Feministiska texter

temakvinnaTematrion hos Lyrans noblesser handlar idag om feminism i ord och bild.

Jag har läst en del av det som idag räknas som feministiska klassiker, bara det att när jag läste dem för hundra år sedan visste jag inte vad det var jag läste.

Jane Eyre till exempel. Makalöst tråkig bok och makalöst undergiven kvinna tyckte jag då. Jag kan idag inte minnas tillräckligt mycket för att överhuvudtaget förstå varför den räknas som feministisk. Därför ska jag läsa om den och se vad det var jag missade då och om jag tycker annorlunda idag.

De här tre böckerna lovar jag att läsa under 2016, för att fortsätta lära mig och se saker med nya ögon:

Jane Eyre av Charlotte Bronté.

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg.

Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie.

Ni ska naturligtvis få ett tips av mig också och eftersom min blogg är som den är, blir det naturligtvis ( feministisk ) fantasy för ungdomar/unga vuxna. Nämligen Maria Turtchaninoffs fantastiska böcker:

Arra: Legender från Lavora

Anaché: Myter från Akkade

Maresi: Krönikor från röda klostret.

jane-eyre

Arra: Legender från Lavora

arra-legender-fran-lavora

Arra: Legender från Lavora är skriven av Maria Turtschaninoff.

”Hittills hade Arra levt ett lyckligt, omedvetet liv med sin skog och sin bäck och sina sånger. Ändå hade inom henne funnits en längtan efter att någon skulle se på henne. Men nu då blickarna kom gjorde de ont. Hon vred huvudet åt sidan och försökte gömma sig bakom manen av svart hår. Denna lilla rörelse var för de andra beviset på att hon var ofärdig, konstig.”

En flytande, andlöst spännande historia om den stumma flickan Arra som växer upp föraktad och bespottad i sin faders hus. Det är en klassisk fantasyberättelse om en outsider som gör både en inre och yttre resa; flytten bort från hemtrakterna och ut i världen, samt utvecklingen från flicka till kvinna, upptäckten av de inre magiska gåvorna samt bemästrandet av dem. Och mötet med kärleken.

Maria Turtschaninoff kommer ju hit om två veckor för Litteraturdagarna tillsammans med en hel hög andra författare. Därför tog jag mig äntligen i kragen och lånade hem Arra och Anaché. Jag har ju tidigare läst Maresi: Krönikor från Röda klostret, som jag tyckte om väldigt mycket. Det är synd att omslagen till dessa två böcker inte på något sätt matchar Maresi som har ett av de finaste bokomslagen jag sett.

Arra verkar utspela sig i samma odefinierbara fantasyvärld som Maresi. En obestämbar medeltida bakgrund som inte sticker ut, utan mer ligger vid sidan om den vanliga världen. Där växer flickan Arra upp som det åttonde barnet i en fattig familj. En familj där ett åttonde barn endast är en börda och således aldrig borde ha blivit fött. Ingen bryr sig om Arra, ingen rör vid henne och ingen talar med henne. Arra som aldrig blivit talad till, vet inte hur man gör när man pratar och växer upp till Arra den stumma. Endast i skogen känner hon sig hemma, bland trädens, vattnets och gräsets sång. En sång som växer inom henne och blir till ett språk som endast hon förstår.

Författaren går djupt in i barnets och sedan den unga flickans misär och det är så oerhört sorgligt allting. Arra som efter en katastrof kommer till staden där hon så småningom blir en makalös bildväverska, förblir inbunden då utstöttheten och fångenskapen aldrig verkar ta slut. Det finns tydliga influenser från sagor som Askungen och Rapunzel vilket ger berättelsen en extra dimension av legend och saga. För det är vad vi får berättat. Legenden om Arra den stumma, Arra den ofärdiga och det som sker när hon träffar prinsen och så småningom upptäcker krafterna inom sig.

En vacker saga som utmanar alla kvinnor att våga vara starka och därför passar extra bra att rekommendera just den här veckan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.