The 100 – En fullständigt unik serie. Alla kvinnor borde titta!

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om den här serien, men det finns så många orsaker till min hyllning och det kommer bli ett långt inlägg så det har dröjt. Men alla borde få veta vilken fantastisk serie det här faktiskt är, så here we go. Orsakerna till att ALLA borde se serien är de här:

  1. Kvinnorollerna.
  2. Sexualiteten
  3. kön
  4. övergreppen
  5. Samtycket

Jag börjar med nummer fyra, övergreppen. Det finns inga. INGA! Och nu pratar vi alltså om en serie som på många sätt är lika grym som GoT. En värld där krig, tortyr och mord står på dagsordningen. Men inte ett enda övergrepp! I hela serien. Och det finns så många, så många tillfällen för det här. När de landstiger och killarna så uppenbart är hormonstinna aggressiva tuppar som vill leda hela showen. Ingenting. När en av dessa tuppar jagar en flicka ( pga mord ) och fångar henne. Ingenting. När en kvinna tar ledningen. Ingenting. När en kvinna blir tillfångatagen av fienden. Ingenting. Ingen hand på ett bröst, inga könsnamn, inget könshånande, inga övergrepp. Inget.

Vilket leder till nummer tre, kön. Inte en enda gång har kön betydelse. Inte när det gäller krig, inte när det gäller hierarki och inte när det gäller fiendeskap/fångenskap. Inte en enda gång.

Vilket leder till nummer två, sexualitet. Säsong ett börjar normativt ( den framstår även som en vanlig ungdomsserie i början i stil med Flugornas herre, så ha alltså lite tålamod ), men därefter. Not so much. Karaktärerna blir kära, och könet har ingen betydelse. Ingen tycker det är konstigt, ingen hånar, ingen funderar. Det bara är. Man blir kär, man kysser och man ligger om man vill. Könet har ingen betydelse!

Vilket leder till nummer ett. Kvinnorna. Eftersom könet inte har betydelse så är kvinnorna allting. Precis som männen. De är krigare, technördar, läkare, ledare och hämnare. Och massor med andra saker. Och ingen blir hånad. Ingen blir dissad. Ingen blir trakasserad. Aldrig på grund av könet. Det nämns liksom aldrig. Alla har ett namn, alla har en bakgrund. Men könet har aldrig betydelse.

Och till slut kommer vi till nummer fem. Samtycket. Inget sker utan samtycke. Inte en enda smekning. Och vi har ett utmärkt exempel i när Lincoln fångar Octavia ( min favoritkaraktär för övrigt ) . Hon är fångad och fastbunden i en grotta. Inte en endaste antydan till övergrepp sker. När det väl händer ett närmande ( senare, när hon inte är fånge ) så ber han ordlöst, men ändå helt tydligt, om samtycke. Inget närmande sker utan samtycke. Och sker något, med samtycke, så räcker det med en hand på armen för att avbryta. Man behöver inte ens säga nej, ett nej är tillräckligt uppenbart med bara en gest.

För att citera @my_word_is_my_weapon ”The 100 ligger Så Jävla Före Allt annat”. Så jävla före! Och det sjuka är att det tog mig över två säsonger att fatta det här. Det var något som skavde, fast på ett bra sätt. Något som manade mig att se vidare. Något som ville göra sin röst hörd när jag tittade på den här serien och jag fattade inte riktigt vad det var. Och sedan i säsong tre så bara slog det mig. Könsrollerna, kvinnorna, sexualiteten, bristen på övergrepp. Allt. Det finns ingen serie som ens kommer i närheten faktiskt. För The 100 är grym. Den är blodig och grym, men helt utan övergrepp. När har vi sett det senast? Svar, aldrig.

När det gäller GoT till exempel har jag många gånger ifrågasatt kvinnovåldet och fått till svar att det speglar tidsperioden. Det måste vara trovärdigt. Så drakar är trovärdigt men bristen på våldtäkt är det inte? Jag köper inte det och The 100 är beviset för att det inte är nödvändigt. Grymheterna och kriget blir inte det minsta mindre trovärdigt för att man dissar övergreppen. Inte det minsta. Så det går att göra. Om man inte är lat. Eller har fel värderingar.

Exemplen jag har tagit upp, när en kvinna blir jagad eller när en annan är fånge. De har heller inget med kön att göra. Lika många män blir jagade, lika många män tillfångatagna. Jag ville bara belysa tillfällena man hade att krama ett bröst hårt, att könshåna, eller ännu vanligare, att våldta. Så det här är en serie alla kvinnor borde se. För att se hur det kan göras. Hur det kan vara. Och självklart borde alla män också se det här, men det är kvinnor som står på barrikaderna gällande det här och det är tyvärr troligen kvinnor som i slutändan kommer kräva en ändring.

Och det här inlägget blir tyvärr långt, för jag har mer att säga. Jag och Oarya pratade om serien och jag dissade en kärleksscen mellan två av kvinnorna. Men jag har ändrat mig, jag dissar inget. För en grej som tillhör mitt nörderi är att jag blir lite besatt ibland ( jag brukar kalla det nörderi, det låter lite hälsosammare än besatt ). Och jag blev lite besatt av den här. Så jag har tittat på serien, tittat på klipp och slutligen tittat på reactions.

Massiva spoilers! 

Reactions är youtubers som spelar in när de tittar på avsnitt av en serie. Det låter säkert helt märkligt att man tittar på någon som tittar på en serie. Men det är faktiskt ganska befriande. Man får medhåll att det man kände var legit, på något konstigt sätt. Så sånt tittar jag på ibland. Och det finns en homosexuell youtuber ( det finns fler såklart, men jag har valt att titta på hennes ) som följer The 100. Hennes reaktion när det kommer till de samkönade hångel/sexavsnitten är fullständigt hjärtekrossande. Jag ser ju sex och kärlek jag kan relatera till hela tiden. Hon gör det inte. När hon såg ett avsnitt med kärlek mellan två av kvinnorna i serien blir hon helt chockad. När hon fattade att scenen inte bara klipptes av, utan fortsatte med att de vaknade tillsammans på morgonen så är hon ännu mer chockad. För sånt finns inte i amerikanska serier. I någon serie? Och när jag insåg att för henne och andra kvinnor så är de här karaktärerna ikoner, ja då tänker jag fan inte klaga. För jag insåg att jag analyserade scenen. På ett sätt jag inte jag gör med heteroscener. De finns ju hela tiden. Och går oftast förbi omärkt. Så jag tänker låta henne ha hennes scen för sig själv, orörd. Och jag hoppas innerligt att hon och alla andra så småningom får lika många kärleksscener att glädjas åt som vi andra har. The 100 är en bra början.

Och bortsett från allt det här så är The 100 en bra serie. Jag älskar den faktiskt på så många sätt. Dels allt den står för, men också för karaktärerna. Som tyvärr dör som flugor likt GoT, men ändå. Den börjar som en normativ tonårsserie, men den blir så mycket mer. Alla borde titta!

Spoilers! Naturligtvis måste jag( tyvärr ) slänga in en brasklapp gällande övergreppen, För det finns faktiskt ett. En kille som är fånge hos en kvinna med hög ställning. Han var från början en bad guy men blev bra ( återkommande tema, de goda gör ibland onda saker och de onda visar sig vara inte så onda när det verkligen gäller  ) och är nu alltså fängslad. Med handbojor och allt. Han finner fångvakterskan attraktiv och hon kräver att han ligger med henne. Vilket han gör. Dels för att hon är attraktiv ( som jag tolkar det ) men också för att han inte har något val. Ett övergrepp-ish. Ni vet, sådant som inte alltför sällan händer kvinnor. I äktenskap, i förhållanden, i one night stands. Hon ville egentligen inte, men för husfridens skull sade hon ja. Jag hade önskat att de inte tagit med detta, men det gjorde de och nu finns det där. Och förhoppningsvis får det några män att tänka efter lite.

The 100! En serie jag började titta på tre gånger och tyckte var tråkig. En serie jag verkligen gillar idag. Karaktärerna, handlingen, och hur Jävla Före den är.

Och för den som inte har något emot massiva spoilers kommer min favorittrailer här. 

Annonser

Någorlunda frisk så jag orkar med en rant om Pretty Little Liers.

Det har varit två jobbiga veckor med sjuka barn och sedan sjuk själv. En dag hann jag jobba innan jag sedan blev ännu sjukare och därefter haft hostan från helvetet. Men med lite cocillana och bricanyl har jag fått ordning på mig själv och är så sakta på väg att piggna till. Bokrecension får vänta till imorgon, men jag orkar dra en liten rant om tv-serien Pretty Little Liers. Jag har alltså en arbetskollega som rekommenderade den. Bästa serien någonsin, löd omdömet. Eftersom man inte har så himla mycket annat att göra i en sjuksoffa än just titta på tv, fick det alltså bli Pretty Little Liers. Och herregud vilket skit.

Serien börjar med att en av fem tjejkompisar försvinner. Ett år senare får de fyra resterande vännerna sms av A, en person som alla antar är Allison, den försvunna flickan. A vet en himla massa skit om alla och hotar att avslöja de fyra vännerna om de inte gör som A vill. Och så börjar det. Avsnitt efter avsnitt med förvecklingar, hemligheter som kommer till ytan och en vän som av någon anledning verkar vara ute efter hämnd. Allison hittas dock död så då återstår frågan, vem är egentligen A?

Och själva konceptet är ju bra. Det är som gjort för intriger och spänning. Om det hade gjorts snyggt. Men eftersom det är en tonårsserie ( mer tonårsserie än de flesta andra tonårsserier ) så verkar man skippa trovärdigheten helt. Devisen att lättlurade ungdomar går på vilket skit som helst verkar vara det som gäller. För i början kommer meddelandena som sms. Sedan blir det mail, sedan som handskrivna meddelanden i skåpet i skolan. Och även om A verkar kunna vara precis överallt hela tiden, gärna på flera ställen samtidigt, så kan jag köpa det också. A kan ju faktiskt vara flera personer. Men när tjejerna får personliga meddelanden i lyckokakan på kinarestaurangen orkar jag inte mer. Förstår ni, de köper med sig take away och får personliga lappar INBAKADE I LYCKOKAKAN?! Hur skulle det ens gå till? Och det blir värre. A snor pengar av ena tjejen ( pengar som finns i lasagnepaketet i tjejens skafferi i hennes kök ) och för att få tillbaka pengarna måste tjejen göra som A säger. Så vid ett tillfälle när tjejen gjort det hon ska går hon in på en cafétoalett. När hon tvättat händerna och ska torka dem så sitter pengarna FASTNÅLADE I TORKPAPPRET. Vad fan liksom.

Det här är bara första säsongen och det finns typ sex eller sju säsonger till, hur är det ens möjligt? Jag ska skälla ut kollegan på jobbet idag, nån måtta på dålig smak finns det väl ändå.

Jag lägger inte ens in en trailer på serien för jag kan verkligen inte rekommendera det här till någon. 

The Expanse – en snubbes våta dröm?

Jag såg några avsnitt av första säsongen men tappade intresset nånstans mitt i. Det var rätt oklart varför, för serien innehåller egentligen allt jag gillar. Bra scifi liksom. Men något skavde, så jag släppte serien. Tills i helgen när jag hakade på makens tittande. Jag såg två, kanske tre avsnitt, och jag tror det var säsong två.

Men i alla fall. Jag såg ett avsnitt och i slutet på det avsnittet satt jag mållös och undrade vad fan är det jag tittar på?

Kvinna A. Kvinnans försvinnande har varit en röd tråd i hela första säsongen. Man Ett försöker hitta kvinna A. Under tiden han letar blir han närmast besatt. När han till slut hittar henne är hon död. Hennes medvetande lever dock och Miller träffar hennes medvetande. Hennes medvetande är manifesterat som en naken kvinna som sitter fast ( hon är assimilerad i något slags levande biovapen ). Han vet precis allt om henne, hon har ingen aning om vem han är. Han kliver in och säger att det är dags att vakna nu Julia. Att hennes medvetande måste vakna.

You need to wake up now kid. En slags lugn och förtrolig fadersgestalt. Hon är rädd och han lugnar. Hon naken och han i rymddräkt. Och efter någon minut fastslår hon att de är menade för varandra och de börjar kyssa varandra innerligt. Eh VA?

Vilken snubbes våta drömmar såg jag precis? VA?

Efter det här började jag såklart fundera på vad som hänt tidigare i avsnittet och reflekterade också lite mer över det andra avsnittet jag såg. Och under två avsnitt får vi alltså dels det ovan samt kvinnorollerna jag presenterar här under.

Kvinna B. En marinsoldat som är enda överlevande från en attack. Omringad av män med högre position än henne som med alla medel försöker få henne att berätta vad som hände, men som också försöker övertyga henne att ljuga för andra vad som hände. Hon får medalj ( av en man ) med orden att hennes pappa hade varit stolt över henne. Så stolt, så stolt.

Kvinna C. En slags assistent till en av ledarna ( de är alla män ). En av de andra ledarna kommer fram till henne och pratar om hennes ledares uppdrag. Bara för att sekunden efter börja tafsa på henne (  hon står med ryggen mot honom och ser allt annat än välkomnande ut ) och fastslå att han vet att hon vill eftersom de tydligen har ett ( sexuellt ) förflutet ihop. Hon följer med honom utan att yttra ett ord.

Kvinna D. Ledaren för en besättning, man Två,  meddelar övriga besättningen att han och kvinna D är ihop. Och förtydligar för alla att de alltså ligger med varandra. Direkt därefter har man Två och man Tre ett samtal. Man Tre är kvinnans arbetspartner sedan länge så man Två vill försäkra sig om att det inte är några bekymmer att han nu ligger med kvinnan. Man Tre säger att det är helt lugnt eftersom kvinnan är som en syster till honom. Men måste förstås lägga till att han såklart gärna skulle ligga med henne ändå om hon hade velat det. Man Tre försäkrar alltså man Två att han anser kvinnan liggbar trots att hon är som en syster för honom.

Puh, vilken tur. Tänk om scenen bara hade tagit slut efter att man Tre fastslagit att kvinnan är som en syster. Hur skulle det ha sett ut liksom …

Kvinna E. Har hög position men verkar mest bakom kulisserna och låter män fatta de faktiska besluten. Blir försäkrad av man i hög position att hennes far hade varit stolt över henne.

Under två avsnitt har vi alltså massor med män och dessa fem kvinnor. Varav den ena naken välkomnar en man hon aldrig sett och börjar kyssa honom. Två av dem får det ultimata berömmet ( av allt att döma ) att deras fäder hade godkänt deras gärningar. En blir antastad av ett ( creepy ) ex och bara följer med som en viljelös docka när han kommer med en sexinvit, och den sistes liggbarhet och tillgänglighet blir diskuterad av två män.

Jag hade förmodligen inte reflekterat över något av detta om det inte varit för scenen med kvinna A. Men har man väl öppnat ögonen är det svårt att stänga dem igen. Och det är svårt att låta bli att fundera över varför kvinnan tydligen måste vara antingen liggbar eller ha sitt största värde i att vara en mans avkomma.

Nu är ju The Expanse långt ifrån värst och det är trots allt välgjord scifi, så jag förstår ändå att folk gillar den. Jag skippar den dock och låter Miller leva sin våta dröm ifred med Julie någonstans på Venus.

Designated survivor

Designated survivor är en medlem av USA:s kabinett som håller sig på en avlägsen, skyddad och hemlig plats när presidenten och alla andra personer som ingår i successionsordningen för att bli USA:s president är samlade på annan plats. Om presidenten och alla de andra personerna i successionsordningen skulle utplånas av till exempel en kärnvapenattack, blir den utsedda överlevaren USA:s nya president.

Det här hade jag faktiskt ingen aning om när jag började titta på tv-serien Designated survivor. Enda anledningen att jag ens blev intresserad var huvudrollsinnehavaren, Kiefer Sutherland, som vi känner igen från serier som Touch och 24. Det börjar med att hela kabinettet utplånas i vad som först ser ut som en terrorattack och inom några minuter har den helt oförberedde bostadsministern, Tom Kirkman, blivit utsedd till USA:s nya president.  Naturligtvis är det saker som pågår bakom kulisserna och det visar sig att attacken verkar vara iscensatt inifrån. Tom Kirkman blir indragen i ett maktspel där han inte vet vem han kan lita på. Vem ligger egentligen bakom attacken? Vem utsåg honom till designated survivor och varför?

Och såklart är serien bra. Den är spännande med både action och intriger bakom varje hörn. Kiefer Sutherland gör sitt  jobb bra och han känns väldigt trovärdig i rollen som vanlig minister som helt plötsligt kastas in i ämbetet som världens mäktigaste man. Tyvärr blir den efter ett tag väldigt amerikansk. Varvat med själva komplotten får vi även följa Tom Kirkman i hans nya jobb, där han får lära sig vad det faktiskt innebär att vara president. Vilket naturligtvis alltid betyder att göra det rätta, att alltid ha folkets och världens bästa för ögonen. Ni vet, där USA:s president visar upp sig i farfarströja och lugnar alla med att USA som alltid är är hela världens trygghet. Störst och bäst oavsett vad som än händer.

Det blir alltså lite väl patriotiskt, men jag rekommenderar den verkligen ändå. Den håller en vaken alldeles för länge eftersom varje avsnitt slutar med rejäl cliffhanger och man bara måste se ett avsnitt till …

Bondi Ink

Under valpledighet blir det en massa dötid eftersom valpar behöver sova rätt mycket. Nära ska det vara också, i Dobbys fall på mina ben under ett varmt och mörkt täcke. Så det blev en hel del tid i soffan första veckan och då hittade jag turligt nog Bondi Ink på Netflix. Jag behöver inte ens förklara vad det är för serie, ni fattar säkert.

Så jag plöjde igenom två säsonger på tre dagar och det funkade ju. Lika bra som jag tyckte Miami Ink var?  Inte ens i närheten faktiskt, även om den duger. Första säsongen består mest av halvbra tattoos ( med vissa fantastiska undantag ) och bråk mellan personalen. Drama alltså. Och ett visst mått av drama är ok, men det här var liksom bara otrevligt och jobbigt att se.

Andra säsongen däremot var klart bättre, främst på grund av gästtatuerarna de fått dit men också mindre drama. Så serien funkar, även om jag önskar att Netflix skulle ta in Miami Ink också.

Santa Clarita Diet – Härligt sjuk tv-serie

Mycket tv-tittande den här veckan som sagt. Jag har gått över från Scream till Santa Clarita Diet. En helt sjuk serie ( HELT sjuk ) som även visade sig vara galet rolig.

rs-santa-clarita-diet-02-0db921f3-9b0c-405c-8cd6-59cdb789d18f

Sheila och Joel lever ett helt vanligt familjeliv med sin dotter tills Sheila en dag börjar kräkas. Och som hon kräks. Helt sjuka mängder vilket Joel upptäcker när han hittar Sheila till synes död i ett nedsölat badrum. Sheila vaknar dock till liv efter kräkfesten och mår bättre än någonsin. Hon visar sig även ha blivit en slags odöd och vill nu bara äta människokött. Det här borde ju leda till åtminstone skilsmässa kan man tycka, men icke. Joel är en hyvens kille och vill inget hellre än att ställa upp för sin fru. Även om det innebär att de måste börja döda människor för att frun ska vara nöjd.

Ni hör ju, helt galet. Och underbart roligt. Dels naturligtvis för att serien faktiskt är rolig. Förvecklingarna är sanslösa och gjorda med bra humor, men mest beror nog min förtjusning på kemin mellan Sheila och Joel. Sheila spelas av Drew Barrymoore vars naturliga tillstånd verkar vara charmen definierad. Motspelaren heter Timothy Olyphant och är om möjligt ännu charmigare. De här två tillsammans är en ren knockout som golvar mig helt.

Det här är inget för den äckelmagade eftersom det förekommer en del eh … äckel. Men klarar magen det, tycker jag absolut man ska ge serien en chans även om inälvor inte är ens grej. Serien är så mycket mer och galet charmig. Och sjuk. Men charmig.

Jag tokgillar.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till