Kvinnan på tåget

kvinnan-pa-taget (1)Kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins.

Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

När kvinnan som Rachel kallar Jess en dag försvinner, startar en händelsekedja som påverkar alla i Rachels liv. 

Rachel berör mig redan från början. Trots att hon är ett alkoholiserat vrak. Trots att hon kräks på hallmattan i fyllan och trots att hon lägger näsan i blöt i saker hon egentligen inte har med att göra. Trots allt det där sympatiserar jag märkligt nog med Rachel hela boken igenom. För bakom allt det patetiska och förvirrade finns den riktiga Rachel någonstans. Rachel som förtvivlat försöker förstå vad som händer i nuet och vad som hände då.

Kvinnan på tåget är främst en karaktärsdriven berättelse. Visserligen finns här ett mysterium, men vi har ingen aning om ifall ett brott verkligen skett eller om det mesta är fantasier sprungna ur Rachels förvirrade hjärna. Många beskriver persongalleriet som en samling osympatiska tölpar, men jag håller inte med. Alla har visserligen osympatiska drag, men alla känns också äkta och har en kärna av vardaglig mänsklighet som når fram till mig. Jag har inga problem att hålla isär karaktärerna eller att hänga med i Rachels förvirrade minnen, även om jag precis som Rachel inte har en aning om vad som är sant eller inte.

Det finns ett antal djupt störande händelser och ögonblick i boken. Situationer där jag nästan mår illa över allt Rachel utsätter sig för och ändå lyckas Hawkins behålla min sympati på Rachels sida. Väldigt skickligt.

Det här var en bok jag aldrig tänkte läsa. Mest för att den så ofta blivit jämförd med Gone girl av Gillian Flynn, en bok jag verkligen inte gillade. Det märkliga är att jag under läsningen själv märkte likheten med Gone girl, men allt det som jag tyckte Gillian Flynn misslyckades med, har Paula Hawkins lyckats göra till ett mästerverk. Jag listade ut twisten i Gone girl redan när jag läste baksidestexten, vilket gjorde själva boken totalt meningslös. Inte här. Hawkins leder mig sakta ett steg framåt och tre steg bakåt hela boken igenom. Med Rachel som dessutom är en totalt opålitlig berättare blir sanningen dold ända till det fruktansvärda slutet.

Jag förväntade mig besvikelse men fick ett mästerverk. Tack för det Paula Hawkins.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Ordförrådet, Bam och Böcker i örat.

Annonser

Flickor som skimrar

flickor-som-skimrar

Flickor som skimrar är skriven av Lauren Beukes.

Chicago, 1931. Den våldsamme luffaren Harper Curtis hamnar i ett hus som ger honom möjlighet att resa i tiden. Han använder det till att förfölja sina ”flickor som skimrar” – unga kvinnor med hela livet framför sig. Tills han förgör dem.

Chicago, 1992. Kirby Mazrachis liv är förstört efter ett brutalt mordförsök. Kirby försöker desperat förstå vem som attackerade henne. Till sin hjälp har hon Dan, en gammal kriminalreporter som skrev om överfallet på henne.

När Kirby undersöker sitt eget fall hittar hon de andra flickorna, de som inte klarade sig. Bevisen och sammanhangen är omöjliga. Men för någon som borde vara död betyder det omöjliga ingenting.

Tidsresor, en psykopat, en överlevande och ett pussel. Kan det verkligen bli bra? Svar ja. Tidsresandet är visserligen grunden för hela berättelsen, men är ändå inte så pass framträdande att även den mest skeptiske mot övernaturliga inslag bör kunna läsa den här. För samtidigt är det egentligen en ganska vanlig mordhistoria. Harper är psykopat och när han en dag hittar ett Hus som tillåter honom att resa i tiden utnyttjar han detta till sitt seriemördande. Harper vill ha flickor som skimrar, de som vibrerar av liv och utlovar något mer än bara skelett och kött. Kirby är en av hans utvalda flickor och den enda som överlever Harpers brutala mordförsök. Kan hon hitta honom innan han inser att han misslyckats och att en av hans skimrande flickor fortfarande lever?

För den morbida finns allt här. Grymma övergrepp och blodig tortyr. Ändå så känslokallt och älskvärt utfört att American Psycho framstår som en godnattsaga. En smart historia om hur allt vi gör påverkar vårt och andras liv. Harpers alla resor och gärningar leder honom så småningom tillbaka till början. Och kanske även till slutet.

Utdrag ur boken:

Harper köper en ny kostym på Baer Brothers & Prodie Store ( där de behandlade honom som skit tills de fick se hans pengar )och bjuder ut syster Etta och kvinnan hon delar inackorderingsrum med på middag. Den andra flickan, Molly, är en lärarinna från Bridgeport, lite vild och galen jämfört med sin tillknäppta väninna. Hon ska agera förkläde, säger hon med ett listigt leende, som om han inte fattade att hon bara följer med för gratismatens skull. Hennes skor är slitna och den mörka ullkappan är full av noppor, som ett får. Griskultingen och lammet. Kanske ska han ha kotletter till middag.

Tack till Norsteds för recensionsexemplar.

 

Röd som blod – En riktig kick-ass hjältinna

rod-som-blod

Röd som blod är första boken i en trilogi av Salla Simukka.

Efter att tidigare ha varit mobbad har sjuttonåriga Lumikki Andersson bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.

Vad jag har längtat efter att få skriva om den här boken. Som att gå runt med en hemlighet man inte får berätta, samtidigt som det kliar i kroppen att få säga något endaste litet ord om det till någon. Den här boken överraskade nämligen stort! När jag öppnade paketet och fick se omslaget blev jag lyrisk. Jag trodde det var antingen en vampyrbok eller en fairyretelling och jag gillar båda sorterna så jag nästan dreglade av förtjusning. Sedan läste jag baksidan och krympte lite. Jag är inte jätteförtjust i deckare eller actionböcker med gangsters och sånt. Men oj vad fel jag hade. Den här är riktigt bra. Framförallt på grund av huvudpersonen Lumikka, en riktigt cool kick-ass hjältinna. Lumikka är som en ny Jack Reacher ( cool macho före detta militärpolis med Tom Cruise i huvudrollen ) förklädd till gymnasietjej. Fast utan töntiga oneliners.

När Lumikka ( som betyder Snövit på finska ) hamnar mitt en rejäl soppa med ryska gangsters, en korrumperad polis och mord, visar det sig att hon har förmågor utöver det vanliga att hantera situationer som det här. Man förstår tidigt att Lumikka har en trasig bakgrund, något som tvingat henne till att bli en mästare i förklädnad för att vara osynlig, hitta gömställen för att inte bli hittad och bli doftexpert för att känna doften av fienden innan det är försent. Dessutom är hon riktigt bra på att slåss. Lumikka engagerar. Hennes strävan efter att vara osynlig, att inte lita på någon, skär lite i hjärtat. Trots hennes egen skräck för att blanda sig i, bli synlig, så riskerar hon ändå allt för att hjälpa sina nästan-vänner i nöd.

Och hon gör det Så. Jävla. Bra

Nu gjorde Lumikki allt för att vara osynlig. Omärklig. Lyckligtvis kunde hon konsten att vara någon annan. Så fort hon kommit in på kaféet hade hon gått in på toaletten, tagit av sig ytterkläderna och ylletröjan, släppt ut håret och flätat det i en lös sidofläta som hon aldrig brukade ha. Istället för kaffe hade hon köpt en te. Hon bläddrade i en damtidning fastän hon normalt skulle valt vad som helst utom den. Hon satt på ett annat sätt, höll sina händer annorlunda, böjde på huvudet som någon annan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsex.