Krigarens svärd

Krigarens svärd är första delen i serien om Magnus Chase, skriven av Rick Riordan.

Jag heter Magnus Chase. 

Jag är sexton år gammal.

Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter att jag lyckats ha ihjäl mig själv. 

Magnus är hemlös sedan hans mamma dog och bor under broar, tvättar sig på bibliotek och tigger gårdagens rester från restauranger. Det är alltså en lite annorlunda hjälte vi möter, precis som i Percy Jackson. När Magnus dör hamnar han i Valhall eftersom det visar sig att han är son till guden Frej. Allt skulle vara tiptop i Valhall om det inte var för att Ragnarök är på gång. Det enda hoppet är att hitta Sommarsvärdet. Svärdet som en gång tillhörde Frej och som är ödesbestämt att antingen stoppa Ragnarök eller skynda på det. Ett svärd som nu bara lyder Magnus.

Man vet vad man får när man läser Rick Riordan. Det är inte på något sätt litterärt utmanande, utan mer som att göra bomben i en pool av berättarglädje och kreativitet. Man har helt enkelt väldigt roligt i Riordans sällskap. Och trots att boken är i tjockaste laget gör det absolut ingenting. Med korta kapitel som heter saker som Släpp fram ankungarna, annars slår de dig i huvudet och Vi festar på vårrullar innan halshuggningen blir sträckläsningen ett faktum. Jag läste boken i en sittning.

Det känns verkligen som att Riordan släppt loss ordentligt med Magnus Chase. Trots att han är lite äldre än Percy Jackson och boken har en lite mörkare ton, är knasigheterna bättre än någonsin. Vi får träffa pensionärsdvärgen Junior som har en rullator vid namn Gubbfösaren, en bägare som heter BOOM PSSSCH ( för att den exploderar om man inte ber om påfyllning innan bägaren är tom ) och vi får veta hur det känns att äta kebab gjord av ett djur man pratat med både före och efter att man ätit upp den. Oden har även blivit barnsligt förtjust i powerpoint-presentationer och kallar sig numera för livscoach. Kreativiteten är alltså på topp. Nästan. För det finns saker som stör mig och det är faktiskt författaren själv som bäddar för det här.

Rick Riordan försöker alltid ge oss en mångfald av karaktärer som betonar vikten av allas lika värde. Att saker som funktionsnedsättningar, religion, utseende och ursprung, inte har någon betydelse för hur man är som människa eller vad man klarar av. Och han gör det ofta bra men här tycker jag han skjuter sig själv i foten lite.

Den kvinnliga sidekicken heter Sam och är muslim och bär hijab. Bra så. Men Riordan måste nödvändigtvis pracka på henne ett tvångsgifte. Visserligen råkar det vara med en kille hon är kär i, men ändå ett tvångsgifte. I övrigt skildras hon bra och hijaben råkar dessutom vara väldigt behändig då det även är en osynlighetsmantel. Och sedan har vi det här med resten av kvinnorna i boken. Riordan skildrar dvärgarnas värld som ett matriarkat, bara det att den enda kvinnliga dvärgen vi får är ett hembiträde medan männen hantverkar och bygger saker. Ett hembiträde. I ett matriarkat. Och enda anledningen till att jag faktiskt noterade detta var just för att Riordan själv tog upp det.

Den kvinnliga dvärgen är alltså ett hembiträde, valkyriorna är servitriser i Valhall och Freja beskrivs närmast som prostituerad. Och så har vi förstås Sam, som ska giftas bort. Vi får även två kvinnliga frostjättar, fast de har inget att säga till om eftersom det är pappa som bestämmer. Och jag vet att Valkyriorna passade upp på gudarna i Valhall i mytologin, men med tanke på hur bananas Riordan går med allt annat hade han gärna kunnat sätta valkyriorna på strejk för att de tycker Odens regler är mossiga. Till exempel.

Något jag verkligen gillade lite extra är att Annabeth från Percy Jackson hälsar på i boken. Vi får även några andra flirtar med serien och jag är barnsligt förtjust i sådana kopplingar.

Krigarens hjärta alltså. Som att göra bomben i en pool av berättarglädje. Det är bara hoppa i och njuta medan det varar, för tiden går alldeles för fort i det här sällskapet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Världens bästa bok, I heart fantasy, Marklars books,

Percy Jackson och Titanens förbannelse – Rick Riordan

titanens-forbannelseTitanens förbannelse är tredje delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

Halvguden Percy Jackson får ett nödanrop från sin gode vän Grover, satyren som alltid verkar hamna i trubbel. Den här gången har Grover hittat två nya halvgudar, de föräldralösa syskonen Bianca och Nico. De måste föras i säkerhet, undan monstren som är dem på spåren. Percy och hans vänner måste rädda dem. Men det är inte riktigt så enkelt …

Äntligen har jag kommit förbi filmatiseringarna och in på okänd mark. Det här är verkligen böcker att sluka. De är så intensiva, roliga och fartfyllda att sidorna bara svischar förbi i rasande fart.

Jag tycker om hur Riordan tar oss direkt in i äventyret redan från första sidan, men samtidigt lyckas informera oss om bakgrunden utan att det blir för berättande. På ett sätt som känns helt naturligt utan att bli upprepande får vi hela den tidigare bilden samtidigt som det nya äventyret presenteras. Språket är lättsamt och lättläst utan att för den skull kännas varken tråkigt eller simpelt. Jag kan bara föreställa mig hur Riordan är som lärare och känna mig smått avundsjuk på de som fått ta del av hans fantasi och kreativitet i utbildningssyfte. Böckerna utbildar dock bra de också. Det blir kanske lite mycket ibland och många gudar att hålla ordning på, men Riordan sköter det snyggt. Genom att överdriva samtliga gudars personlighet och ge dem specifika egenheter framstår de ändå tydligt.

Percy blir i varje bok ett år äldre och i takt med det förändras även hans relation till Annabeth. Visserligen hade det varit uppfriskande om hjältarna för en gångs skull kunde ha fått vara bara vänner, men jag tycker ändå att det där fumliga och generade tonårssvärmeriet blir rätt charmigt här.

Jag har ju redan läst alla böcker och tycker Titanens förbannelse är den bästa i serien. Framförallt för att den presenterar en del i den grekiska mytologin som jag nog hade föreställt mig närmast omöjlig att integrera till nutid. En härlig bok med en berättarglädje som smittar av sig. Jag blir glad av det här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Percy Jackson och Monsterhavet – Rick Riordan

monsterhavetMonsterhavet är andra delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Det är inte så lätt att vara hjälte.

Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.

Nackdelen med att plöja igenom en serie på fem böcker inom bara ett par dagar är att de lätt flyter ihop. Det blir liksom svårt att separera böckerna och komma ihåg vad som hände när och i vilken bok. Bok två finns ju även den som film och precis som med ettan har jag sett filmen många gånger ( tack barn ), och även om filmen och boken skiljer sig åt en hel del så känner man ju till grunden. Vem som är ond och sådär. Så den här boken slukades precis som första boken och var utläst några timmar senare. Spännande, intressant men fortfarande inte helt fängslande. Inte så som jag längtar efter, att bli helt uppslukad.

Mönstret i serien börjar dock bli tydligt. Percy som är en halvgud ( son till Posiedon och en dödlig mamma ) tillbringar somrarna på halvblodslägret, där gudarnas barn tränar sig i strid och får vila upp sig ( är tanken i alla fall ) för monstrena som jagar dem konstant i den vanliga världen. Väl på lägret uppstår någon kris och ett uppdrag måste utföras. Jag gillar tanken att man vet vad man får liksom.

Berättelsen är rapp och intensiv och driver på läsningen i en väldig fart. Men som sagt, uppslukad är jag ännu inte.  Jag har dock kommit till sista boken i min läsning och mitt förhållande till serien ändras redan i nästa bok.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Percy Jackson – Född till hjälte av Rick Riordan

fodd-till-hjalte

Född till hjälte är första delen i serien om Percy Jackson skriven av Rick Riordan.

”Du kan vara en av oss. Och när du väl vet om det, så är det bara en tidsfråga innan de också upptäcker det och börjar jaga dig.
Kom inte och säg att jag inte varnade dig. Jag heter Percy Jackson.”

Tänk om de gamla grekiska gudarna skulle vara levande och promenera runt på gatorna som du och jag?
Tänk om de fortfarande träffade och blev förälskade i vanliga dödliga människor och dessutom fick barn med dem?
Tänk om du var ett av de barnen? Och att din dyslexi visade sig bero på att din hjärna är inställd på att läsa det grekiska alfabetet? Och att din mattelärare bokstavligen är ett monster som vill förgöra dig?
Och att du är född till att bli hjälten som räddar världen?

Jag har ju läst om den här bokserien lite här och där på olika bloggar och de flesta tokhyllar den. Själv hade jag bara sett filmerna och det kändes ärligt talat lite sådär att läsa en bok vars filmatisering man sett ett tiotal gånger ( barnen som tvingar mig ), för man vet ju liksom redan vad som händer. Men tji fick jag. Boken skenar iväg åt ett helt annat håll än filmen redan från sidan tre och det är tillräckligt mycket som skiljer för att boken ändå ska kännas spännande och ny. Precis som i Riordans andra serie Den röda pyramiden blir det dock ibland lite för rörigt för mig. Han vill för mycket och det blir ett myller av gudar, intriger, artefakter och jakter. Jag förstår alltså varför man städat upp lite i filmen. Däremot känner jag till den grekiska mytologin lite bättre ( tack Xena ) än den egyptiska, vilket gör den här lättare att hänga med i.

Språket känns också mer autentiskt i den här än i Den röda pyramiden. Percy känns ( oftast i alla fall ) som den 12-åring han är. Ibland kanske lite för smart men någon fördel ska man ju ha för att man är hjälte. För gudarnas barn har det inte lätt. Deras förmågor som är väldigt användbara i strid och kanske även uppe i Olympen, blir till hinder och bokstavsdiagnoser i den vanliga världen. Och det här tycker jag väldigt mycket om. Att Riordan vänder upp och ner på begrepp som funktionshinder, normalitet och dysfunktionalitet ( wordpress säger att det här inte är ett ord, men google säger att det är det och jag litar mer på google ). Han gör det dessutom med värme och en naturlighet som ger känslan att han faktiskt tycker så här och inte skriver något bara för att.

Riordan skriver överlag med en berättarglädje som jag älskar. Jag får verkligen känslan att han har otroligt roligt när han skriver, att han älskar sina karaktärer och fnissar för sig själv när de råkar ut för något extra knasigt. En bok som ger en sådan känsla går liksom inte låta bli att älska. Så jag älskar den här, den är fantastisk. Och ändå är jag inte totalt fängslad. Än. Jag är dock helt övertygad om att det kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Vargnatts bokhylla, Bookgasm och Oarya.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till