Sleeping Giants

Över 50 refuseringar fick Sylvain Neuvel på sitt manus innan han bestämde sig för att ge ut boken själv. En bra recension senare snappade ett förlag upp boken och resten är historia som man säger.

Deadwood, South Daktota. Den lilla flickan Rose cyklar i kvarteren nära sitt hem när marken plötsligt försvinner under henne. Hon vaknar upp på botten av en djup grop. Väggarna runt henne glöder av mystiska inristningar. Räddningspersonalen som kikar ner i hålet möts av en chockerande syn: en liten flicka i en gigantisk hand av metall.

Sjutton år senare är mysteriet med det bisarra metallföremålet ännu inte löst. Forskarnas teorier och militärens undersökningar har inte kunnat förklara det märkliga. Men vissa slutar aldrig att söka efter svar.

Rose är nu en välutbildad fysiker och leder ett topphemligt team som försöker lösa gåtan med handen. De övervakas och intervjuas under arbetet av en anonym förhörsledare. Men samtidigt som forskningsteamet successivt närmar sig sanningen hopar sig frågorna: Ska handen användas för fredliga syften eller är det ett massförstörelsevapen? Finns det fler delar? Och vilka var egentligen här före oss?

Jag kan börja med att säga att jag verkligen gillade Sovande jättar. Jag kommer nämligen klanka ner på vissa saker men vill inte att någon får fel uppfattning, så jag tyckte väldigt mycket om den här. Men, det finns några men.

Det största problemet är formatet. Precis som The Illuminae files är den här skriven i form av filer. Audiofiler, artiklar och transkriberade intervjuer med de olika aktörerna. Till skillnad mot Illuminae som framförde formatet oklanderligt finns det vissa problem här. Det är helt enkelt inte lika skickligt gjort. Karaktärerna känns lite platta och det tar rätt lång tid innan deras personligheter blir tydliga. Dialogerna känns också lite märkliga ibland, konstgjorda på sätt och vis. Allt det här stör en del i början och jag känner mig inte helt bekväm med läsningen. Men när handlingen väl kommer igång glömmer jag allt det där, för det här är så spännande. Trots massor av technördighet som jag inte begriper och politiska dribblingar som gör mig alldeles virrig, eller kanske tack vare det, så suger handlingen in mig och jag måste läsa bara ett kapitel till.

Vi är alltså på jorden och allt är rätt normalt förutom att man hittat delar som uppenbarligen är utomjordiska. Delarna verkar tillhöra en slags robot och boken handlar om sökandet efter övriga delar, försöken att förstå hur roboten fungerar och varför den finns här. Huvudkaraktärerna är de som ska agera piloter när roboten väl är sammansatt, forskaren som driver projektet samt en karaktär jag kommer kalla person X. Person X är den anonyme intervjuaren och spindeln i nätet. En totalt anonym karaktär som varken tillhör regeringen eller någon känd organisation ( vad vi vet ), men som ändå har massor av inflytande, pengar och kontakter. Den som drar i trådarna och styr projektet dit hen vill. Och det är person X som verkligen är bokens behållning.

Jag har läst en hel del recensioner men ingenstans nämns humorn i trilogin. Person X bidrar nämligen med en så torr och subtil humor att jag konstant sitter och småflinar för mig själv. Kanske är den så torr och subtil att vissa inte ens märker den, men för mig blir det bokens kärna. Lika mycket som jag vill veta hemligheten med roboten vill jag veta vem X är. Vad är hens agenda och vem är person X egentligen?

Så jag läser boken och drivs stadigt framåt av ett ganska långsamt men ändå konstant driv. Tills jag kommer till slutet som avslutas med en mega-cliffhanger! Ett rejält jäkla kaboom av det slag som får en att plocka upp fortsättningen omedelbart. Vilket jag gjorde. Och än så länge är den minst lika bra, ännu bättre än Sovande jättar.

Jag läser böckerna på svenska, men jag tror att den ger en bättre upplevelse på engelska. Även om översättaren gjort ett fantastiskt jobb, så känns det som att framförallt humorn  blir ännu mer spot on på originalspråket.

Rekommenderas starkt.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som recenserat boken är Böcker och bärs ( Youtube ), Bam tycker och Litteraturmagazinet.

Annonser