Czentes Omega – Årets snyggaste bok

Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan?

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv.

Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de gjort allt för att glömma.

Jag ger upp. Det är bara inse att Anna Jakobsson Lund är en sjuhelsikes bra författare som jag gillar, så jag ger upp försöken att analysera böckerna i jakt på brister och fel. Vill du ha en bra dystopi läser du trilogin om Systemet, vill du ha underbar fantasy läser du Equilibrium och vill du ha en fantastisk rymdopera så läser du Czentes Omega. Så enkelt är det uppenbarligen.

Sedan är det klart att smaken är som baken, men det går inte att komma ifrån att Jakobsson Lund lyckas förmedla fantastiska berättelser. Och när hon då skriver en bok som är inom min absoluta favoritgenre, så kan jag inte annat än jubla.

Intergalaktiska akademin. Bara det får magen att pirra av förväntan, för jag är extra svag för just internatskolor. Framförallt internatskolor i rymden. Lägg till intressanta karaktärer där varenda en av dem har en spännande bakgrundshistoria och placera allt på en okänd planet så har du mig som i en liten ask.

De som fångar mig mest är bland annat Leoniode och Bellix, även om alla karaktärer får ta sin plats. Hur Leonide, som är född och uppvuxen på en rymdstation, reagerar när hon har öppen himmel över sig för första gången. Hur Bellix så desperat försöker passa in och vara lojal trots den enorma hemlighet hon bär på. Ändå är det Mika jag minns bäst. En systemperson som inte är skapad i syfte att ha egen vilja, egna tankar eller egna känslor, men som ändå på något sätt vill mest av dem alla.

Precis som i Equilibrium ligger fokus på vänskap, inkluderande och normbrytande. Vid det här laget står det helt klart att Anna Jakobsson Lund är en av de mest nyskapande författarna vi har inom fantastiken och hon gör det så bra. Hon använder fantastiken så som jag tycker alla borde använda den. Till att verkligen skapa något eget. Hon tar det nya och gör det realistiskt istället. Precis så som riktigt bra fantasy och science fiction ska hanteras enligt mig.

Sedan har vi ju omslaget. Snyggaste boken i år, helt klart. Det går ju tyvärr inte att se på bilder, men omslaget är helt fantastiskt med olika texturer och glittrande silverrelief. Fullständigt älskar det! Ni måste gå in i en bokhandel och titta, känna och lukta på boken. Sedan köper ni den.

Och till sist måste jag ju också passa på att hylla universums bästa lärare, fröken Gilljam ( jag ), som huserar på Intergalaktiska akademin. Med ljusbrun päls och rosa band inflätade runt öronen har jag aldrig varit snyggare. Tusen tack för det Anna!

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Skriva läsa leva och Litteraturmagazinet.

Annonser

Cover reveal – Czentes Omega

Jag är inte tillbaka riktigt än, men snart. I morse köpte jag nämligen mitt drömhus och nu ska vi bara flytta in också. Sen blir det blogghöst på riktigt här. Men idag var det cover reveal på en väldigt efterlängtad bok, så därför gör jag ett litet inhopp för att dela med mig av godbiten.

Rymdoperan Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund har cover reveal idag och finns i butik den 15 september. Hur snyggt är inte det här för en science fiction-nörd? Älskar omslaget och eftersom jag faktiskt läst manuset så kan jag säga att jag älskar det också. En bok jag kan förhandsrekommendera med andra ord.

Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan?

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv.
Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de har gjort allt för att glömma.

Czentes Omega är första delen i serien om Intergalaktiska akademin.

 

En droppe i rymden av Lisa Rodebrand

en-droppe-i-rymdenEn droppe i rymden är skriven av Lisa Rodebrand.

Varför rymdskeppet slår ned mitt i militärstationens odlingar är en gåta, men vem bryr sig? De har väl navigerat fel helt enkelt. Dito hatar när hans far skickar ut honom på meningslösa uppdrag för att hålla honom sysselsatt. Farsan tror visst att militärdisciplin ska göra sonen gott, men Dito har aldrig någonsin följt order och han tänker inte börja nu.

Flickan i rymdskeppet är söt men verkar hysterisk. Den mystiske pojken är beväpnad. Piloten, som de säger är deras morbror, liknar ingen av dem. Främlingarna är kolonister, ett fredligt och harmlöst folk, men Dito anar att allt inte står rätt till med besättningen. Vilka är de egentligen och vad gör de här?

En ambitiös bok med ett imponerande världsbygge. För ambitiös kanske? Tyvärr är den lite för rörig för att läsupplevelsen ska kännas helt bekväm. Det är som om författaren haft alldeles för många tankar och idéer som jag har svårt att hänga med i.

Karaktärerna är ganska många även om huvudkaraktärerna är lätta att identifiera. Namn kommer och går i en rasande fart och makalösa världsbyggen svischar förbi samtidigt som olika folkslag och varelser presenteras. Det blir lite mycket. Och det hade ändå varit ok om det blev någon andningspaus emellanåt, men det blir det inte. Delar man upp allt detta i fragment är fragmenten dock var för sig fenomenala.

Karaktärerna är intressanta eftersom de inte följer den vanliga mallen. De driftigaste huvudkaraktärerna är tjejerna, medan Dito är en klumpig och bortskämd liten pojkspoling som mest snubblar runt och slår sig. Caroline är en lysande hacker och Joline en kaxig rymdpirat som inte räds någonting. Världsbygget är emellanåt briljant och känns verkligen nyskapande. Nattstaden som befinner sig under vatten och ballongstaden där samhället hålls uppe av varmluftsballonger liknar inget jag stött på tidigare och jag hade gärna stannat längre i båda dessa samhällen.

Alla dessa härliga delar passerar förbi i väldig fart och emellanåt händer saker jag inte alls förstår. Dito som drabbas av någon slags instalove till tjejerna han möter tvekar inte att fysiskt bara ta för sig, något som faktiskt stör mig rätt rejält. Speciellt som de här kapabla och starka tjejerna inte säger ifrån, utan tvärtom blir smickrade. För mig passar det in dåligt karaktärsmässigt och jag är inte jätteförtjust i budskapet det ger heller.

Som helhet är En droppe i rymden en helt ok rymdopera. Intrigen är smart och emellanåt är det nagelbitande spänning. Jag tycker också om att det aldrig står helt klart vem som är god och vem som är ond. Humorn som blinkar till i slutet är något jag önskar mig mer av i nästa bok och med lite lugnare tempo tror jag läsupplevelsen sitter bättre. Jag skulle dock inte tveka att ge den här i julklapp till en lässugen ungdom. Det är trots allt de som är målgruppen.

Boken finns hos AdlibrisBokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Andra som skrivit om boken är: Västmanländskans bokblogg och Barrikaden.