varför den finns. Den känns krystad, som att författaren fått order om att skriva en tredje bok i något som från början bara var tänkt som två. Möjligen är det för att jag tycker det är tråkigt och krångligt att läsa om krig. Collins har såklart haft en helt tydlig bild om vad hon menar när någon anfaller från öster, en kommer från andra porten till vänster, samtidigt som den tredje gruppen attackerar västra flanken. Jag ser det inte. Det blir bara rörigt och eftersom en stor del av sista boken består av sånt så gillade jag det inte. Däremot får hon ändå till ett bra slut på serien. Till skillnad mot de första böckerna så tror jag den här gör sig bättre som film än bok, så jag ser ändå fram emot filmen.

Trilogin som helhet får 4/5 i betyg.

…och Kyria tystnade – Maskinblod 3

maskinblod-3

Maskinblod 3 innehåller nya noveller av några av Sveriges mest spännande science fiction- och fantastikförfattare. Dessutom ingår en kortroman av Caroline L Jensen samt en äldre svensk sf-historia.

Eftersom boken innehåller flera berättelser av olika författare, tänkte jag dela upp mina omdömen för några få i taget. Jag börjar med Caroline L. Jensens kortroman …och Kyria tystnade

Kyria och Teno bor i en skapad kupolvärld där de som inte följer reglerna blir utstötta och hamnar på utsidan av kupolen. Kyria är en upprorisk själ och har svårt att anpassa sig till kupolens regler och till ett helt liv på insidan. Hon vill veta vad som finns utanför. Hon vill ha sin fria vilja att skapa ett eget liv, inte behöva forma sig själv efter Alliansens regler. Teno är redan formad och arbetar som forskare åt Alliansen, ändå lyssnar han till Kyrias fantastiska upproriska visioner och berättelser, med ögon lysande av kärlek, beredd att göra allt för henne. Tills Teno tvingas göra ett val mellan sin kärlek till vetenskapen och kärleken till Kyria.

Språket är vackert och flytande, gestaltningen är fantastisk och jag förstår inte hur Caroline lyckas få allt så tydligt berättat med så lite text. Det etiska dilemmat de ställs inför är trovärdigt och inte helt olikt en del av vår tids etiska problematik. Hur mycket är man beredd att offra i kampen om överlevnad? Är den enskilda individen försumbar i en större teoretisk kamp för mänskligheten?

Jag älskar berättelsen om Kyria och Teno. Två vänner på var sida om etiken i ett framtida dystopiskt samhälle och jag blev så glad när jag insåg att det var en kortroman istället för en novell, men samtidigt så ledsen över att det var en kortroman och inte en hel bok.

Tack till Affront för recensionsex.

Dag 5 – En bok jag blir glad av?

Den är i mina ögon verkligen inte hysteriskt rolig som vissa tycker. Tvärtom är den rätt sorglig och emellanåt tragisk. Och ändå så blir man så glad av att läsa den, en fin bok som ger värme åt själen kalla höstdagar. En man som heter Ove, av Fredrik Backman.

en-man-som-heter-ove

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller ”den där statskuppen”, som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

 

Att läsa igen och igen, böckerna om Arn.

Jag är tydligen helt snurrig just nu. Jag har naturligtvis blandat ihop frågorna i 60-dagars utmaningen, så idag på dag 4 får jag svara på fråga 2. Sen är jag förhoppnigsvis i fas igen.

Fråga 2 ( dag 4 ) – En bok jag läst mer än tre gånger?

Det är faktiskt ganska många böcker jag läser igen och igen. Eftersom jag är snabbläsare missar jag ibland detaljer som blir tydligare under omläsning, och ibland vill jag bara läsa om en riktigt bra bok. Till den senare kategorin hör böckerna om Arn av Jan Guillou. Fantastiska äventyr och en riktig underdog som hjälte, ibland behöver man inte mer.

vagen-till-jerusalem

Nådens år 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård, belägen vid Vänerns strand några mil nordost om Skara. Han är son till Sigrid och Magnus, båda av urgamla stormannaätter och befryndade med både norska och svenska kungaätter. Detta är berättelsen om hur Arn, sedan han blivit moderlös, tas om hand av cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster och av dem får den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Av den väldige broder Guilbert de Beaune lär han sig också hantera båge och svärd som en riddare utan fruktan och tadel. Ty cisterciensermunkarna har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan skulle kunna göra mera nytta som en Kristi stridsman och trons försvarare i Det heliga landet.

Om dessa planer är emellertid Arn okunnig när han som 17-åring återvänder till fädernegården, där han ofrivilligt dras in i de pågående intrigerna mellan rivaliserande tronpretendenter i ett av maktstrider sönderslitet Sverige. Efter sin uppväxt i klostret möter han också för första gången kvinnan, lustan och kärleken; två flickor är föremål för hans låga € men de är systrar! Något som enligt Västgötalagen är ett brott som kräver strängaste straff. Så vid 19 års ålder döms Arn för sin kärleks skull av kyrkan till botgöring som tempelriddare i Det heliga landet. Vägen till Jerusalem är anträdd.

En skärva av själen

en-skarva-av-sjalen

En skärva av själen skriven av Henrika Andersson.

Muriels lillebror Ben är allvarligt sjuk. Familjen har flyttat till en by i Frankrike, där Ben behandlas på Kliniken. Mellan syskonen löper starka band, så starka att Muriel kan gå in i Bens medvetande och hjälpa honom när det är som värst. I byn träffar Muriel Luc, en övergiven trashank som blir hennes första kärlek. För Lucs skull blir Muriel en annan, Julia, som har röd spets-bh och alltid bär hans guldkedja kring handleden. Kärleken är kittlande och farlig. Men Luc bär på en hemlighet som håller på att knäcka honom.De behöver varandra, men på olika villkor. Demoner och ljus kämpar om utrymme, tills ingen återvändo finns. I hopp om att hjälpa sin lillebror, dras Muriel ner i det svarta.En andlöst spännande och otäck, men också öm och lustfylld roman om utsatta barn, gränslösa syskonrelationer och lojalitet. Kan man rädda en annan? Hur farliga är våra inre demoner? Hur djupt i en annans smärta kan du gå?

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Det är så mycket jag inte förstår, information som utelämnas och händelser som antingen hände så som det beskrivs eller inte hände så, och Muriel mitt i allt som kanske har helande krafter och kanske inte. Jag vet inte om handlingen beskrivs symboliskt, eller om allt faktiskt hände och det är ju lite av ett problem. Dessutom har jag problem med Muriels attraktion till Luc. Den är för mig helt obegriplig. Det beskrivs inte ett enda lockande drag hos Luc som gör att man förstår varför hon vill ha honom. Han har trasiga och skitiga kläder, en puckel på ryggen, tjocka smutsränder vid hårfästet, tovigt och smutsigt hår och en rutten andedräkt. Ändå vill hon kyssa den här illaluktande skitgrisen? Dessutom börjar han prata om Mörkrets härskare redan vid andra träffen när de har känt varandra i typ 10 minuter eller så. Jag förstår att unga kan dras till det mörka och destruktiva, men något måste locka dem dit och Luc är bara frånstötande.

Jag tror boken hade tjänat på att vara längre. Att ge Muriel och Luc lite mer tid och göra attraktionen mer begriplig. Ge mig som läsare lite mer underlag till varför allt händer.  Om jag förstod slutet rätt blir det kanske en fortsättning och boken var ändå så pass lockande att jag möjligen läser den också i så fall. Om inte annat så för att kanske få svar på vissa av frågorna.

Betyg 3 / 5

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsex.

 

Maresi: Krönikor från röda klostret

maresi-kronikor-fran-roda-klostret

Maresi: Krönikor från röda klostret, den tredje fristående delen i en serie av Maria Turtschaninoff.

På en liten ö ligger Röda klostret, en tillflyktsort för förföljda och utsatta flickor och kvinnor från alla de kända länderna. Där bevaras hemlig kunskap om Gudinnan med hennes tre ansikten: Jungfrun, Modern och Haggan.
Maresi är en trettonårig, evigt hungrig flicka som kommit till Klostret fyra år tidigare på flykt undan svälten. Här har hon funnit ett nytt hem, vänner och framför allt böcker i det stora biblioteket i Kunskapens hus. Maresi är eftertänksam och empatisk och tar hand om de yngsta noviserna.
Klostrets fridfulla liv skakas när Jai, en flicka med ett mörkt förflutet anländer till ön. Jai har sett sin far och farbror begrava hennes syster levande och nu är fadern ute efter henne. En dag dyker ett skepp upp vid horisonten. Våldet stiger i land. Maresi måste stiga ut ur böckernas trygga värld och göra det hon är mest rädd för: handla.

Att öppna ett bokpaket med den här boken i var som att öppna en liten skatt. Bara omslaget är helt underbart, jag älskar det. Är det möjligen årets vackraste bok?

Jag har aldrig läst något av författarinnan tidigare, så jag hade ingen aning om vad som väntade. Men jag tyckte väldigt mycket om den här. Det är fantasy eftersom platsen och världen detta utspelar sig i inte finns. Men världsbygget är så subtilt att det känns som om det är vår värld, lite vid sidan om bara, och i en annan tidsålder. Handlingen är Maresis nedtecknade berättelse om vad som hände och det känns som jag läser en krönika från en sagoålder. Berättelsen genomsyras av känslan som meningen ”Det var en gång …” kan ge, en trolsk känsla som om man tar del av en hemlighet som egentligen inte bör berättas. Maria Turtschaninoff ger oss en saga och jag är trollbunden.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsex.