Equilibrium – Smugglare, nickelskojare och illusionister.

Equilibrium är skriven av Anna Jakobsson Lund.

Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här. Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det? Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod.

Ok. Så här är det. Jag var oerhört nervös för att läsa den här. Jag har hittills hyllat allt Anna Jakobsson Lund skrivit och bara där fanns orsak till nervositet. Inte för att jag inte trodde jag skulle gilla det här, hon hade mig redan vid omslaget ( OMSLAGET! ), smugglare, nickelskojare och illusionister. Utan för att det kändes som att jag måste klaga lite. För jag har inte bara hyllat allt, jag känner även Anna en del via sociala medier sedan något år tillbaka och man vill ju vara trovärdig liksom. Så jag kände en press på mig att kritisera, om än bara lite grann. Men det blir inte riktigt så. Jag kan inte hitta på klagomål som inte finns, så ni får stå ut med att jag hyllar igen. För jag älskar det här. ÄLSKAR!

Faktiskt så tycker jag det här är det bästa hon har skrivit. Hur mycket jag än gillade trilogin om Systemet så faller jag ändå handlöst för den här världen Anna har skapat. Jag kan till och med gå så långt att det är ett av de bästa världsbyggen jag läst. Inte bara för att den är kreativ, innovativ och en värld jag väldigt väldigt gärna skulle besöka själv. Utan för att hon bryter mot så många normer att jag inser hur insnöad jag själv är. Jag, som ändå tycker jag har hyfsad koll vad gäller könsidentitet, får se all min självgodhet blåsa åt fanders. För mer än en gång måste jag faktiskt tänka till och fundera på hur det egentligen ligger till med könet på den och den karaktären. Tills jag också inser hur mycket jag själv snöar in på kön trots att jag trott tvärtom och ( innerst inne i tysthet ) klappat mig på axeln för mina djupa och fördomsfria insikter. Som tydligen inte var så jäkla bra trots allt. Anna Jakobsson Lund utmanar. Och hon gör det bra.

Porto do Luando. En färgstark karnevalstad full av härliga dofter, vackra kläder och nickelskojare. Smugglare och illusionister. En stad där Ari möter både vänner och fiender och hotet från militären är konstant närvarande. Könsidentiteten som exponeras genom vilken färg ens tatuering har. Ari som inte är varken kvinna eller man har en grön och jag tyckte det här var så fint så fint. Tills det kanske inte var det längre.

Jag tycker om allt. Framförallt tycker jag om tonen i berättelsen. Aris röst. Som eftertänksamt och rakryggat tar sig an alla utmaningar hen ställs inför. Kanske ibland lite självgod och egoistisk, men alltid sympatisk. Det enda jag personligen inte tycker om i boken är sexet. Vi får nämligen hett och detaljerat sex också. Och jag har inget emot själva sexet, det är väldigt omtumlande och fint. Men jag gillar inte sex i fantasyböcker. Så det här är inget fel och det är absolut inte illa skrivet, utan mina egna preferenser som sätter stopp. För mig blir detaljerade sexscener väldigt mycket här och nu. Som i nutid. Vilket gör att jag kastas ut från bokvärlden jag befinner mig i och tappar fokus. Så man kanske kan kalla det här fake kritik. För någon annan kritik har jag inte. Berättelsen blir visserligen lite långsam två tredjedelar in, men det gör absolut ingenting. Världsbygget och karaktärsutvecklingen känns både mer angeläget och intressant. För i slutändan blir det här inte en berättelse om fiender eller könsidentitet, utan om personlighet och att hitta sig själv. På alla sätt och vis.

Jag älskar Equalibrium. Jag skulle bo där om jag kunde. Med Ari, Ezra, Herr Gallonge, Isobel och alla andra. ÄLSKAR den!

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Världarna jag lever i och Vargnatts bokhylla.

Tack till författaren för recensionsexemplar. 

Annonser

Högen är inte helt absurd i alla fall.

Eftersom jag är mer restriktiv nuförtiden med recensionsexemplar är högen som ligger på vänt inte helt absurd. Två mastodonter och två tunnisar bör gå hyfsat snabbt att läsa. Sedan har jag fått order av min äldsta son ( 9 år ) att läsa Rum 213 av Ingelin Angerborn också. Sjukt bra enligt sonen.

Mina bilder verkar från och med nu också få med mer eller mindre av Dobby. Bilder med extra allt helt enkelt.

Höstens första paket.

Idag tog sommaren slut på riktigt då vi hade skolstart för barnen. En som börjar trean och en ettan, så det är spännande tider åtminstone för dem. Själv vaknade jag med öroninflammation. Minns inte om jag skrev det men jag har haft det i höger öra tre veckor nu och idag landade det även i vänster.

Det här rör till mina rutiner och därför blir bloggen lite ostadig så här i början efter sommarlovet. Läsningen går det dock bra med. Två kommande recensioner är på gång. En fantasy och en apokalyps, båda med extra allt på.

Och igår hämtade jag ett jättestort paket på posten som innehöll de här två godbitarna.

Världen efter

Glassvärdet av Victoria Aveyard och Världen efter av Susan Ee. Så pepp. Men ändå kunde jag inte låta bli att dyka förbi bokaffären på vägen hem. Kan jag gå in i en bokaffär utan att handla? Tveksamt, och det lyckades inte igår heller.

Drystoll

drystollDrystoll är första boken i en serie skriven av S.C. Ödman.

I den snart tvåtusen år gamla staden Drystoll arbetar Arthus Dunkel, tillsammans med sin äldre bror, som förhörsledare. En dag nära den årliga höstfestivalen i Drystoll kommer en märklig man in på förhör. Mannen visar sig vara nattspejare – en fulltränad lönnmördare och spion från fiendelandet Alten. Mannen verkar dock ha drabbats av minnesförlust och Arthus anar oråd.

Samtidigt är prins Bronos Evalda av Stärien ute på egen hand i skogen. Där möter han den altiske skogsbonden Mireke Grenner och till bådas förskräckelse inser de att de är varandra identiskt lika. Till råga på allt står prinsen i tacksamhetsskuld till skogsbonden, då denne räddat prinsens liv i en attack från en ilsken ängel. Ängeln tvingas fly skadeskjuten. Allas liv förvandlas under en oväntad attack mot Drystoll, med katastrofala följder under höstfestivalen. Arthus, som förlorar sin gravida hustru och son i attacken, inser snart att nattspejarens sakta återvändande minne spelar större roll än Arthur först trott. Men Arthus tid är räknad och för att hämnas förlusten av sin familj tvingas han nu till illegalt samarbete med nattspejaren, vars sort han sedan barnsben lärt sig hata.

Drystoll har en riktigt bra berättelse i sig. Det är äkta hederlig fantasy med ett kreativt världsbygge som jag verkligen gillar. Det är mycket att hålla reda på och det hade lätt kunnat bli ett myller av folkslag, länder och karaktärer, men författaren är bra på att göra personporträtten levande och miljön färgstark. Jag känner med karaktärerna, även de som kanske inte är helt sympatiska. Något som jag normalt har svårt för eftersom jag tycker om att gilla karaktärer.

Så själva storyn får högt betyg, jag förstår vad författaren är ute efter. Däremot är slutprodukten tyvärr inte bra.

Mannen rörde inte en muskel, utan satt där med hängande huvud framför Arthurs bror, visade inte ett enda tecken på att han skulle så mycket som nicka för att ge honom ett svar. Gerald försökte då igen, ställde samma fråga på nytt. Men inte heller det försöket fick fången att reagera.

Arthur böjde sig då fram och smällde hårt med baksidan av sin hand till mannen över ögonen och pannan. Hans huvud nickades upp med ett ryck, det mörka hårlockarna lättade av i luften.

Läser man den här meningen högt för sig själv hör man snabbt hur konstig och fel den är. Tyvärr är hela boken i samma stil och hur spännande jag än tyckte själva storyn var, så slutade det med att jag bara skummade igenom andra halvan av boken. Den är alldeles för dåligt korrekturläst och redigerad. Det är fullt av fel och märkliga meningsbyggnader som förtar läsupplevelsen helt tyvärr. Och det är verkligen synd på en berättelse som i grunden har potential.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Upper Room förlag för recensionsexemplar.

Kommande läsning.

De här fina böckerna trillade ner i min brevlåda igår. Jag har ju minskat på recensionsexemplaren så det kändes som julafton nu när det trillade ner två på en gång. Lite farligt dock eftersom glädjen lätt gör att man tackar ja till för mycket. Men de här två kände jag var lagom.

 

IMG_0188

Mazerunner – I solstormens spår av James Dashner tror jag på. Jag var ju inte överförtjust i hur allt slutade, men här kommer nu en prequel som tar oss raka vägen till apokalypsen och hur allt började. Det kan nog bli väldigt bra hoppas jag.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En fantasy som utspelar sig i samisk miljö. Känns väldigt lovande.

Skräckvecka – Nattbuss 198 av Niklas Krog

nattbuss-198Nattbuss 198 är skriven av Niklas Krog.

Johan vaknar upp rejält bakis, med ett stort, kliande sår på halsen. Hur kom han hem i natt? Långsamt börjar minnen tränga sig på. Av busskraschen, lågorna, skriken. Smärtan. Vad var det egentligen som hände på nattbuss 198?
Det går några dagar. En förändring tar fart. Johan syns plötsligt. Han tar plats, han ges plats. Johan låter det hända och blir en del av kraften, exklusiviteten och viljan. Men om natten vaknar en namnlös fasa. Frida ser att något märkligt håller på att hända med Johan. Men hon har egna rädslor att hantera, hon känner på sig att pappa är på väg bort från familjen. Johans föräldrar är skilda, och Frida tänker att Johan kan hjälpa henne förstå. Och så finns där en oväntad längtan i henne efter att få vara nära honom. Samtidigt börjar media rapportera om bestialiska dåd i trakten.

Jag tänkte börja med att skriva att det här inte är en skräckbok även om den ger det intrycket utifrån. Sedan läste jag lite recensioner och insåg att den faktiskt kan uppfattas som skräck. Själv tycker jag mer det handlar om relationer. Om skolhierarki, familjeproblem, kompisar och det där med kärlek.  Jag gissar att min ålder kommer lite i vägen här eftersom det helt klart är en ungdomsbok, så jag försökte se den med nya ögon.

Det läskiga finns där i bakgrunden som en röd tråd genom hela boken. Var Johan verkligen på nattbussen, vem är den finske mannen och vad är det egentligen som händer med Johan? Från att ha varit nästintill osynlig förändras allt över en natt och Johan blir synlig. Han blir stark, lysande och tar plats. Sådant som många i skolåldern drömmer om, speciellt om man tillhör gruppen som inte riktigt hör till.

Jag tycker Niklas Krog balanserar de olika delarna bra. Känslor skildras, osäkerhet skiner igenom och rädslan för det läskiga finns där. Allt får ta plats utan att det blir för dramatiskt, vilket jag gillar. Det tillför en ton som känns äkta.

Det som jag inte riktigt gillar är att vi redan från början vet mer än Johan. Jag hade gärna sett att boken började med uppvaknandet och därmed ge läsaren en chans att bli överraskad i takt med att sanningen uppdagas.

Kanske lagom läskigt för en ungdom, även om jag själv alltså inte uppfattar det som skräcklitteratur. Sträckläsning blev det ändå och jag kommer helt klart läsa även uppföljaren när den kommer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Världens bästa bok och Oarya.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplar.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till