Det här med könsroller och fantasy.

Hela min bloggrutin är sabbad av att vara hemma med sjuka barn. Egentligen borde det här med att vara hemma hela dagarna vara jättebra för bloggen. Jag har all tid i världen att läsa och blogga hejvilt. Ändå sitter jag här och funderar på vad jag ska läsa, om jag ska läsa, vad ska jag blogga om och inget av det funkar riktigt som det ska. Därför blev jag extra glad över en kommentar idag som triggade igång massa tankar om en tidigare recension.

I recensionen av Marcus Olaussons fantasy Bäraren klagade jag på att könsrollerna var onödigt stereotypiska. Något kommentatorn idag inte håller med om. Jag förstår hennes synpunkt och har även känt lite efteråt att det kanske egentligen var en onödig anmärkning, men samtidigt inte. Är Bäraren mer könsstereotypisk än andra böcker, nej verkligen inte. Egentligen är det inte ett stort problem, om det hade gällt någon annan genre än just fantasy. För fantasy är jag lite extra petig med. Man kan skapa monster och fantasivärldar och ändå faller många i fällan gällande kvinnorollerna så de ofta följer samma könsstereotypiska mönster.

Det jag vänder mig emot är att männen skildras som vanliga män. De är goda, onda, svartsjuka, förälskade, svaga, veliga, okunniga, kåta, starka och rädda män. De är ganska vanliga i grunden trots sina extraordinära kunskaper och krafter.

Kvinnorna är onda eller goda. De onda är starka och ibland kåta. Medan den goda antingen är en klok gumma, eller sköter om gården med ett sjuhelvetes temperament och ger en örfil för en kyss. Kåthet är liksom inte att tänka på där. Inget mittemellan ( eller alltihop ) vilket alla manliga huvudkaraktärer faktiskt är.

Nu är det här inte så tydligt som jag kanske får det att framstå som och som sagt är det inte ett stort problem, än. Men Robert Jordan fick massiv kritik just för sina skildringar av kvinnorna i serien Wheel of time. De var förvisso superstarka och hade typ makt över hela världen, men de var samtidigt så könsstereotypiska att han snudd på gjorde kvinnorna i böckerna till karikatyrer. Löjeväckande trots sina styrkor och sin makt.

Så trots att Olausson i nuläget inte ens är i närheten av Jordans misstag ville jag ändå höja lite röd flagg. Det är trots allt några böcker kvar och jag skulle avsky att en så bra fantasyserie som Serahema Saporium faktiskt är, i slutändan får kritik över något som det finns tid att åtgärda till kommande böcker.

För trots min lilla röda flagga älskar jag de två första böckerna och längtar tills hela serien står i min bokhylla. Bra fantasy helt enkelt, riktigt bra. Det tycker kommentatorn Pia också och hennes recension kan ni läsa här.

bararen---serahema-saporium-12