Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater

dromtjuvarnaDrömtjuvarna är andra delen i en serie av Maggie Stiefvater.

När Adam, Gansey och Ronan mötte Blue förändrades deras liv på ett dramatiskt sätt. Nu händer det igen, leylinjerna som leder runt den förtrollade skogen Cabeswater har vaknat. Allt ställs på sin spets. Ronans märkliga, svårtydda drömmar håller på att ta över hans liv, och han måste nu försöka bemästra sina övernaturliga förmågor. Finns det ett samband mellan drömmarna och den försvunna skogen?

Visserligen älskar jag den här lika mycket som Kretsen men samtidigt har del två sina problem. Precis som Carolina så förstår jag ärligt talat inte mycket av det som händer. Det är lite för mycket prat om leylinjer, döda kungar och drömskogar och det blir minst sagt rörigt.

Samtidigt är det här Ronans bok vilket gör den helt oemotståndlig. Stiefvater har ett sätt att hamra in karaktärernas personlighet så vi verkligen tror vi känner dem, för att sedan rycka undan mattan och presentera det som finns under det vi trodde att vi såg. Och Ronan alltså, vilken kille. Så vass, krigisk och arg och ändå så mycket mer. Och när jag får veta Ronans hemligheter vill jag bara gråta. Så sanslöst sorgligt.

Trots att jag får väldigt mycket känsla av mellanbok så håller berättelsen om Ronan mig i ett stadigt grepp hela vägen igenom. Detsamma gäller Stiefvaters språk som inte vacklar en sekund. Jag läste den här som e-bok vilket inte rekommenderas. För jag vill hela tiden bläddra tillbaka till extra fina, varma, sorgliga eller hemska avsnitt. Jag vill stryka under meningar, lägga till och kommentera lite överallt, men istället tvingas jag fortsätta framåt när jag egentligen vill gå hit och dit och framåt och bakåt i boken.

Jag tillhör ju dem som gillar sympatiska karaktärer. Eller jag vill åtminstone kunna sympatisera med dem på något litet sätt även om alla inte alltid behöver vara goda. Stiefvater ger mig exakt det jag vill ha. Jag älskar alla, även de som är hemska. Som Torpeden. En riktig tvättäkta torped som iskallt mördar människor på beställning. Och ändå så ytterligt charmig och fin att jag inte skulle tveka att bjuda hem honom på gofika. Jag vill bjuda hem dem alla på gofika.

Jag kan också tillägga att nästa bok inte känns som en mellanbok. Den lyfter, högt.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Romeo and Juliet och Fridas bokhylla.

Annonser

Kretsen av Maggie Stiefvater – En av årets bästa?

kretsenKretsen är första boken i en serie skriven av Maggie Stiefvater.

Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna – fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.

Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.
Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också …

Jag skulle vilja skriva så mycket mer om handling och karaktärer, men är rädd för att spoila ens minsta lilla grej eftersom så mycket i boken har betydelse längre fram. Så jag låter det vara så här.

Och jag vet att man inte ska jämföra med andra böcker eftersom det förutsätter att man läst de andra böckerna för att förstå jämförelsen, men jag måste. Det känns nämligen som om Maggie Stiefvater är en slags mellansyster till Jandy Nelson ( Jag ger dig solen )  och Siri Pettersen ( Odinsbarn ). Som att hon fått en gen från ena hållet, en annan gen från andra hållet och däremellan sina helt egna gener.

Språket har allt det där säregna som Jandy Nelson är så bra på. Sättet att definiera karaktärerna och miljön med knasigheter, ytterligheter och värme. Samtidigt väver hon in en unik fantasyvärld rakt in i knasigheten och strösslar ut fragment på samma sätt som Siri Pettersen gjorde i Odinsbarn. Stiefvater droppar trådar här och där, planterar in händelser som verkar betydelselösa men som knyts ihop längre fram. Och många trådar blir det. Just det är ett grepp som kanske inte passar alla, men som jag själv älskar. Det håller mig alert och uppmärksam under läsningen och ändå lyckas Stiefvater överraska mig totalt med en oväntad megatwist som jag verkligen inte såg komma.

Jag inser också att böckerna bör läsas på engelska om man kan. Inte för att översättningen är dålig, tvärtom är den nog alldeles utmärkt. Men vissa saker kan inte översättas. Som titeln. Originaltiteln är The Raven Boys och det går bara inte att översätta så det får samma gåtfulla klang. Korppojkarna kallas det i boken och det är ju en helt korrekt översättning, men det blir inte riktigt lika bra.

Jag älskar alltså den här boken. Och det där med att kyssa sin sanna kärlek och döden och så, det är inte lika cheesy som det låter. Jag lovar.

Det är visserligen några månader kvar av året, men jag är tämligen säker på att Kretsen kommer finnas bland mina topp tre när året är slut.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Vargnatts bokhylla och Sagan om sagorna.