Gyllene sonen av Pierce Brown

gyllene-sonenGyllene sonen är andra delen i en trilogi skriven Pierce Brown.

Som en av de Röda växte Darrow upp under jorden, i gruvorna på Mars, i tron att ingen kan leva på Mars yta. När han upptäcker att människorna ovan jord lever i lyx – en samhällsordning orkestrerad av den styrande klassen de Gyllene – ansluter han sig till rebellgruppen Ares söner. De har en dröm om en ny värld, där alla människor är jämlika. Han föds på nytt som den Gyllene Darrow au Andromedus, och lyckas beblanda sig med de allra främsta familjerna på Mars.

Rebellernas plan är att förstöra systemet inifrån, och Darrow är den enda som kan förverkliga den planen. Men för att lyckas måste han skaffa sig Gyllene vänner – vänner som kan offra allt för honom, och hjälpa honom på vägen mot toppen. Och sedan måste han svika dem …

 Pierce Brown verkar ha läst Wheel of Time samt Hungerspelen, snott hälften av deras idéer och världsbyggen och sedan placerat hela röran på Mars.

Så började min recension av första boken i serien, Rött uppror. Och så fortsätter det nu, fast i ännu större skala. Jag som tyckte första boken var rörig med alla dess hierkarier, grupperingar och intriger fick ännu mer att bita i här. För persongalleriet är enormt. Det är storslaget och rörigt av så gigantiska mått att George R.R. Martin skulle bli grön av avund. I den här boken får vi åtminstone en guide i början av början av boken med förklaringar till alla färger människorna är uppdelade i, och jag som normalt inte är så mycket för guider, släktträd och kartor i böcker hade nog önskat allt i den här. För det är otroligt svårt att hålla reda på alla dessa människor. Vem är vem, vilken klass var den färgen, vilken släkt tillhörde hon och vems fiende är han, osv osv tills personerna bara flimrar förbi i en suddig massa.

Och det låter urtrist och jättejobbigt, men icke. Jag är fortfarande fängslad. Vilket helt och hållet beror på Darrow. Denna huvudperson som lyser klart igenom hela röran och fylld av raseri fortsätter sin kamp igenom galaxen. Raseriet som fanns redan i första boken fortsätter här, och jag beundrar Brown som lyckas hålla sida efter sida fylld av detta raseri utan att egentligen gå överstyr. Berättelsen är skriven i jag-form. Språket är korthugget, avskalat, dramatiskt och svulstigt. Allt på samma gång med Darrows raseri ångande genom varje ord, varje sida och i varje handling. Samtidigt börjar verkligheten komma ikapp Darrows hämndbegär. De Gyllene blir vänner och genom att fortsätta sin kamp kommer han bli tvungen att svika dem och därmed hittar även sorgen sin plats i den här boken. Raseriet ersätts av ensamhet och sorg över allt han har gjort och allt han kommer att göra. När Darrow till slut tvingas välja om han ska fortsätta lögnerna, eller riskera sina vänners avsky genom att avslöja var han egentligen kommer ifrån, är känslorna uppvridna till max. Både hos Darrow och hos mig.

Spänningen är på topp genom hela boken. Vi får rymdstrider, intriger i intriger, svekfullhet och offer. Darrow överraskar ständigt, vilket gör att boken aldrig blir tråkig trots det enorma persongalleriet som ibland ( rätt ofta faktiskt ) gör mig bortkommen. Jag var en smula kluven till den första boken men inte längre. Det är fortfarande rörigt och skitjobbigt, men det gör absolut ingenting. Darrow berör mig. Så till den grad att det här är en av årets läsupplevelser för mig.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Norstedts för recensionsexemplar.

Fjärde riket

fjarde-riket

Fjärde riket är skriven av Maria Nygren.

”Såklart var Hitler ett svin”, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ”Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.”

Blenda är en ensamvarg som drömmer om att få stå i centrum och bestämma. LSD är överempatisk, men har ingen riktig livsgnista. Hon skriver nästan dagligen självmordsbrev som hon sedan river sönder för att lätta på trycket. 
Penny blir ständigt en kopia av den hon pratar med och har för länge sedan glömt vem hon är.  

Tillsammans studerar de Hitlers väg till makten i ett grupparbete i skolan. Och plötsligt inser de hur de ska göra för att störta skolans drottning, Hedvig. Alla som inte vågar vara sig själva, som känner sig osäkra eller har blivit utnyttjade av Hedvig kommer att bli tacksamma. Och det visar sig vara så enkelt: det gäller bara att hitta något som förenar alla och berätta hur bra de är, att de förtjänar bättre. Precis som Hitler gjorde med tyskarna efter första världskriget. Men snart glömmer Blenda vad hon egentligen kämpar för. Det enda viktiga blir makten. Att få större makt, och att få behålla den. Till vilket pris som helst…

Retoriken Blenda följer är förvisso både högaktuell och intressant, men mest känns det här som en spegling av skolan, tonåren och alla de frågor som kan bli problematiska utan vuxnas inblandning. Jag har läst i några recensioner att frånvaron av de vuxna i boken inte känns trovärdig, men jag måste nog protestera. Jag var aldrig varken drottning eller utanför, utan gled smidigt igenom skolåren någonstans i mitten. Lärarna minns jag inte alls som varken närvarande eller auktoritära. Tvärtom var de ofta föremål för vår manipulation, precis som både rektor och kurator användes flitigt som både alibi för skolk eller som verktyg för inbillade orättvisor vi ville ha åtgärdade. Samtidigt var vi ändå så ovetande. Allt skedde med en sorts egocentrisk spontanitet och utan vidare eftertanke eller planering, medan ungdomarna i boken är hur smarta som helst och fullständigt medvetna om hela omgivningen.

Boken känns ändå rätt trovärdig för mig, retoriken känns brännhet och tyvärr som den självklara grunden i viss partipolitik idag, så jag tycker det här är en bok som bör läsas. Kanske kan den fungera som tillfällig ögonöppnare för både unga och vuxna även om jag känner att den missar målet lite. För det var ju inte bra innan det blev dåligt, men ändå är det på något sätt så det blir här.

Tack till Månpocket för recensionsexemplar.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

 

Demonologi för nybörjare

demonologi-for-nyborjareDemonologi för nybörjare är skriven av Caroline L. Jensen.

Gud har gått in i väggen, och i helvetet planerar Beelzebub uppror mot Satan. Dessutom tänker han släppa loss helvetets alla demoner på jorden. Allt detta är Isak omedveten om när han som vanligt går till vaktmästarjobbet på sin gamla skola. Men när Beatrice, grannens allvetande råtta, förklarar för Isak att det enbart är han som kan förhindra apokalypsen, OCH rädda sin älskade, ondskefulla lillasyster, tvingas han ge sig ut på en resa genom helvetets nio kretsar för att möta Satan.

Ibland när jag får en bok jag verkligen har stora förhoppningar på så läser jag den inte direkt. Istället cirklar jag runt boken några dagar, en vecka. Tar upp den ibland, läser baksidestexten och lägger ner den igen. Vågar inte riktigt gå vidare eftersom jag är så rädd att bli besviken. Så jag nosar lite på den, behåller mina förväntningar ett litet tag till i tryggt förvar. Det här var en sådan bok.

I helgen gjorde jag äntligen slag i saken och öppnade den. Och ibland när man öppnar en bok och läser första meningen blir det kärlek vid första ögonkastet. Den där första meningen ger rysningar som pirrar sig hela vägen ut i fingertopparna och fjunet på armarna står rakt ut. Att först ha sådana förhoppningar och sedan känna så starkt redan vid första meningen är faktiskt ett nästan hopplöst utgångsläge för det är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, att uppfylla sådana förväntningar. Den här boken kommer dock ganska nära.

Vi borde låta allt gå åt helvete. Det var den gröna som uttryckte sin åsikt.

Den meningen gav löfte om en fantastisk upplevelse i stil med Liftarens guide till galaxen. Och det levererade den tyvärr inte riktigt. Men det man får är inte illa, tvärtom.

Isak är en vanlig kille som har ett lite för taskigt jobb, dricker lite för mycket, röker lite för mycket gräs och har lite för många brudar. Han är inte helt tillfreds men livet rullar på för honom och bästa kompisen Rufus. Isak tar trots sina brister bra hand om sin familj. Hans mamma orkar inte riktigt med livet, så Isak har ryckt in som ställföreträdande förälder för både lillasyster Thea och mamman. När Theas pappa plötsligt dyker upp efter 7 års frånvaro blir Isak av naturliga skäl misstänksam. Sanningen får Isak när grannens råtta Beatrice presenterar sig. När Beatrice förklarar krisen i himlen och helvetet och vem Theas pappa egentligen är, så faller ansvaret tungt på Isak. Det blir upp till honom och Rufus att rädda världen.

Det här är en fantastisk bok. Den är unik och välskriven. Karaktärerna är levande och handlingen är originell. Har man läst Bibeln, Den gudomliga komedin eller sett serien Supernatural, så blir det helt klart lättare att hålla reda på det imponerande persongalleriet som mestadels består av änglar, demoner och ryttare.

Ändå blir jag pyttelite besviken. Jag önskar att författaren hade vågat gå ett litet steg längre. Skruvat till det ännu ett varv, så att det verkligen hade fått den där Douglas Adams twisten. Boken innehåller ju vanvördiga änglar, blärpiga drakar, en gnällig Satan och en utbränd Gud, så boken är förstås skruvad. Men jag hade önskat att till exempel råttan Beatrice haft mer psykotiska drag, typ som universums mest deprimerade robot Marvin, eller den galna Zaphod Beeblebrox. Som det är blir Beatrice rätt tråkig och det känns lite som slöseri med en allvetande talande råtta. Bortsett från det är boken fenomenal.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Kalla kulor förlag för recensionsexemplar.

Ett oemotståndligt förslag

ett-oemotstandligt-forslag

Ett oemotståndligt förslag är skriven av Birgitta bergin.

Anna Holm är 30 år och fastighetsanalytiker från Kungälv. Livet står still. Hennes pojkvän Jesper är trevlig och jobbet är okej, men det är ändå något väsentligt som saknas. En dag får hon ett rekommenderat brev från advokatbyrån Linberg & Co. Med stigande förvåning läser hon att hon har angetts som arvtagare till fem miljoner euro. För att få ta del av arvet måste hon dock utföra ett uppdrag. Hela brevet känns fullständigt otroligt, men hon måste ju i alla fall höra vad det är hon ska göra för att få arvet. Hon bestämmer sig för att ringa advokatbyrån och boka ett möte.

Två veckor senare står hon i sin nya lägenhet på Östermalm i Stockholm, redo att utföra uppdraget. Men var ska hon börja och vem är egentligen den här jetset-killen Carl-Henrik Vansbo?

Anna är en präktig och duktig tjej som jobbar inom fastighetsbranchen och har ett tryggt men ganska stillastående förhållande med Jesper. När hon en dag blir erbjuden 5 miljoner euro som arv tar livet en oväntad vändning. Förbehållet för att få ut arvet är att omvända jetset-killen Carl-Henrik från festande playboy till ansvarsfull efterträdare för familjeföretaget. Erbjudandet innehåller bara fördelar för Anna. Hon får tillgång till både lyxvåning och kreditkort utan limit, samt en topptjänst på företaget Carl-Henrik förväntas ta över från sin far. När saker väl kommer i rullning upptäcker Anna att det är svårare än hon trodde att ljuga för omgivningen. Och hur mycket av sig själv är man egentligen beredd att ge upp för det som först verkade vara ett oemotståndligt förslag?

Den här hittade jag på storytel som får in fler och fler e-böcker, något jag uppskattar eftersom jag inte klarar av ljudböcker. Det här är äkta chic lit, feelgood och romance. Allt i ett. Handlingen är orealistisk men vem har egentligen någonsin krävt realism i chic lit? Det är drömmen man vill ha. Att för bara några timmar sväva iväg och tillåta sig fundera över hur man hade gjort själv. Och trots att den är  lättsam så funderar Anna hela tiden över de val hon gör och vad som är rätt och fel. Känslorna svallar upp och ner när jag läser. Ibland håller jag med henne och ibland blir jag förbannad, men tråkigt har jag inte. Det här är bra feelgood och att slutet är totalt oförutsägbart var en oväntad men trevlig bonus.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Bärnstenar i vattnet

barnstenar-i-vattnet

Bärnstenar i vattnet är första delen i en eventuell trilogi skriven av Michéle Glatthard.

JAG HAR då aldrig sett sådana ögon. De lyste i mörkret som glödande kol. Och så håret! Som eld, jag svär. Och när barnet lades i moderns famn, så dog hon. På fläcken. Bara så där. Det var djävulens barn, det är jag säker på.
Då pastorns fru dör i barnsäng, sprids ryktena snabbt i socknen. Det pratas om klor och sylvassa tänder som har slitit upp moderns mage från insidan. Det pratas om horn och en kropp täckt av hårda förkolnade fjäll. Men barnet som den unge lövjekarlen hittar i skogen liknar inte denna beskrivning alls. Flickans hud är len och så vit att den nästan lyser i mörkret. Hon har mjuka, röda lockar och nyfikna ögon som liknar ett par bärnstenar. Och lövjekarlen inser snart att han känner igen dessa ögon.

Lövjekarlen hittar ett nyfött barn i skogen. Ett barn med hår rött som eld och ögon gula som bärnsten. Lövjekarlen tar hand om den lilla och svär att beskydda barnet från allt ont. Barnet som får namnet Teresa och lövjekarlen lever ett kringflackande liv. Detta då folk gärna ser med misstro på dem som besitter kunskaper om örter och sånt som borde vara dolt. Både Lövjekarlen och Teresa har förmåga att se naturens alla dolda väsen, som Näcken när han spelar och älvorna när de dansar. De letar efter en fristad, ett ställe de kan känna sig trygga på. Samtidigt sprids häxbålen över landet och faran kommer allt närmare.

Det här borde vara bra. Det borde vara en bok för mig att älska. Den är välskriven och vacker. Språket känns som rinnande honung, mjukt och glödande på samma gång. Stämningen i berättelsen är genomgående trolsk, mystisk och längtande. Nätterna när Näcken spelar för Teresa blir levande och man känner nästan vinddraget av älvornas dans. Problemet är att det inte händer så mycket mer. De vandrar, de söker, ibland hittar de vänner och ibland blir de bortjagade. Däremellan spelar Näcken och älvorna dansar. Ett tag slutar de spela och dansa och Teresa och Lövjekarlen fortsätter sin vandring. En vacker bok är alltid en vacker bok där drivet inte alltid är nödvändigt. Men det här känns som att köra mil efter mil i femtio kilometer i timmen. Det är trevligt ett tag, men efter några mil önskar man att något händer. Att man får gasa på åtminstone lite, ta en omväg någon annanstans där det är lite mer terräng, eller varför inte dra ut på motorvägen en liten stund. Berättelsen puttrar på i femtio hela vägen och jag behöver tyvärr mer fart än så, eller kortare väg att köra för att uppskatta det.

 

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar.

Insurgent – dystopi

insurgent

Insurgent är andra delen i en trilogi skriven av Veronica Roth.

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar – och sig själv – samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Jag har ju redan läst hela trilogin för ett bra tag sedan, så jag har haft i tankarna att jag ska skriva om den här så jag kan komma vidare till Allegiant. Men när jag försökte visade det sig att jag inte kom ihåg någonting alls från den här boken. Inte ett smack. Jag har till och med läst igenom andras recensioner för att försöka minnas men det hjälpte inte. Så det var bara låna om den på biblioteket och friska upp minnet via omläsning.

Märkligt nog var den faktiskt lika bra den här gången som jag tyckte den var första gången. Trots att jag vet hur allt slutar, eller kanske tack vare det. Tris och Four flyr till de fridfulla efter attacken som utspelade sig i Divergent och Tris plågas av skuldkänslor för sina föräldrars och Wills död. Hon känner sig så ansvarig att hon inte kan med att berätta för de andra vad hon gjort. Därmed börjar även problematiken i relationen mellan henne och Four. Hemligheterna hopar sig mellan dem och Tris drar sig undan alltmer. Trots att jag blir irriterad på Tris i den här delen, händer det så mycket hela tiden att det ändå inte stör nämnvärt. Dessutom träder Four fram tydligare och i en scen där han tvingas berätta varför han valde att byta falang värker mitt hjärta av sympati för det han gått igenom och den styrka han besitter. En riktig sträckläsarbok med en rejäl cliffhanger som avslutning.

Tyvärr förstärkte den här boken bara vad jag redan tyckte om Allegiant. Recension för den kommer senare i veckan.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.