Magi och subtila övergrepp – Gender Bender

Veckans Gender Bender är också en fantasygigant. Inte lika gigantisk som förra veckans, men första boken hade sålts till massor av länder redan innan den ens var färdigskriven och filmrättigheterna sålts. Det blev inte en film, men väl en tv-serie.

Jag har bytt kön på ena karaktären ( inte huvudkaraktären, namnet är dock ändrat ) och vilken bok det är finns längst ner i inlägget. Längre ner finns också ett intressant stycke som kanske, eller kanske inte, faktiskt är ett övergrepp.

Vår huvudkaraktär har precis snubblat över ett lik och tillkallat ambulans och en sjukskötare sitter böjd över kroppen.

Hans kinder var röda efter att ha suttit nedhukad över kroppen. Han var högst tjugofem, och hade på sig en mörkblå kortärmad button down-skjorta, prydligt struken, med en udda knapp – en steward på anslutningsflyget till helvetet.

Tomas önskade att han inte var så attraktiv. Osnygga män var så mycket enklare att handskas med i vissa avseenden, man behövde inte möta smärtan i deras osannolika ouppnåelighet. Men nu var han inte osnygg. Han var blek och smal och orimligt underbar med en bred, löjligt sexig mun.

Lite senare i boken får vi möta huvudkaraktärens rumskompisar.

Tomas beskriver sin manliga rumskompis.

Han var söt snarare än vacker och hade en platt, ungpojksaktig figur, men han drog maximal nytta av de tillgångar han hade – han skickade hem sina uniformer för att låta figursy dem – och det fanns något vibrerande sexigt i hans glupska, alltför vidöppna blick. Man ville möta den och slukas av den.

Tomas beskriver sin kvinnliga rumskompis.

Maya gick alltid i den vanliga skoluniformen men lyckades få det att se ut som om hon inte gjorde det – kavajen passade aldrig riktigt hennes breda, runda kroppsbyggnad, den satt alltid snett, var skrynklig eller stramade åt kring axlarna. Hela hennes personlighet var som ett raffinerat skämt som hon aldrig slutade dra.

Här under har det blivit lite annorlunda av naturliga skäl. Jag har inte bara bytt kön på ena karaktären, utan även några andra saker. Mer om det längre ner.

Tomas högg tänderna i det tjocka hullet på hans hals. Det verkade inte göra det minsta ont på honom, åtminstone inte på ett sätt som som med lätthet kunde skiljas från njutning. Något galet och angeläget höll på att hända, och det gick absolut inte att stoppa det eller så kanske det gick, men varför skulle man vilja det? Att stoppa detta var en av de där meningslösa, uppgivna mänskliga impulserna för vilka hans upprymda hjärna inte hyste annat än förakt.

Han fick en skymt av Elliots vilda mörka ögon som rullade runt av skräck och sedan var halvslutna i njutning. Deras små hastiga andetag sände ut vita rökmoln, blandades och försvann. Hans vita hud var grov och slät på samma gång, och han utstötte små gläfsande morrningar varje gång Tomas trängde djupare in i honom. Han ville aldrig sluta.

Inget av detta är tydligt, utan det är relativt subtila skillnader i hur författaren beskriver kvinnor och män. Lika subtilt är övergreppet längst ner.

Huvudpersonen och hans rumskompisar har förvandlats till rävar i det sista stycket. Som räv känner han doften av Alice och till slut kan han inte motstå hennes doft utan agerar enligt ovan. Och i rävform blir det inte helt tydligt, det handlar ju om djuriska behov. Men det är inget annat än ett övergrepp om man översätter det till mänsklig form. De är ju ändå människor egentligen, och hon är en människa som rullar med ögonen av skräck och som blir biten, men inte så man enkelt kan urskilja smärta från njutning. Hennes rävform gläfser och morrar och ögonen rullar av skräck, men hon är oförmögen att säga nej. Om hon skulle vilja. Han bara tar henne. Och det blir på något sätt acceptabelt i djurform. Antar jag, eftersom det trycktes och blev en slags kärlekshistoria av det hela.

Boken det handlar om är Magikerna av Lev Grossman och huvudpersonen heter Quentin. Jag har också bytt ut rävpäls till hull.

Senaste bokfynden

Jag shoppade loss lite när jag var i bokaffären sist. En del reaböcker ( halva reapriset ), några pocketar på böcker jag redan läst men inte har och en helt färsk som jag bara var tvungen att ha.

IMG_0101

Joe Abercrombies Det yttersta argumentet ( bok 1 och 2 ) som är okända för mig. Det verkar dock som att det faktiskt är fler böcker innan dessa i serien, så jag ska kolla upp det innan jag börjar läsa.

Cinder och Scarlet i serien The lunar chronicles av Marissa Meyer. Lästa men bara lånade, så jag var tvungen att ha dem.

A Memory of Light av Robert Jordan och Brandon Sanderson. Jag har läst hela serien flera gånger förutom just denna sista bok. Jag hoppades att något förlag skulle nappa på att översätta den, men då det inte skedde får jag helt enkelt läsa den på engelska. Någon dag. Nu har jag den i alla fall, till det facila priset av 1,50 euro.

Och boken ni fick en smakbit av i söndags, Medan han lever av Elaine Eksvärd. Jag har sett henne prata om boken på varje tv-kanal senaste veckorna och var bara tvungen att ha den.

Det är du, inte jag

det-ar-du-inte-jag

Det är du, inte jag är skriven av Nora Strömman.

Jag blev rejält besviken – det var den snälla versionen. Verkligheten var att jag började storgråta och skrek åt pappa att han var oduglig som förälder för att han inte lyckats ordna en arbetsplats. För alla i världen vet att det inte går att få sommarjobb utan kontakter. Ett par månaders trygg inkomst hade jag tagit för givet, och planerat att använda på en semesterresa med Emma och Andrea. Med en veckopeng på tio euro skulle jag få vänta på den resan tills jag blev kremerad. För att sommarplanerna inte ska gå i stöpet tar Linn värvning som matros på pappas kompis Björns segelbåt. Jobbet är inte drömmen, men lönen är det. Så går turen mot Köpenhamn. Linn lagar mat i kajutan, låter sig motvilligt roas av Björns historier om kvällarna, och försöker stå ut med att han daskar henne på rumpan. Sen går allt överstyr.

Det måste vara svårt att skriva ungdomsböcker. Antingen blir det för mörkt eller för lättsamt och bara trams av det hela. Men ibland träffar någon rätt och då blir det ungefär som i den här boken. Det är mörkt och jävligt jobbigt men samtidigt tramsigt och att bara vara. Ungefär som jag själv minns att det kunde vara.

För saker och ting går ju inte bra, det förstår man ju direkt av baksidestexten. Linn som så gärna vill åka på resan som varit målet hela året kan inte bara strunta i det. Frågan är bara hur långt är hon beredd att gå för att komma dit.

Valen man gör som ungdom borde vara självklara men så är det ju inte. Hur drillad man än blir av sina föräldrar i vett och etikett, rätt och fel och att vara stark så väljer man fel ibland. Boken är obehaglig och situationerna Linn hamnar i är både hemska och ibland bara obekväma. Linn väljer fel, hennes föräldrar väljer fel och kommunikationen brister totalt mellan alla dessa parter mitt i allt det hemska som händer. Och samtidigt fortsätter ju livet. Runt allt det svarta skiner ändå solen, det finns glass, goda drinkar och vänner att lära känna.

Berättelsen känns väldigt realistisk. Den berättar om en sommar som är både trasig och hel där de vuxna brister i sina skyldigheter och om en tonåring som försöker hitta rätt bland allt som skaver och lockar.

Jag tycker om både titel och omslag, däremot undrar jag lite över formatet på boken. Det känns otroligt påkostat med tjocka glansiga sidor och rejält omslag, något jag tvivlar på om det verkligen behövs idag? Jag skulle personligen hellre köpa en bok med mjuka pärmar till ett lite mer fördelaktigt pris, speciellt när det gäller ungdomsböcker ( jag föredrar förvisso alltid mjuka pärmar ). Det känns även modernare och mer ekonomiskt för både köpare och förlag.

Boken finns hos Adlibris och sets.fi

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplar.