De vandrande städerna av Philip Reeve kommer som film.

För några år sedan läste jag boken De vandrande städerna, en salig blandning av postapokalyps och steampunk. En bokserie som borde ha tilltalat mig, men som jag inte alls fastnade för. Jag gillade konceptet, att man i en postapokalyptisk framtid byggt svävande städer, men författarens språk tilltalade inte mig. Jag läste en hel bok och kände absolut ingenting för karaktärerna, så det var liksom ingen mening att fortsätta.

Och nu kommer den alltså som film. Kanske kan det här bli ett av de där sällsynta tillfällena när filmen faktiskt är bättre än boken? Jag vill gärna tro det. Speciellt när Peter Jackson håller i spakarna. Det dröjer ett tag till dock, i december släpps filmen.

 

Annonser

Parasollprotektoratet, steampunk och vampyrer!

Jag är ingen hejare på det här med Steampunk. Det jag känner till är filmen Wild wild west med Will Smith ( urusel ) och Gail Carrigers trilogi Parasollprotektoratet.

Steampunk är inte riktigt min grej men böckerna om Alexia Tarabotti är svåra att inte tycka om. En salig blandning av vampyrer, varulvar, luftskepp och själlösa i ett viktorianskt London ( till att börja med ), samt en färgstark huvudkaraktär som gillar bakelser, håriga män och har ett parasoll fullsmockat med diverse sinnrika gadgets. Det blir lite för mycket för mig, men så charmigt utfört att jag plöjde igenom hela trilogin under en helg förra året. Rekommenderas även om jag inte blev totalsåld. Omslagen är dessutom grymt snygga!

sjalloschansloshemlos

 

Grymt snygga är ju även kläderna som ofta visas i dessa sammanhang. Så var även dessa två damer på Archipelacon som glatt ställde upp på bild.

Steampunk

Jag lider av After con blues …

Det är konstigt. De senaste fyra dagarna har jag svävat bland molnen och nu är jag helt låg. Konventet har varit fantastiskt kul och nu när det är slut känns det tomt. Märkligt jättetomt. Jag tror alla som någonsin varit på kollo kan känna igen sig. Man tillhör en stark gemenskap i flera dagar där stämningen är så stark att den nästan går att ta på. Och sedan är den borta. Poff bara.

Så just nu kan jag inte skriva så mycket mer, jag är i fel stämning.

Jag hade dock mitt möte med GRRM idag och det var magiskt och samtidigt lite sorgligt på något sätt. Han gillar alla vägar och dörrar som öppnats för honom med framgången ( och pengarna såklart, uttryckligen ), men kändisskapet skapar barriärer som man märker att han har svårt för och tycker är jobbiga. George själv verkar vara en ytterst sympatisk människa måste jag säga, baserat på väldigt kort tid kan ju tilläggas. Säkert svår mellan varven, men intrycket ger en i grunden genuint fin och sympatisk person med en härlig humor. Hans assistent däremot, ouch …

Intervjun är bandad så jag måste få ner den som text på både svenska och engelska. Det kommer alltså ta några dagar innan den publiceras här. Men det var väldigt avslappnat och trevligt med bara mig själv, George och två till som satt och småpratade och vi ställde en del frågor i 25 min med 5 minuter fotosession efteråt. Och ja, jag tog en selfie med mig och George. Såklart. Den får ni dock inte se idag.

Det märktes att många redan åkt. Stämningen var lite mer dämpad och mindre folk. Här satt jag och kompisen och sålde böcker idag, alltså inte på samma ställe som igår.

alandica

Två fina steampunkfan.

steampunk

Lobbyn, hjärtat av konventet.

mässa