Kemisten av Stephenie Meyer – En utmärkt spionthriller

kemistenKemisten är skriven av Stephenie Meyer.

Huvudpersonen som vi kan kalla Alex är på flykt från sin tidigare arbetsgivare, en okänd organisation kallad Enheten. Som före detta agent och utbildad att tortera misstänkta terrorister, har Alex fått vetskap om något som lett till hennes dödsdom.

Efter tre år på flykt har hon överlevt tre mordförsök där hennes analytiska förmåga och paranoia testats till det yttersta. När Enheten erbjuder Alex en väg ut tackar hon ja. Men istället för frihet ställs hon inför det farligaste hotet hittills. 

De som hade arrangerat hennes död hade varit rädda för vad hon kände till, de hade aldrig varit rädda för henne. Kanske var det dags att ändra på det. 

Författaren är ju välkänd och jag var helt enkelt tvungen att googla lite recensioner på den här eftersom hon gör ett totalt genrebyte. Från paranormal YA romance till spionthriller för vuxna. Förvånansvärt många har blivit besvikna eftersom den inte liknar Twilight alls. Naturligtvis gör den inte det, vilket väl var själva poängen med genrebytet.  Själv är jag otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen den här, väldigt mycket till och med. Kanske hjälper det till att jag alltid varit ganska neutral till Twilight? Jag har läst hela serien och jag har sett filmerna, men aldrig sett dem som varken jättedåliga eller jättebra. Lite lagom underhållning så där. Kemisten däremot känner jag ganska starkt för av olika anledningar. Den största anledningen är hundarna.

Huvudpersonen som jag kallar Alex ( hon byter namn väldigt ofta ) är alltså på flykt. Vi får följa hennes dagliga rutiner som mestadels består i att försöka vara så osynlig som möjligt, något hon blivit väldigt bra på de senaste åren. Säkerhetsåtgärderna är dagligen rigorösa och för mig som gillar nördiga detaljer är det här oerhört fascinerande. Vi får veta hur man riggar ett tiotal olika fällor redan vid ytterdörren för ovälkomna besökare, där den ena fällan är mer dödlig än den andra. Hur det känns att sova med gasmask i ett badkar och hur man alltid har en back up-plan om de trettio första misslyckats. Meyer har uppenbarligen gjort sin research, vilket gör att allt känns genuint och trovärdigt.

Varvat med den analytiska detaljrikedomen får vi också fartfylld action. Och en förvånansvärt lagom mängd humor. Härligt torr och sarkastisk humor som kompletterar allvaret i hela spiongrejen på ett utmärkt sätt och manar till sträckläsning. Balansen mellan detaljerna, humorn och spänningen är nästan perfekt. Nästan. För det märks att Meyer kanske har ansträngt sig lite för hårt som debuterande spionförfattare. Det blir för mycket detaljer även för mig som ändå gillar den biten. Boken hade mått bra av att skalas ner lite till. Men det är ändå en petitess och stör inte läsningen alltför mycket.

Som många andra har nämnt finns det naturligtvis en del romance i boken. Visserligen instalove av det värsta slaget, men för mig som inte är speciellt förtjust i romance är det en så liten del av helheten att det faktiskt inte stör mig alls. Tvärtom tillför det en charm som känns nödvändig för att balansera upp den analytiska nördigheten och slagsmålen som fyller boken.

Och sedan har vi naturligtvis hundarna. Jag som en gång i tiden hade boken Väktare av Dean Koontz som favorit, är ganska övertygad om att Stephenie Meyers hade det också.  Vissa delar känns nämligen som en ren hyllning till just boken Väktare och dess två huvudkaraktärer, vilket bara det gör Kemisten ännu mer läsvärd.

Jag är förtjust! Det här är en utmärkt spionroman som jag väldigt gärna skulle läsa en fortsättning på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Carolina läser och Kim M. Kimselius.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar.

Genom dina ögon – The host

genom-dina-ogon

Genom dina ögon är skriven av Stephenie Meyer.

Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de alltför tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.
Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar.

Den här boken tillhör faktiskt en av mina favoriter, till skillnad mot Twilight-böckerna. Det här är visserligen spännande, men egentligen en ganska långsam berättelse och ändå sträckläser jag den varje gång. Och jag har läst den många gånger. Det är en annorlunda science fiction. Själarna som invaderat jorden och tagit över människors kroppar är egentligen inte onda. De agerar av nyfikenhet utan att inse mänsklighetens komplexitet. Ungefär som människor som studerar myror.

Jag tycker om motståndet Mel uppbringar, hur hon och Vanda ( som man döper Mels inneboende alien till ) sakta men säkert lär känna varandra. Mest gillar jag Farbror Jed vars karaktär är en kopia på Zeb Macahan. Han utmanar alla genom att ta sig an Vanda och visa intresse istället för rädsla. En uppfriskande karaktär i en konfliktfylld värld.

Jag läste någonstans att det kommer fortsättning på den här. Jag hoppas Meyer ändrar sig, för den här klarar sig ypperligt på egna ben. Och som vanligt är boken bättre än filmen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.