The Expanse – en snubbes våta dröm?

Jag såg några avsnitt av första säsongen men tappade intresset nånstans mitt i. Det var rätt oklart varför, för serien innehåller egentligen allt jag gillar. Bra scifi liksom. Men något skavde, så jag släppte serien. Tills i helgen när jag hakade på makens tittande. Jag såg två, kanske tre avsnitt, och jag tror det var säsong två.

Men i alla fall. Jag såg ett avsnitt och i slutet på det avsnittet satt jag mållös och undrade vad fan är det jag tittar på?

Kvinna A. Kvinnans försvinnande har varit en röd tråd i hela första säsongen. Man Ett försöker hitta kvinna A. Under tiden han letar blir han närmast besatt. När han till slut hittar henne är hon död. Hennes medvetande lever dock och Miller träffar hennes medvetande. Hennes medvetande är manifesterat som en naken kvinna som sitter fast ( hon är assimilerad i något slags levande biovapen ). Han vet precis allt om henne, hon har ingen aning om vem han är. Han kliver in och säger att det är dags att vakna nu Julia. Att hennes medvetande måste vakna.

You need to wake up now kid. En slags lugn och förtrolig fadersgestalt. Hon är rädd och han lugnar. Hon naken och han i rymddräkt. Och efter någon minut fastslår hon att de är menade för varandra och de börjar kyssa varandra innerligt. Eh VA?

Vilken snubbes våta drömmar såg jag precis? VA?

Efter det här började jag såklart fundera på vad som hänt tidigare i avsnittet och reflekterade också lite mer över det andra avsnittet jag såg. Och under två avsnitt får vi alltså dels det ovan samt kvinnorollerna jag presenterar här under.

Kvinna B. En marinsoldat som är enda överlevande från en attack. Omringad av män med högre position än henne som med alla medel försöker få henne att berätta vad som hände, men som också försöker övertyga henne att ljuga för andra vad som hände. Hon får medalj ( av en man ) med orden att hennes pappa hade varit stolt över henne. Så stolt, så stolt.

Kvinna C. En slags assistent till en av ledarna ( de är alla män ). En av de andra ledarna kommer fram till henne och pratar om hennes ledares uppdrag. Bara för att sekunden efter börja tafsa på henne (  hon står med ryggen mot honom och ser allt annat än välkomnande ut ) och fastslå att han vet att hon vill eftersom de tydligen har ett ( sexuellt ) förflutet ihop. Hon följer med honom utan att yttra ett ord.

Kvinna D. Ledaren för en besättning, man Två,  meddelar övriga besättningen att han och kvinna D är ihop. Och förtydligar för alla att de alltså ligger med varandra. Direkt därefter har man Två och man Tre ett samtal. Man Tre är kvinnans arbetspartner sedan länge så man Två vill försäkra sig om att det inte är några bekymmer att han nu ligger med kvinnan. Man Tre säger att det är helt lugnt eftersom kvinnan är som en syster till honom. Men måste förstås lägga till att han såklart gärna skulle ligga med henne ändå om hon hade velat det. Man Tre försäkrar alltså man Två att han anser kvinnan liggbar trots att hon är som en syster för honom.

Puh, vilken tur. Tänk om scenen bara hade tagit slut efter att man Tre fastslagit att kvinnan är som en syster. Hur skulle det ha sett ut liksom …

Kvinna E. Har hög position men verkar mest bakom kulisserna och låter män fatta de faktiska besluten. Blir försäkrad av man i hög position att hennes far hade varit stolt över henne.

Under två avsnitt har vi alltså massor med män och dessa fem kvinnor. Varav den ena naken välkomnar en man hon aldrig sett och börjar kyssa honom. Två av dem får det ultimata berömmet ( av allt att döma ) att deras fäder hade godkänt deras gärningar. En blir antastad av ett ( creepy ) ex och bara följer med som en viljelös docka när han kommer med en sexinvit, och den sistes liggbarhet och tillgänglighet blir diskuterad av två män.

Jag hade förmodligen inte reflekterat över något av detta om det inte varit för scenen med kvinna A. Men har man väl öppnat ögonen är det svårt att stänga dem igen. Och det är svårt att låta bli att fundera över varför kvinnan tydligen måste vara antingen liggbar eller ha sitt största värde i att vara en mans avkomma.

Nu är ju The Expanse långt ifrån värst och det är trots allt välgjord scifi, så jag förstår ändå att folk gillar den. Jag skippar den dock och låter Miller leva sin våta dröm ifred med Julie någonstans på Venus.

Annonser

Designated survivor

Designated survivor är en medlem av USA:s kabinett som håller sig på en avlägsen, skyddad och hemlig plats när presidenten och alla andra personer som ingår i successionsordningen för att bli USA:s president är samlade på annan plats. Om presidenten och alla de andra personerna i successionsordningen skulle utplånas av till exempel en kärnvapenattack, blir den utsedda överlevaren USA:s nya president.

Det här hade jag faktiskt ingen aning om när jag började titta på tv-serien Designated survivor. Enda anledningen att jag ens blev intresserad var huvudrollsinnehavaren, Kiefer Sutherland, som vi känner igen från serier som Touch och 24. Det börjar med att hela kabinettet utplånas i vad som först ser ut som en terrorattack och inom några minuter har den helt oförberedde bostadsministern, Tom Kirkman, blivit utsedd till USA:s nya president.  Naturligtvis är det saker som pågår bakom kulisserna och det visar sig att attacken verkar vara iscensatt inifrån. Tom Kirkman blir indragen i ett maktspel där han inte vet vem han kan lita på. Vem ligger egentligen bakom attacken? Vem utsåg honom till designated survivor och varför?

Och såklart är serien bra. Den är spännande med både action och intriger bakom varje hörn. Kiefer Sutherland gör sitt  jobb bra och han känns väldigt trovärdig i rollen som vanlig minister som helt plötsligt kastas in i ämbetet som världens mäktigaste man. Tyvärr blir den efter ett tag väldigt amerikansk. Varvat med själva komplotten får vi även följa Tom Kirkman i hans nya jobb, där han får lära sig vad det faktiskt innebär att vara president. Vilket naturligtvis alltid betyder att göra det rätta, att alltid ha folkets och världens bästa för ögonen. Ni vet, där USA:s president visar upp sig i farfarströja och lugnar alla med att USA som alltid är är hela världens trygghet. Störst och bäst oavsett vad som än händer.

Det blir alltså lite väl patriotiskt, men jag rekommenderar den verkligen ändå. Den håller en vaken alldeles för länge eftersom varje avsnitt slutar med rejäl cliffhanger och man bara måste se ett avsnitt till …

Bondi Ink

Under valpledighet blir det en massa dötid eftersom valpar behöver sova rätt mycket. Nära ska det vara också, i Dobbys fall på mina ben under ett varmt och mörkt täcke. Så det blev en hel del tid i soffan första veckan och då hittade jag turligt nog Bondi Ink på Netflix. Jag behöver inte ens förklara vad det är för serie, ni fattar säkert.

Så jag plöjde igenom två säsonger på tre dagar och det funkade ju. Lika bra som jag tyckte Miami Ink var?  Inte ens i närheten faktiskt, även om den duger. Första säsongen består mest av halvbra tattoos ( med vissa fantastiska undantag ) och bråk mellan personalen. Drama alltså. Och ett visst mått av drama är ok, men det här var liksom bara otrevligt och jobbigt att se.

Andra säsongen däremot var klart bättre, främst på grund av gästtatuerarna de fått dit men också mindre drama. Så serien funkar, även om jag önskar att Netflix skulle ta in Miami Ink också.

Santa Clarita Diet – Härligt sjuk tv-serie

Mycket tv-tittande den här veckan som sagt. Jag har gått över från Scream till Santa Clarita Diet. En helt sjuk serie ( HELT sjuk ) som även visade sig vara galet rolig.

rs-santa-clarita-diet-02-0db921f3-9b0c-405c-8cd6-59cdb789d18f

Sheila och Joel lever ett helt vanligt familjeliv med sin dotter tills Sheila en dag börjar kräkas. Och som hon kräks. Helt sjuka mängder vilket Joel upptäcker när han hittar Sheila till synes död i ett nedsölat badrum. Sheila vaknar dock till liv efter kräkfesten och mår bättre än någonsin. Hon visar sig även ha blivit en slags odöd och vill nu bara äta människokött. Det här borde ju leda till åtminstone skilsmässa kan man tycka, men icke. Joel är en hyvens kille och vill inget hellre än att ställa upp för sin fru. Även om det innebär att de måste börja döda människor för att frun ska vara nöjd.

Ni hör ju, helt galet. Och underbart roligt. Dels naturligtvis för att serien faktiskt är rolig. Förvecklingarna är sanslösa och gjorda med bra humor, men mest beror nog min förtjusning på kemin mellan Sheila och Joel. Sheila spelas av Drew Barrymoore vars naturliga tillstånd verkar vara charmen definierad. Motspelaren heter Timothy Olyphant och är om möjligt ännu charmigare. De här två tillsammans är en ren knockout som golvar mig helt.

Det här är inget för den äckelmagade eftersom det förekommer en del eh … äckel. Men klarar magen det, tycker jag absolut man ska ge serien en chans även om inälvor inte är ens grej. Serien är så mycket mer och galet charmig. Och sjuk. Men charmig.

Jag tokgillar.

Scream series- En plågsam mardröm som var svår att släppa

Vi har sportlov den här veckan, vilket innebär sovmorgnar för mig och därmed tv-tittande till långt in på natten. Jag har ju sett att skräckfilmen Scream nu finns som serie, men hur spännande kan det bli tänkte jag. Alla vet ju hur det går. Men jag gav det en chans.

ghostfacetvseries

Första avsnittet var förvånansvärt bra. En ungdomsserie förvisso, men jag gillade hur de tagit konceptet och uppdaterat det. Istället för läskiga samtal ( de förekommer också förvisso ) så börjar det med en tjej som är hemma själv. Hon går runt på uteplatsen och ska precis ta ett dopp i poolen när hon får en film föreställande henne själv medan hon går runt där ute. Någon filmar alltså och livestreamar direkt till hennes mobil. Riktigt creepy. Så jag fortsatte titta och naturligtvis gick det bara utför efter det. Redan vid avsnitt fem har serien spårat ur fullständigt och megahål i storyn genomsyrar hela serien.

Morden verkar ha sitt ursprung i något som inträffade i Lakewood för 20 år sedan. Då uppstod ett svartsjukedrama och en pojke sägs ha mördat massor av ungdomar på grund av sin kärlek till en flicka. Eftersom 20 år verkar gå tillbaka ända till stenåldern i den här serien så vet ingen riktigt vad som hände, vilka som dog eller vem den okända flickan var. Ett fullständigt mysterium för hela staden …

Och i nutid då. Mördaren vet exakt vad alla gör, hela tiden. Vad de skriver, vem de pratar med och var de är. Mördaren leker också en slags kurragömmalek med Emma och hennes vänner, medan polisen letar efter och arresterar falska mördare på löpande band. Nu har vi mördaren utropar polisen glatt. Flera gånger. Medan den riktiga mördaren skickar ungdomarna hit och dit. Och de följer efter som kycklingar. Till en nedlagd bowlinghall till exempel. Väl där rusar sedan alla åt olika håll och springer runt ensamma i mörkret medan mördaren lyckas vara på typ alla ställen samtidigt. Hen slår ner folk som bowlingkäglor och mördar brutalt på löpande band. Flyttar kroppar och torkar undan blod utan minsta problem på fem sekunder. Ingen lyckas ens få in minsta träff när mördaren väl dyker upp.

Man gör även stor affär av det här att alla är misstänkta. När alla är jagade av mördaren lyckas alltid någon av ungdomarna försvinna en stund, för att sedan dyka upp direkt när mördaren försvunnit. Ungefär som när pappa alltid går för att köpa tidningen på julafton. Bara det att här inträffar det hela tiden. Någon tog en skogspromenad mitt under slakten, en annan körde runt planlöst i sin bil och en tredje svimmade och vaknade lägligt nog när allt var färdigt.

Slutade jag titta? Nej, det gjorde jag så klart inte. Delvis för att skådisarna faktiskt inte är helt usla. Jag fastnade speciellt för Bex Taylor-Claus som spelar Audrey, den bisexuella tjejen som är lite utanför och nördig. Även Carlson Young som spelar den populära bitchen Brooke fastnar jag för. Inte för deras exceptionella skådespelarinsatser ( även om de som sagt inte suger ) utan för att de har en särskild karisma och ganska intressanta roller ändå. Jag var dessutom alldeles för insyltad i allas hemligheter ( för alla har såklart sådana i bästa Twin Peaks-stil ) och slashandet, så jag kunde inte sluta.

I slutet av säsong ett får vi reda på vem mördaren är ( inte direkt otippat vid det laget ) och då uppstår genast megahålens megahål. För mördaren har naturligtvis vid ett tillfälle själv blivit attackerad, vilket gör att Noah ( skräckfilmsexperten som hela tiden talar om vem som står näst på tur enligt alla horror-regler ) i början av säsong två har en teori att det finns en medhjälpare. En mördare till! Vilket alla, precis alla, tycker är aslöjligt. Även polisen.

Vilket blev ett för stort hål även för mig. Så det räckte med säsong ett och den var trots alla löjliga misstag tillräckligt underhållande för att jag inte ska känna att jag slösat bort tid i onödan. Säsong två överlåter jag dock till andra. Nu får det räcka.

 

The walking dead möter Zombieland – Z Nation

ZZ Nation.

Zombieapokalypsen är här! Ett virus har slagit ut nästan hela mänskligheten med bara några få överlevare ( no shit ). En av dessa är Citizen Z, en ensam kille som sitter i en högteknologisk anläggning någonstans på Arktis. Han kan med sin teknologi leda överlevarna till mat, vatten och trygghet. Något som kommer väl till pass när en grupp slumpvis hopfösta människor ska försöka föra Murphy, den enda som överlevt ett zombiebett och således har antikroppar mot viruset i blodet, till Kalifornien för att skapa zombievaccin. Lägligt nog en tripp tvärs över hela Usa.

Låter klyschigt? Förvisso, men lägg till en stor dos humor så har vi någon slags variant av filmen Zombieland möter The walking dead och ett gäng karaktärer jag verkligen gillar ( de dör visserligen som flugor så man ska inte fästa sig för mycket ). Det funkar märkligt nog. Väldigt bra till och med.

Bra action, bra skådisar och skruvad zombiehumor. Vi är fortfarande bara på säsong 1, men det finns en säsong två och trean är på väg. Jag hoppas den håller sig länge, för jag gillar verkligen det här.

 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till