Krigarens svärd

Krigarens svärd är första delen i serien om Magnus Chase, skriven av Rick Riordan.

Jag heter Magnus Chase. 

Jag är sexton år gammal.

Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter att jag lyckats ha ihjäl mig själv. 

Magnus är hemlös sedan hans mamma dog och bor under broar, tvättar sig på bibliotek och tigger gårdagens rester från restauranger. Det är alltså en lite annorlunda hjälte vi möter, precis som i Percy Jackson. När Magnus dör hamnar han i Valhall eftersom det visar sig att han är son till guden Frej. Allt skulle vara tiptop i Valhall om det inte var för att Ragnarök är på gång. Det enda hoppet är att hitta Sommarsvärdet. Svärdet som en gång tillhörde Frej och som är ödesbestämt att antingen stoppa Ragnarök eller skynda på det. Ett svärd som nu bara lyder Magnus.

Man vet vad man får när man läser Rick Riordan. Det är inte på något sätt litterärt utmanande, utan mer som att göra bomben i en pool av berättarglädje och kreativitet. Man har helt enkelt väldigt roligt i Riordans sällskap. Och trots att boken är i tjockaste laget gör det absolut ingenting. Med korta kapitel som heter saker som Släpp fram ankungarna, annars slår de dig i huvudet och Vi festar på vårrullar innan halshuggningen blir sträckläsningen ett faktum. Jag läste boken i en sittning.

Det känns verkligen som att Riordan släppt loss ordentligt med Magnus Chase. Trots att han är lite äldre än Percy Jackson och boken har en lite mörkare ton, är knasigheterna bättre än någonsin. Vi får träffa pensionärsdvärgen Junior som har en rullator vid namn Gubbfösaren, en bägare som heter BOOM PSSSCH ( för att den exploderar om man inte ber om påfyllning innan bägaren är tom ) och vi får veta hur det känns att äta kebab gjord av ett djur man pratat med både före och efter att man ätit upp den. Oden har även blivit barnsligt förtjust i powerpoint-presentationer och kallar sig numera för livscoach. Kreativiteten är alltså på topp. Nästan. För det finns saker som stör mig och det är faktiskt författaren själv som bäddar för det här.

Rick Riordan försöker alltid ge oss en mångfald av karaktärer som betonar vikten av allas lika värde. Att saker som funktionsnedsättningar, religion, utseende och ursprung, inte har någon betydelse för hur man är som människa eller vad man klarar av. Och han gör det ofta bra men här tycker jag han skjuter sig själv i foten lite.

Den kvinnliga sidekicken heter Sam och är muslim och bär hijab. Bra så. Men Riordan måste nödvändigtvis pracka på henne ett tvångsgifte. Visserligen råkar det vara med en kille hon är kär i, men ändå ett tvångsgifte. I övrigt skildras hon bra och hijaben råkar dessutom vara väldigt behändig då det även är en osynlighetsmantel. Och sedan har vi det här med resten av kvinnorna i boken. Riordan skildrar dvärgarnas värld som ett matriarkat, bara det att den enda kvinnliga dvärgen vi får är ett hembiträde medan männen hantverkar och bygger saker. Ett hembiträde. I ett matriarkat. Och enda anledningen till att jag faktiskt noterade detta var just för att Riordan själv tog upp det.

Den kvinnliga dvärgen är alltså ett hembiträde, valkyriorna är servitriser i Valhall och Freja beskrivs närmast som prostituerad. Och så har vi förstås Sam, som ska giftas bort. Vi får även två kvinnliga frostjättar, fast de har inget att säga till om eftersom det är pappa som bestämmer. Och jag vet att Valkyriorna passade upp på gudarna i Valhall i mytologin, men med tanke på hur bananas Riordan går med allt annat hade han gärna kunnat sätta valkyriorna på strejk för att de tycker Odens regler är mossiga. Till exempel.

Något jag verkligen gillade lite extra är att Annabeth från Percy Jackson hälsar på i boken. Vi får även några andra flirtar med serien och jag är barnsligt förtjust i sådana kopplingar.

Krigarens hjärta alltså. Som att göra bomben i en pool av berättarglädje. Det är bara hoppa i och njuta medan det varar, för tiden går alldeles för fort i det här sällskapet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Världens bästa bok, I heart fantasy, Marklars books,

Annonser

Spektakulär fantasy – Odinsbarn

korpringarna-1-odinsbarn

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna …

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar och hade tänkt läsa den direkt. Men jag fick den som e-bok och jag kände att nej, jag behöver pappersboken. Så jag lånade den på biblioteket och sedan har den blivit liggande. Jag har varken velat eller vågat ta upp den. Den är så hypad och jag ville liksom inte bli besviken eftersom den tillhör en genre jag älskar och jag ville så gärna faktiskt tycka om det här. Så jag har kikat på den ibland, läst lite recensioner och tappat modet alltmer. Men så för några dagar sedan tog jag tag i det och har nu ägnat senaste dygnet åt att göra typ allt annat än att läsa färdigt den. För jag ville inte att den skulle ta slut. Aldrig någonsin.

Fantastisk. Det lilla ordet skulle kunna täcka hela recensionen, för Odinsbarn är helt fantastisk. Att det här är Siri Pettersens debut känns obegripligt. Redan från de första sidorna sugs jag in i den här makalösa världen som jag inte förstår någonting av. Det påminner om nordisk mytologi. Världen påminner om Norden och folket påminner om människor. Men Hirka den svanslösa är den enda människan och författaren har skapat sin egen mytologi i ett världsbygge som är gammalt och nytt på samma gång. Det är levande och trovärdigt, men framförallt känns det nyskapande och originellt.

Gestaltningen är fenomenal. Under berättandets gång strösslar författaren ut fragment av mytologin. Små pusselbitar som lite i taget bygger en bakgrund till världsbygget som presenteras. Obegripligt till en början men hela tiden lockande och pådrivande i jakt på fler pusselbitar. För den som vill finns här en hel del att lära sig om samhällskritik, religion och värderingar. Eller så låter en bli och suger åt sig läsupplevelsen. För alla de djupa frågorna finns där, men så naturligt att en inte känner sig skriven på näsan av det.

Och så har vi karaktärerna. Hirka och Rime som båda har sina problem att brottas med. Rime som är utvald redan från födseln att sitta i Rådet som en av de starkaste någonsin. Som redan som barn axlat det tunga ansvaret av att tillhöra de högst uppsatta. Och Hirka … Som jag älskar den här karaktären. Hon som är Hirka den svanslösa, den utstötte och så småningom känd som Odinsbarnet. Rötan. Den som inte får finnas men som är den finaste av dem alla. Hirka den svanslösa som bär sitt namn rakryggad. Som är så kapabel och stark även i sina allra ensammaste stunder. Båda karaktärerna håller måttet hela vägen, både som individer och tillsammans i sin relation. Så otroligt uppfriskande att få möta kapabla karaktärer som trots sina rädslor får vara kloka, starka och jämlika rakt igenom. Inte en enda gång gör de mig besviken, Hirka och Rime, och bara för det älskar jag den här boken ännu mer.

Odinsbarn kan mycket väl vara en av de bästa fantasyupplevelser jag haft. Någonsin.

I mina försök att fördröja slutet läste jag intervjuer med författaren och lyckades spoila fortsättningen för mig själv. En fortsättning som faktiskt gjorde mig helt förfärad och fick mig att vilja fråga författaren hur tänkte du nu? Men sedan insåg jag att jag troligen inte har något att oroa mig för. Det är ju Hirka det handlar om och henne följer jag vart som helst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till