Glassvärdet

9789176458327_200x_glassvardetGlassvärdet är andra delen i en trilogi av Victoria Aveyard.

Mare Barrows blod är rött – färgen hos vanligt folk – men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen – vännen – som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.
Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Man måste nog vara i rätt mode för att uppskatta den här fullt ut. Vilket jag var när jag läste Röd drottning men kanske inte helt när jag läste den här. Eller så har berättarjaget blivit ännu mer dramatiskt än i den förra boken, för det blir lite mycket. Väldigt mycket överdramatiseringar  och martyrskap. Ändå gillar jag Mare. Trots alldeles för mycket ältande av typen ”Jag kan inte lita på någon så därför blir jag hård och kall som sten och tycker oändligt synd om mig själv och tror att jag är den enda i hela den här soppan som verkligen lider”, så känns hon ändå både vettigare och mer mänsklig än andra liknande karaktärer i den här typen av böcker. Mare känns vanlig på något sätt, trots sina extraordinära krafter. Mycket går fel mest hela tiden, men inte för att hon gör idiotiska eller obegripliga saker utan för att andra förråder henne. Eller för att hon väljer fel i situationer som inte är så himla lätta. Det gillar jag. Att hon får vara utvald och stark men samtidigt göra grova misstag utan att för den skull verka helt korkad.

Mare  påminner också väldigt mycket om Adelina i Marie Lus bok Rosensällskapet, fast med en kärna av godhet som gör att jag ändå kan sympatisera med henne. Hon gör onda saker av fel orsaker men här kan jag förstå det. Jag gillar ju att kunna sympatisera med huvudkaraktärerna i böcker, vilket gör att jag uppskattar det här väldigt mycket mer än Marie Lus trilogi.

Handlingen är fortfarande bra även om det här är en typisk mellanbok. Det händer egentligen inte så mycket av vikt trots att det är full fart hela boken igenom. Mare och Cal har blivit grovt förrådda av Maven ( något som verkligen överraskade mig i Röd drottning ) och flyr för sina liv. Samtidigt ska de försöka hitta de andra röda med silverkrafter innan Maven gör det. Det är ett ständigt rännande hit och dit, och det mesta av både handling och karaktärsutveckling sker i förbifarten samtidigt som de springer igenom tunnlar jagade av fiender. Det blir lite tröttsamt. Jag hade önskat att Aveyard kunnat stanna upp lite då och då och låta karaktärerna lysa starkare. Mer dialog och djupare karaktärsutvecklingar.

Ändå gillar jag den här. Handlingen och världsbygget känns fortfarande genomtänkt och unikt och boken har ett driv som lockar att läsa vidare. Dessutom slutar den naturligtvis med en sådan rejäl cliffhanger att jag troligen måste beställa sista delen på engelska. Jag bara måste få veta hur det går nu.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är Bam tycker, Fantastiska berättelser och Att leva loppan.

 

Annonser

Katniss goes Marvel – Röd drottning

rod-drottningRöd drottning är första delen i en serie skriven av Victoria Aveyard.

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön – utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.
Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.
Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll.

Jag har sett blandade omdömen om den här, där den jämförts med i stort sett alla böcker inom liknande genrer. Och ja, vissa likheter finns ju med vissa böcker. Den har jämförts med Pierce Browns bok Rött uppror, med Hungerspelen och med Divergent och ja, listan kan göras lång. Den enda likheten med Pierce Browns bok är väl färgerna. I Rött uppror tillhör makten De Gyllene och de röda är slavar. Här tillhör makten Silvrarna och de röda är slavar, men likheterna slutar där. Och trots andras ganska ljumma betyg så måste jag erkänna att jag faktiskt gillar den här.

Mare Barrow som visar sig vara en röd med en silvers krafter blir snabbt trolovad med prins Maven och utges för att vara en silver uppfostrad av de röda. Allt för att dölja sanningen för folket, att det finns slavar med krafter större än silvrarnas egna. I hovet upptäcker Mare att silvrarnas tillvaro består av en sak, kampen om makten. Och att vem som helst kan förråda dig.

Jag tycker Aveyard har skrivit något nytt. Visst är det ett hopkok av delar från andra böcker, men ändå känns det eget. Språket påminner lite väl mycket om Tahereh Mafis för att jag ska gilla det fullt ut. Berättarjaget är lite för känslosamt och dramatiskt, men handlingen har jag inga bekymmer med. Den gillar jag.

Världsbygget är gediget och ger en blandning av medeltidskänsla och science fiction, där silvrarna har tillgång till avancerad teknologi medan de röda lever i föråldrade bysamhällen. Vi får smuts och fattigdom blandat med hovintriger och sidenklänningar. Krafter som visas upp i storslagna arenakamper och hemliga sällskap som möts i mörka korridorer. Röd drottning är det jag hade önskat mig av Marie Lus Den unga eliten. Det är en härlig blandning av dystopi och fantasy. Lite som Hungerspelen goes X-men, och jag gillar det. Mare är ingen Katniss men inte så illa ändå. Hon är rätt stark och självgående och när hon utan förvarning kastas in i silvrarnas tillvaro håller hon huvudet någorlunda kallt. Visst är det lite känslomässigt vacklande när hon inser att alla silvrar inte är onda, men det håller sig på en ok nivå. Vi får dock den klassiska kärlekstriangeln, men i en dos jag kan acceptera.

Röd drottning är dystopi, fantasy och science fiction i en härlig blandning och vi får en värld där vem som helst kan förråda dig. Jag vill ha mer!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Bokentusiasten, Fantastiska berättelser och Carolina läser.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.