Omslag lika som bär?

Ibland är likheten slående. Stormvinge av Oskar Källner och den nya Maximus ring av Patrik Bergström.

stormvinge  Stormvinge vs Maximus ring maximus-ring

Jag nämnde ju för några dagar sedan att omslaget till fortsättningen i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black inte riktigt tilltalade mig. BonnierCarlsen svarade på det att man funderar på att använda det brittiska omslaget istället. Jag vet inte om det var på allvar eller på skämt, men jag tycker ju den brittiska är så mycket snyggare. Samtidigt vet man ju att en hel del människor kommer bli arga eftersom omslagen i så fall inte matchar mellan första och andra boken.

Verkar svårt det där och jag är glad att jag bara är en tyckare i det här och inte en bestämmare.

61A6gsElOtL._SX329_BO1,204,203,200_ Amerikanska vs brittiska coppergauntlet_55e2ee0e2a6b221916d29d2c

Vad tycker du?

Fantastisk ungdomsbok som ingen bör missa – Stormvinge

stormvinge

Stormvinge är skriven av Oskar Källner.

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Detta blir början på en oväntad vänskap med vilda kappflygningar och rafflande äventyr. Men det finns andra som är ute efter hingsten. Så när lömska planer hotar familjens ranch måste Minna satsa allt för att vinna, även om det kan kosta henne livet.

När Minna räddar livet på den svarta bevingade hingsten börjar en vänskap som alla kan känna igen. Den är inte självklar och kräver både mod och respekt från bådas håll. Men det är inte bara Minna som vill ha Stormvinge och deras vänskap blir farligare än Minna kunnat räkna med.

Jag börjar nästan känna mig löjlig som tokhyllar Oskar Källner varje gång, men han förtjänar att tokhyllas. Det här är nämligen underbart bra. Jag har aldrig läst varken Black beauty eller Svarta hingsten ( ja, jag vet inte vad som hände där ) men jag tvivlar inte på att Källner hanterar inspirationen med respekt. För det är ganska självklart var den kommer ifrån och boken är även tillägnad Walter Farley som är författaren till Svarta hingsten. Men Stormvinge är samtidigt något helt annat och mycket mer än båda dessa.

Vi får en bevingad svart hingst som är stark och modig, en planet som trots att den inte är helt olik våran egen värld ändå bär på sina egna hemligheter. Vi får även en tuff och kapabel ung flicka som, trots att relationerna där hemma inte är helt okomplicerade, tar sig an både faror och utmaningar utan att tveka. Källner ger oss mångkultur, onda bovar, vänskap, hemligheter och spänning. Ett paket med extra allt.

Grundhandlingen är ganska förutsägbar, fast inte på ett dåligt sätt. Eftersom berättelsen är förlagd till en helt ny miljö och farorna därmed är okända, behövs förutsägbarheten och igenkänningsfaktorn för att balansera känslan för boken. Vissa böcker kräver på något sätt att man vet vad man får och det här är en sådan bok. Bandet mellan Minna och Stormvinge är vad läsaren vill ha och det är vad vi får. Men Källner har samtidigt skapat en värld som är spännande och fantasirik och som jag tror kan locka en bred läskrets. Bland de yngre ska jag tillägga. För hur mycket jag än tycker om boken och hur fast jag än blev, så är det en ungdomsbok. Jag satte betyget 4/5 på Goodreads och det är enbart för att jag är vuxen. Hade jag läst den här i tonåren är jag övertygad om att betyget blivit en klockren fullpoängare.

Har du ett hästtokigt barn därhemma? En tonåring som gillar science fiction eller en yngre släkting som gillar fantasy? Innehållet är minst lika vackert som omslaget, så ge dem den här boken! Jag lovar att de kommer älska den.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är: Barrikaden, Midnatts ord och Elinas bokliv.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

En smakbit av Stormvinge!

Hoppas ni alla har haft en fantastisk midsommar? För mig blev det lugnt med god mat och mycket läsning. En av böckerna jag hann med var Stormvinge av Oskar Källner och kände att ni bara måste få en smakbit av den här härliga boken. Smakbiten är från sidan 16 och Minna har precis räddat livet på hingsten.

stormvinge

Minna klättrade försiktigt ner mot den svarta hingsten. Klippan var brantare på den här sidan och det var svårt att få ett bra grepp med fingrarna. Bit för bit lyckades hon hasa sig nerför bergväggen. Hingsten hade backat undan några meter och stod blickstilla. Ögonen lyste röda av otyglat hat. Så satte han höger hov i marken och skrapade samtidigt som han gnäggade lågt och mullrande. Det var inte en hälsning, utan en varning.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

en smakbit på riktigt

 

Frosseri i science fiction – Munins skärvor

9789197942881_200_munins-skarvor_haftad

Munins skärvor är en novellsamling skriven av Oskar Källner.

En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

”En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser.”

-KG Johansson

Jag läste klart den här boken redan för en vecka sedan, så varför har jag inte skrivit om den förrän nu?

Vissa böcker är kanske inte så bra och då behöver jag fundera ut ett respektfullt sätt att skriva om den ändå, och andra är så bra att de tar andan ur en. Så bra att man måste smälta berättelsen i ett försök att hitta ord som kan ge upplevelsen rättvisa. Munins skärvor hamnar i det andra facket. Det är fortfarande svårt att hitta ord som kan få er att förstå hur bra det här är.

Om vi börjar med omslaget. Staden i bakgrunden är makalös. Jag fattar inte varför jag aldrig sett något liknande på film förut och hur Källner ens fantiserat ihop något så storslaget. Än mindre hur illustratören lyckats fånga essensen i Källners världsbygge på det här sättet. Svampstaden hittar vi i novellen Där staden dragit fram. Likt en tromb drar svampstaden fram och lämnar skärvor av civilisation efter sig. Skärvor som samlas ihop av de mindre lyckligt lottade som överlevt i ett kargt övergivet landskap. Där vaknar Chelan bland övergivna sopor och minns ingenting, inte ens sitt namn. Tryggheten hon finner hos familjen som tar sig an henne och skräcken när hon upptäcker vem hon egentligen är, fängslar mig helt.

Byssan lull gör mig frustrerad. Obehaglig skräck i en zombieapokalyps där jag så hemskt gärna hade velat ha mer. Källner manipulerar läsarens ovisshet skickligt och slutet är mästerligt. Är det kärlek eller ren skräck jag får? Båda alternativen är lika hemska. Skräckfyllt hemska. På samma sätt som Yulebocken ger mig obehagskänsla redan efter bara några rader. Olika ändå där den ena ger mig fantastisk zombieskräck och den andra känslan av klassisk spökhistoria. Den sorten man viskar fram en mörk vinternatt trots att man vet att det kommer ge en mardrömmar.

Munins skärvor trollbinder mig. Varje novell är sagolik och det finns ingen som ger någon som helst sur smak efteråt, inga frågetecken. Källner bygger nya världar, vänder dagens värld upp och ner och skapar framtida visioner som både underhåller och väcker tankar. Han ger oss magnifika världsbyggen, varelser som balanserar mellan sorg och skräck och förunderliga maskiner.

Han ger mig a Sense of wonder. Vilket jag har förstått är det bästa betyg man kan ge inom science fiction. Jag är ledsen KG Johansson, men Oskar Källner är kung inom svensk fantastik. Så är det bara.

Boken finns hos Bokus eller hos Fafner förlag.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Att dö väl – Eva Holmquist och Oskar Källner

att-do-val

Att dö väl är en novell skriven av Oskar Källner och Eva Holmquist.

Låt oss döda dig!

Den uppmaningen möttes deltagarna i Steampunkfestivalen sommaren 2014 av. De som hittade på de två mest fantasifulla dödssätten skulle få bli dödade just så, i en science fiction-novell som skulle skrivas av Eva Holmquist och Oskar Källner. Detta är resultatet.

Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Alina, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.

Äntligen har jag läst den här novellen och vilken berättelse! En exobiolog och en djurtämjare som är enda hoppet för mänskligheten. Alina som måste ta fram ett virus och Hanna som ska tämja djuren som visar sig vara deras enda möjlighet för att leverera viruset.

Novellen har allt en riktigt bra science fiction kräver. Om Enders game och Samvetsmakaren hade fått en avkomma tillsammans hade det varit den här novellen. Storartat utförande och en novell jag väldigt gärna sett som en hel roman. Författarna har samarbetat otroligt bra. Jag känner igen både Holmquist och Källner i berättelsen, men rösterna går väl ihop och bildar tillsammans en fantastisk science fiction som känns självklar.

Och så det där med döendet då. Man vet ju att det kommer vara ett exceptionellt döende, men när det väl händer blir jag ändå totalt överraskad. Några på Steampunkfestivalen hade helt klart bra fantasi.

Novellen hittar du på Adlibris och Bokus.

Tack till Eva Holmquist för recensionsexemplar.