Legend var inget för mig!

legendLegend är skriven av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.

Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning.

Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?

Jag har läst ganska många recensioner om den här boken och de är övervägande positiva. Väldigt positiva. Så jag rör om lite i grytan eftersom jag inte gillade den alls.

För det första är boken och filmen två helt olika historier. Boken skrev Matheson 1954 och 50 år senare skrev han filmmanuset till filmen I am legend med Will Smith. För mig verkar det som han helt enkelt gjorde om och gjorde rätt.

Och problemet är väl egentligen inte det att hela boken är usel. Men början är det. Den första tredjedelen av boken gjorde mig så förbannad att jag fortsatte vara det resten av boken med. För Robert Neville är nämligen kåt. Hela jävla tiden.

Här har världen gått under och Robert Neville är typ den sista människan kvar ( vad han vet i alla fall ) och det som är jobbigast i hela den här apokalypsen är att inte få ligga. Alla vänner är döda ( -ish ) , hans fru är död, hans barn har dött och han är nattetid omringad av levande döda som inget hellre vill än slita honom i bitar. Och det är skitläskigt och allt, tills han börjar tänka på kvinnorna. Kvinnorna! Och så är det kört. Det börjar rycka i dingdongen och stackars Neville får ta till våld mot sig själv för att inte springa ut till zombievampyrerna i all sin entusiastiska nakna prakt.  Och problemet är att han är så kåt och sugen på att ligga hela tiden. När de levande döda kvinnorna hasar runt utanför hans hus, när han mördar dem på löpande band genom att sticka pålar igenom deras hjärtan och när de ligger i dvala på dagarna. Speciellt då är Neville sugen. Dingdongen rycker så förbannat att han får ta till all sin viljestyrka för att inte våldta de lockande komatösa skelettliknande kvinnovarelserna som ligger där, med tuttar och allt.

Och grejen är att jag fattar vad Matheson är ute efter. Jag fattar att Neville genomgår en slags metamorfos, från känslofylld man till kallt monster. Jag fattar att boken skrevs i en annan tidsålder. Jag förstår allt det där, men det hjälper inte. Matheson förvandlar Mannen till ett djur så styrd av sina ryckande brallor att varenda jäkla man borde känna sig förnärmad av att nedvärderas till den här kåta varelsen som presenteras.

Så när boken faktiskt övergår i något som kanske är bra är jag så förbannad och trött på Neville att jag inte bryr mig längre. Kanske blev Matheson själv så trött på boken att det var därför han gjorde filmen helt annorlunda. Och så mycket bättre. Dagens udda tips är alltså att skippa boken och se filmen istället.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Vår bokvärld och La Bibliothéque.

Läsenkät och kommande recensioner.

Påsken innehöll trevligt besök av svärmor och svägerska och omväxlande väder. Jag är så jävla trött på kylan som aldrig verkar släppa taget och kanske är det den frustrationen som gjort att jag läst några böcker utanför min normala komfortzon. Det kommande recensionerna är nämligen dessa:

Legend av Richard Matheson, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och Stalker av Kepler ( jag kan inte kalla dem för Lars, det känns för konstigt ). Två sågningar och en hyllning blir det, så håll utkik.

Till dess roar jag mig med en läsenkät jag hittade hos Fiktiviteter.

Bästa boken du läst hittills i år?

Jag har ju fastnat pladask för Änglafall av Susan Ee. En riktigt bra YA-bok med karaktärer jag verkligen gillar. Men en av de ovan nämnda hamnar också i den här kategorin, vilken kan jag ju inte säga än.

Och sämsta?

Kanske borde jag ha gjort den här enkäten efter ovan nämnda recensioner? En av dem hamnar nämligen i den här kategorin. Men sämst betyg hittills har tyvärr Drystoll av S.C. Ödman. Det finns inga ursäkter för att ge ut en så dåligt korrekturläst slutprodukt.

Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa?

Jag skulle vilja svara Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman som jag köpte i somras men aldrig läste klart. Tyvärr inser jag nu att jag tydligen slarvat bort den, så jag får helt enkelt köpa eller låna en ny. Kanske den engelska illustrerade varianten den här gången eftersom den är så himla fin.

51wXIxEhA3L._SY344_BO1,204,203,200_

 

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det är ganska jämnt fördelat faktiskt.

Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls? 

Fantastik ( fantasy, scifi osv ) dominerar tydligt, med några få undantag. Det beror på att jag under de senaste åren fastnat mer och mer för fantastik och därmed har övriga genrer blivit utrensade med tiden. Deckare har jag bara två böcker av, Stalker och Lejontämjaren ( som ännu är oläst ), och det stannar nog vid de två gissar jag.

Ärligt nu – finns det någon bok du kanske inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?

Inte nu längre eftersom jag nyss flyttat och därmed rensat hårt, men det fanns säkert någon sådan innan. Jag skulle inte ljuga medvetet om läst eller oläst, men det dåliga minnet kan ju ställa till det lite ibland.

Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera!

Jag lånar massor av böcker och jag älskar biblioteket, så svaret är låna. Jag gillar såklart att köpa böcker också men eftersom plånbok och utrymme sätter gränser är jag så otroligt tacksam för att biblioteket finns. Nuförtiden läser jag även en del e-böcker på Storytel men utbudet är ganska litet fortfarande och jag föredrar pappersbok, så svaret blir ändå låna.

En smakbit av I am Legend.

Jag har såklart sett filmen I am Legend med Will Smith som jag tyckte var riktigt bra, så när jag hittade boken på bokrean igår slog jag till. Och därmed blir det dagens smakbit, Legend av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.

Han låg där i sängen, drog djupa andetag av mörkret och hoppades att sömnen skulle infinna sig. Men tystnaden hjälpte inte riktigt. Han kunde fortfarande se dem framför sig där ute, männen med vita ansikten som strök runt hans hus och oförtrutet letade efter ett sätt att ta sig in till honom. Några av dem satt säkert hukande som hundar och tittade med glittrande ögon på huset, medan de långsamt gnisslade tänder, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Och kvinnorna …

Var han tvungen att börja tänka på dem igen? Han vände sig över på mage med en svordom och pressade ner ansiktet i den varma kudden. Han låg där och andades tungt, medan kroppen vred sig lite på lakanet. Låt det bli morgon. Hans medvetande uttalade orden det uttalade varje kväll. Käre Gud, låt det bli morgon.

legend

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten.