Böcker till filmer.

Tisdag idag och det är helt mörkgrått ute. Jag tog ett jättefint kort igår på soluppgången som var helt fantastisk, det såg verkligen ut som om himlen stod i lågor. Ganska exakt 15 minuter senare var det helt grått. Inte ett spår av den magiska soluppgången fanns kvar. Så det gäller att njuta när magin ibland hittar fram och däremellan finns den som tur är i böcker. Att överföra magin från bok till film är dock inte alltid så lätt och i dagens Top Ten Tuesday ställs frågan:

Top Ten Book To Movie Adaptations I’m Looking Forward To or Ten Book To Movie Adaptations I Still Need To Watch.

Jag har faktiskt lite dålig koll på filmvärlden just nu, men några filmatiseringar ser jag extra mycket fram emot. 

Den femte vågen av Rick Yancey ( trailer ) . Jag var inte superförtjust i boken men tror filmen kan bli hur bra som helst.

Mockinjay part 2 ( trailer ) av Suzanne Collins. Gillar alla filmer hittills och ser verkligen fram emot att se sista delen av Hungerspelen på film.

Alliegant av Veronica Roth ( trailer ). Jag har faktiskt inte ens sett Insurgent än men ändå, de väntar och lockar trots att jag verkligen inte gillade Roths avslut.

Legend av Marie Lu. Kommer den eller inte? Filmrättigheterna är ju köpta och ryktet har gått sedan 2013 att den snart ska börja spelas in. Men inget händer. Och jag är ju lite kluven, vem kan rimligtvis spela Day så som han måste spelas? Men kommer den så ser jag den – att låta bli är liksom inte ett alternativ.

Looking for Alaska av John Green. Den är på väg sägs det. Jag hoppas det.

Miss Peregrine´s home for peculiar children av Ransom Riggs. Är på gång sägs det. Kan bli total flopp eller hur bra som helst.

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Och så den bästa nyheten av dem alla ( eller ännu bättre hade ju varit om Peter Jackson stod bakom produktionen ) är att Odinsbarn och serien Korpringarna av Siri Pettersen ska bli norsk storfilm. Nu har jag ju inte skrivit om Röta än, men under läsningen så såg jag handlingen i filmscener flera gånger. Jag gissar att det blir hur underbart som helst.

korpringarna-1-odinsbarn

Sist en liten bubblare. Jag har faktiskt inte läst klart boken, men tror filmen kan bli rätt kul.

 

Ransom Riggs sökande efter De besynnerliga barnen

Jag tycker om övergivna hus och byggnader, de kittlar fantasin på något sätt och jag tycker om att föreställa mig vilka som kan ha bott där en gång i tiden. Så ibland googlar jag det här och idag snubblade jag över en video av Ransom Riggs som skrivit Miss Peregrins hem för besynnerliga barn, där han letar efter De besynnerliga barnens hem.

Och så här blev boktrailern,

 

De besynnerliga barnen – Spökstaden

spokstaden-andra-boken-om-miss-peregrines-besynnerliga-barn

Spökstaden är andra delen i serien om Miss Peregrines besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs.

Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregrine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Jacob och hans nya vänner har lyckats fly från ön och de onda väsen som jagar dem. Miss Peregrine är fast i sin fågelhamn och skadad, så barnen måste för första gången klara sig själva. Under flykten upptäcker de att nattsagorna de fått höra ur böckerna om de besynnerliga barnen i själva verket kan vara till hjälp. Att sagorna kanske inte är sagor. De träffar andra besynnerliga, mer besynnerliga än de själva och det visar sig att de för en kamp mot klockan för att rädda miss Peregrine från att för evigt fastna i fågelhamn.

Jag tyckte mer om den här än om den första, men jag fastnar fortfarande inte helt och hållet. Jag vet inte själv varför för berättelsen är fantastisk, bilderna är sagolika och serien känns helt unik. Det är något med Riggs språkbruk som hela tiden gör att jag är medveten om att jag läser. Jag försvinner aldrig in i sagan, utan jag läser mening för mening. Ständigt fascinerad, men inte uppslukad. Ändå är detta en måste ha bok. För att den är så vacker, för att den är unik. Men även för den andra berättelsen jag tror Riggs berättar. Berättelsen i berättelsen. För det är inte svårt att se kopplingen till förföljelsen av judarna i Riggs historia. Både att sagan är förlagd till andra världskriget och att de besynnerliga är jagade bara för vad de är och inte för något de gjort. Ännu tydligare blir det för mig när jag hittar meningar som denna i boken,

Runt munnen var ett ordspråk skrivet på holländska. Millard, som stod bredvid mig, översatte: ”Ur våra förfäders munnar kommer visdomens källa”. En bit bort fanns ett annat citat, detta på latin. ”Ardet nec consomitur”, sa Melina. ”Brända men inte förintade”.

Och det tror jag är vad Riggs vill förmedla. Brända men inte förintade.

Jag älskar boken för dess utformning, för dess berättelse och för vad jag tror den förmedlar. Jag älskar den för de galna och underbara bilder han smyckar boken med. Och även om läsupplevelsen inte helt sitter där den ska, tycker jag verkligen om det här och längtar redan efter tredje boken.

Spökstaden 2

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

 

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är skriven av Ransom Riggs.

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där – länge.

Nu vet jag väl inte om just berättelsen kryper in under skinnet, men bilderna i boken gör det definitivt. Ransom Riggs har under många år samlat fotografier från loppmarknader och privatpersoner. Alla fotografier i boken är alltså äkta och bara ett fåtal av dem digitalt förbättrade, men inte ändrade. Det är fotografierna och människorna på dessa som Riggs byggt sin bok och karaktärerna på. Ett genialt och unikt drag.

Jacob kan inte låta bli att leta efter barnhemmet och dess mystiska barn hans farfar alltid pratat om. Det han så småningom hittar visar sig vara mer otroligt än han någonsin kunnat föreställa. En plats där tiden stannat i en loop, en fristad för dessa besynnerliga barn som bor där under överinseende av Miss Peregrine. Här hamnade Jacobs farfar som barn mitt under andra världskriget. Han lämnade sedan av någon anledning barnhemmet, medan de övriga besynnerliga barnen blivit kvar. Jacob vill bara ha svar om sin farfar och om det besynnerliga som själv hände honom i samband med farfaderns död. Men barnen och deras öden lockar honom. Samtidigt måste han få svar på frågan om vilken förmåga som gjorde att hans farfar var i behov av skyddet från Miss Peregrine. Och har i så fall Jacob samma farliga förmåga?

Berättelsen är underbar och boken borde vara sagolik. Tyvärr känns språket platt och karaktärerna märkligt själlösa trots sina unika förmågor och personligheter. Den som fastnar mest i minnet hos mig är märkligt nog Jacobs bästa kompis som bara har en liten roll i boken. På samma sätt som Ethans bästa kompis och sidekick är den mest färgstarka i boken Beautiful Creatures.

Även om berättelsen i sig inte fastnar helt hos mig så vill jag ändå ha boken. Jag lånade den på biblioteket först men köpte den sen. Som smycke till bokhyllan.

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till