Alfa och Omega av Oskar Källner.

alfa-och-omegaAlfa och Omega är en antologi skriven av Oskar Källner.

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

Det kan inte ha undgått någon att Oskar Källner blivit en av mina absoluta favoritförfattare, så varje gång han släpper en ny bok känns det som rena rama julafton för mig. Alfa och Omega gör mig inte besviken.

Några av novellerna har jag redan läst medan andra var helt nya bekantskaper. Och även om jag verkligen uppskattade de tidigare novellerna, Jormungand och Memento Mori, så är det några av de nya novellerna som tar andan ur mig.

Tills tiden skiljer oss åt handlar om Sofia vars man Teo dör i cancer. Sofia bygger en kryobädd där hon tänker sova sig in i framtiden, till en tid där det finns botemedel mot cancer. Sedan ännu längre in i framtiden till tidsmaskinernas tid så hon kan åka tillbaka och bota Teo. Som övervakare har hon skapat en ny Teo, en avbild av hennes döda man.

Men tiden går och tidsmaskinernas era kommer inte. Ibland blir hon väckt av Teo vid dramatiska händelser men mest sover hon. Årtusende efter årtusende passerar, medan Sofia och Teo sida vid sida drömmer om olika saker. Hon om att rädda sin sedan länge döde make, och den skapade Teo om att Sofia ska upptäcka honom istället för att längta efter sin sedan länge döde make. En otroligt sorglig berättelse om hur vi kan glömma livet i vår längtan och besatthet efter något annat.

Raka motsatsen är novellen Stockholms drottning. En sprudlande berättelse om ett dystopiskt Stockholm där varelser från sagornas värld sedan länge tagit över. En novell som fullkomligt exploderar i kreativitet och berättarglädje.

Beth och drakynglingen Pug lever sitt liv i ett farligt Stockholm som kryllar av nedgångna nissar, farligt vackra alver och hemska troll. Ett Stockholm där minotauren Bacchios i färgglad tuppkam, ring i mulen och med glittrande ljusslingor kring sina horn, glider omkring på gatorna med sitt motorcykelgäng som deras hänsynslösa gängledare. Men det finns gator som är värre än de i centrala stan. Utanför tullarna har ondskan spridit ut sig och mörkret regerar. Ett uppdrag går snett för Beth och Pug och som straff får de en omöjlig uppgift: att ta sig utanför tullarna och stjäla ett paket. Något som ganska säkert innebär en plågsam död.

Om Tills tiden skiljer oss åt är en finstämd och ganska avskalad melodi med enkla toner, är istället Stockholms drottning årets musikfestival med sprakande diskokulor och kaskader av glittrande konfetti.

Märkligt nog är min stora favorit ändå Gamma. Märkligt eftersom den handlar om saker jag inte har någon kunskap om. Ändå är det denna som berör mig mest. Gamma som är en slags fortsättning på Tills tiden skiljer oss åt.

Årmiljarder efter årmiljarder har gått och människan är sedan länge borta och universum har slocknat. Kvar finns Gamma i ett Kollektiv som i eoner svärmat runt ett svart hål. En dag bryter Kollektivet samman och Gamma beger sig med vännen Kthelk’tha ut i det stora mörkret där ingenting finns kvar. Fast det visar sig att någonting ändå finns, något som förändrar allt.

Det som förvånar mig mest när jag läser Alfa och Omega, är förmågan att som författare kasta sig mellan sådana ytterligheter och ändå lyckas få det så himla himla bra. Hur han kan berätta om kvantpartiklar och Hawkingstrålning från svarta hål, och ändå få mig lika engagerad och berörd som när han skriver om drakdrottningar och elaka nissar i trasiga kläder.

Källner bjuder oss återigen på en hisnande resa med fantastiska berättelser. Mestadels om livet, universum och allting. Men också om järnsyrsor, elaka byråkrater och återvändande astronauter. Läsglädje helt enkelt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Literature connoisseur och Barrikaden.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

 

Diabolic av S.J. Kincaid

diabolicDiabolic är skriven av S.J. Kincaid.

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

När jag såg den här fick jag nästan hicka av upphetsning. Den verkar ju så himla bra. Och den börjar fantastiskt. Jag var fängslad redan från de första raderna och sträckläste tills jag kom ungefär halvvägs in i boken. Någonstans på mitten börjar det nämligen bli lite tjatigt och utvecklingen går inte riktigt åt det håll jag hade förväntat mig.

Nemesis är en slags framodlad människa med superegenskaper och känsloliv som en android ungefär, och sådant är ju alltid intressant. Hon blir köpt av en senatorsfamilj som skräddarsydd livvakt åt dottern i familjen. Man kan säga att hon blir präglad på dottern ( Twilight-fansen förstår vad jag menar ) och hela Nemesis tillvaro går ut på att skydda Sidonia. Deras vänskap är intressant eftersom Nemesis är en ägodel samt saknar förståelse för mänskliga känslor. Nemesis och Sidonia älskar varandra men på olika sätt och med helt olika förutsättningar. När Nemesis blir tvungen att ta Sidonias plats är det som gjort för både humor och spänning, eftersom Nemesis första reaktion på potentiella hot mot Sidonia alltid är att bryta nacken av någon. Och författaren lyckas bra, i första halvan av boken.

Världsbygget är otroligt intressant eftersom allt utspelar sig i rymdmiljö. Rymdskepp ihopsatta till gigantiska rymdstationer och planeter och månar som är helt olika de vi känner till. Ändå har utvecklingen avstannat till förmån för religionen. Man använder sig gärna av tekniken som redan utvecklats men det är förbjudet med forskning och framsteg. Något som hotar hela galaxens befolkning med utplåning när rymdskepp och teknik rostar sönder. Även här börjar det otroligt bra, men författaren hade kunnat göra så mycket mer av det här fantastiska världsbygget. Jag får också känslan att författaren faktiskt vet vad hon pratar om när det gäller förutsättningarna för att färdas och leva i rymden. Extra plus på det.

Allt börjar alltså väldigt starkt och bra. Men när jag för första gången faktiskt sitter och längtar efter den där antydda smaskiga kärlekstriangeln och inte riktigt får det, så blir jag ändå lite besviken. Det känns som författaren fegar ur lite, alternativt skyndar sig igenom berättelsen lite för fort. Eller kanske både och. Att skriva en stand alone inom fantastiken är inte alltid helt lätt eftersom man har ett helt världsbygge att förklara. Det är skillnad på att beskriva en regnig dag i Ystad, jämfört med utsikten från ett rymdskepp. Ändå hinner författaren med mycket i den här boken. Vi får såväl rymdskepps-tävlingar som baler i tyngdlöshet och arenafighter mellan framavlade bestar. Tillräckligt unikt för att ändå ge boken ett ganska högt betyg.

Jag gillar alltså den här även om jag inte är helt nöjd med andra halvans utveckling. En bra dystopisk science fiction med imponerande miljö, som får mig att se fram emot fler verk från författaren.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokraden, Tickmicks bokblogg och I heart fantasy.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplar.

En smakbit av Människorna

Över en vecka har jag legat i soffan från morgon till kväll. För sjuk för att orka med något annat än se på tv, så det har blivit en hel del både filmer och tv-serier. Närmaste tiden kommer det alltså bli lite mer TV än vanligt här, men har även massor av fantastiska böcker på gång. Ni hittar en del av dem på instagram @bokhuset.

en-smakebitDagens smakbit har jag dock inte läst än, inte ens börjat på faktiskt, trots att jag galopperade i full fart till bokaffären när jag fick nys om den här. Men det kommer. Tills dess får vi hålla till godo med den här smakbiten.

Huvudpersonen ( en utomjording )  har precis landat på jorden iklädd den människokropp han ska föreställa. Dessvärre råkar han vara naken och blir ganska omgående tagen av polisen för förargelseväckande beteende.

De tittade i sina papper. ”Ja”, sa den förste. ”Vi ser att ni undervisar vid Fitswilliam College. Men det förklarar inte varför ni gick omkring spritt naken utanför Corpus Christi. Antingen är ni galen eller också är ni en fara för samhället, eller bådadera.”

”Jag tycker inte om att bära kläder”, sa jag avmätt. ”De skaver. De känns obekväma runt mina genitalier.” Och sedan kom jag att tänka på det jag lärt mig i Cosmopolitan och böjde mig fram mot dem och tillade någonting som jag trodde skulle avgöra saken. ”De kan leda till svårigheter för mig att uppnå tantrisk fullkroppsorgasm.”

Det var då de fattade ett beslut, och det beslutet var att låta mig genomgå en psykiatrisk undersökning. Detta innebar att jag flyttades till ett annat rätvinkligt rum för att tvingas titta på en annan människa med en annan framträdande näsa. Denna människa var kvinnlig. Olyckligtvis var hon lika ful som alla de andra jag hittills hade träffat.

”Ska vi börja?” sa hon. ”Jag skulle vilja inleda med att fråga om ni har varit utsatt för stress på sista tiden. Är det något som har tryckt er?”

Jag blev förbryllad. Vilken sorts tryck talade hon om? Atmosfäriskt? Tyngdlagen? ”Ja”, sa jag. ”En hel massa. Överallt utsätts jag för tryck.”

Det tycktes vara rätt svar.

 

manniskorna

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten här.

Dark Matter

darkOrden tv-serie, rymdskepp, science fiction och mystiska hemligheter är för mig som en sockerbit för en häst, oemotståndligt. Så dyker det då upp en trailer som lovar allt det där och ser så jäkla bra ut att håret krullar sig. Fatta besvikelsen när det bara blir platt fall. Dark Matter är nämligen inte bra. Den består av usla skådespelare, totalt stereotypa karaktärer och den trillar ner i varje klichée man kunde hitta.

Sex personer vaknar upp på ett rymdskepp och alla lider av minnesförlust. Ingen har någon som helst aning om vilka de är eller varför de är där. En besättning är såklart ingenting utan minst en egen android, så vi får en sådan också och som så ofta är hon den mest intressanta karaktären av alla.  Man lyckas få reda på besättningens identiteter och självklart är de alla mördare, tjuvar och banditer. Men de känner sig inte som skurkar, så nu kanske är ett bra tillfälle att bli en bra människa? Och det här ältas i avsnitt efter avsnitt. Speciellt av karlarna som inte kan låta bli att slåss.

dark-matter-syfy-dark-matter-tv-series-syfy-38684737-960-720

Och karlarna, de är inga vanliga män. Nej, de är naturligtvis riktiga karlakarlar som består av muskler, sexbehov och muskler. Kvinnan i besättningen blir någon slags ledare och därmed medlaren mellan dessa karlakarlar som ska slåss så fort någon säger fel pip. Och karlakarlarna cirkulerar runt sexiga kaptenen som brunstiga bockar. Utom den starka tysta karlakarlen, för det finns alltid en sådan. Så han spelar rollen av den tysta, mystiska, starka ensamvargen som ändå har de andras back när det behövs. Någon slags ninja är han också, vilket väger upp lite av allt trams. En ninja är alltid en ninja.

Sedan har vi såklart den udda tjejen. Den som står lite utanför men som visar sig vara lösningen på typ allt. Hon vill bara att alla ska vara goda vänner och blir jätteledsen när karlakarlarna envisas med att slåss vid minsta tillfälle.

Och allt det här hade kunnat vägas upp av bra skådespelarinsatser, men inte ens det får vi. Fullständigt usla skådespelare, framförallt karlakarlen som ska föreställa den smarta i gruppen av karlakarlar. Usel. Den enda som får godkänt är androiden, som även är den enda som står för någon slags humor i serien.

Så, serien klarar tyvärr inte Oaryas 4-avsnittsregel. Jag har till och med sett sju avsnitt men nu räcker det. Jag hoppar vidare till säsong två av Z Nation istället. Zombiesar är inte dumt det heller.

Så synd på den här fantastiska trailern som lovade så mycket. 

Stjärndamm av Lars Wilderäng

9789176790229_200x_stjarndamm (1)Stjärndamm är sista delen i en trilogi skriven av Lars Wilderäng.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, 10 år efter Nedsläckningen, är nu krossad. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot den fiende som var nära att förinta dem alla. Och som visade sig vara värre än den mest fasansfulla mardröm.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfullt svarta ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa det här hotet, om det så är det sista de gör. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute?

Serien började ju med Stjärnklart där allt gick åt helskotta. Världen som vi känner den gick under och vi har fått följa några människor från att mobilerna började krångla tills nu, när Kentaurerna invaderat jorden. Actionfyllt, militäriskt och vansinnigt spännande.

Kentaurerna har spridit sitt stjärndamm och människor förvandlas till zombier eller vampyrliknande varelser och resten dör. Förutom ett fåtal som fortfarande kämpar, och aldrig någonsin har jag sett en grupp vara så fullständigt utsatt. När man tror att nu kan det verkligen inte bli värre skruvar Wilderäng upp hotet några snäpp till och allt ser verkligen hopplöst ut. Jag undrade faktiskt några gånger om det här skulle bli första boken jag läser där alla faktiskt dör. Där hela jorden går under, totalt. Men naturligtvis hade Wilderäng några ess kvar i rockärmen och slutet är ett av de snyggaste jag sett.

Boken hade lätt kunnat gå totalt bärsärk så som Wilderäng smackar på med varelser, men den militäriska tonen i boken gör sitt jobb. Jag har hela tiden en känsla av kontroll, av syfte och en stark känsla av realism trots allt vi möter. Det är liksom inte Hollywood-action vi får, utan vanliga människor som kämpar för sin överlevnad minut för minut.

Gillar man inte science fiction kan man läsa Stjärnklart som en fristående bok, även om jag själv älskar trilogin som helhet. Stjärnklart kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst. Bäst som i en av de mest engagerande. Fortfarande, två år efter läsningen, är jag påverkad av undergången som presenteras i första boken.

Med Stjärndamm får vi ett riktigt snyggt avslut och en trilogi som håller hela vägen.

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Tentakelmonster och Syrlig.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till