När man gråter redan efter bara några sidor!

Underbar kväll det här. Jag är tillbaka till normal mode efter min postcon ångest i förrgår. Nåja nästan i alla fall, håller väl fortfarande på att landa lite. Är inte helt redo att gå igenom alla bilder eller ta tag i intervjun än, men snart så.

Härlig jobbdag ( faktiskt ), gräsmattan är klippt och jag njuter i sommarvärmen på altanen med ett glas lonken ( läskande och supergod alkoläsk som finnar gärna dricker i bastun ) och en nyöppnad bok. När man bara har kommit till sidan 39 och redan hunnit fälla några tårar och skrattat högt, så kan man ju ana att det här blir en läsupplevelse som heter duga.

Tårpilens år