En smakbit av Allt ska brinna

Varje söndag är det en smakebit hos norska bloggen Betraktninger där vi får just en smakbit från olika böcker. Inga spoilers.

Min smakbit idag kommer från den alldeles färska boken Allt ska brinna av Sofia Nordin.

Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta – att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.

För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Själv packar jag alltid en varm tröja, tar en buss tidigare, har vantar och myggmedel i samma semesterpackning. Och när jag ska bränna ner något och bara har tre flaskor tändvätska, så räknar jag med att det kan vara för lite.

Jag kunde inte köpa mer än tre flaskor, för jag ville bara köpa en flaska på varje ställe. Båda mataffärerna, och så macken borta vid rondellen, ifall jag lyckas. Då vill jag inte att någon kassörska ska komma ihåg den där tjejen som köpte tjugo flaskor tändvätska.

Annonser

Innan himlen faller av KG Johansson

Himlen håller på att falla ner över Julia och hennes familj. För att bli förvarnade när slutet är nära har de satt upp långa störar så de vet när himlen är nästan nere vid marken. Samtidigt försvinner världen bit för bit. Julias familj består av hennes pappa, Jess och mamm. Julia vet att de hette något annat förut, men vad det var minns hon inte längre. För att minnas skriver hon ner allt som händer dag för dag, men även texten försvinner bit för bit.

I byn bor nu bara två familjer, resten av försvunnit. Föräldrarna har olika teorier om varför världen försvinner och varför himlen håller på att falla. Mamman i den andra familjen tror att universum håller på att ta slut, medan Julias pappa tror att de lever i datorer vars programmering helt enkelt gått sönder. För Julia spelar det ingen roll om hon själv slutar att upphöra, så kan hon stoppa himlen från att falla ner innan allt är försent?

Det här är en riktigt mysig novell om en annorlunda apokalyps. Det finns inte många som förstår ordet mysig i samband med apokalyps, men några gör det. Berättelsen som är både skrämmande och klaustrofobisk, känns samtidigt ändå vacker när författaren med lågmäld ton för fram historien bit för bit.

En mysig novell som påminner mig om varför KG Johansson är en de bästa i sin genre.

Finns att köpa hos näthandlarna eller som e-novell hos streamingtjänsterna.

Fandom av Anna Day

Uppkomsten till boken är en väldigt märklig solskenshistoria.

Anna Day skrev boken Galgdansen som handlar om en framtida dystopisk värld där människor har blivit genmanipulerade och kirurgiskt förbättrade. För att bli längre, vackrare, starkare och snabbare. Dessa förbättrade människor, gemmarna, insåg rätt snabbt att de var bättre än övriga befolkningen, imparna.  Gemmarna tog därför kontroll över herraväldet och imparna blev deras slavar.

I den misslyckade jakten på en agent skickade Anna Day så småningom in manuset till förlaget Chicken House som hade en manustävling. Vinnaren skulle inte bara vinna pengar, utan även bli utgiven. Anna Day vann inte tävlingen och förberedde sig för att låta manuset Galgdansen sova vidare i en byrålåda. Några veckor senare kontaktade förlaget henne med en idé att skriva en ny bok. En idé som uppkommit i en annan tävling förlaget hade. Angela Mccann hade där föreslagit att låta några hängivna fans trilla rakt in i sin favoritbok och försöka överleva där. Förlaget trodde att Days bok Galgdansen skulle vara den perfekta miljön och frågade om hon var intresserad av att skriva en ny bok baserad på Mccanns idé. Day skrev de tre första kapitlena och en synopsis som antogs av Chicken house och de skrev kontrakt på en bok med Anna Day. Innan boken ens var utgiven hade den sålts till över 12 länder!

Anna Day är alltså visserligen författare till miljön, medan idén var någon annans.

Och där har ni Fandom. Violet och hennes vänner skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – de transporteras till sin favoritbok Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld.

Violet och hennes vänner ( samt lillebror Nate ) som kan både bok och film utantill, vet alltså precis vad som ska hända. Men trots att världen de hamnat i verkar följa manuset till viss del så utvecklar sig historien samtidigt åt andra håll. Och eftersom de alla är hängivna dystopin som genre blir det också en hel del referenser och skämt om riktiga verk. För oss som kan våra dystopier är det här riktigt underhållande.

Konceptet är fantastiskt. Så fantastiskt att jag inte bryr om de brister boken ändå har. Det blir en hel del berättande i början eftersom vi läsare måste förstå världen de hamnar i. Vi får alltså återberättat Galgdansen vad gäller både handling, karaktärer och de skådespelare som är i filmen Galgdansen. Men det gör absolut ingenting när det är så himla kul att läsa något nytt. För vem har inte någon gång drömt om att hamna mitt i sin favoritfilm eller älsklingsbok? Men är hjälten verkligen så charmig som vi tyckte när vi läste boken? Är hjältinnan egentligen inte ganska ego som bryr sig mer om kärlek än om världen hon lever i? Om det dessutom visar sig att någon av dina vänner vill ändra på slutet så du måste kämpa för ditt liv, vad gör du då?

Jag trodde boken var en stand alone men slutet visade att så inte är fallet. För hur du än tror att den kommer sluta så har du förmodligen fel. Och även om jag inte blev fängslad på det där uppslukande sättet, älskar jag konceptet så mycket att jag ändå köper det rakt av. Det kommer alltså en uppföljare och vilken tur att det gör det! Det var nämligen en njutning att läsa den här boken. Att hamna i en bok som är i en annan bok. Fandom är en frisk fläkt på YA-himlen, så jag hoppas Day skriver väldigt fort. Jag vill ha fortsättningen, helst igår.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Kulturbloggen har också skrivit om boken.

 

En smakbit av Fandom

På söndagar får vi en smakbit av olika böcker och nuförtiden hittar ni dessa hos bloggen Betraktninger om ni vill ha fler. Ett bra sätt att få lite mer information om olika böcker än det som går att läsa på baksidan. Mitt utdrag idag kommer från den helt färska boken Fandom av Anna Day. Själv ska jag ge mig ut i regnrusket och rösta i Finlands presidentval.

Här kommer prologen ur Fandom.

Om exakt en vecka ska jag hängas.

Jag ska offra mig för mina vänner, för min familj, och framför allt för kärleken. En tanke som inte ger mycket tröst när jag tänker på snaran som ska dras åt om min hals, på mina fötter som söker marken, mina ben som sprattlar … dansar i luften.

I morse visste jag ingenting. I morse var jag på Comic-com, andades in dofterna av varmkorv och svett, omgiven av färgsprakande dräkter, smattrande kamerablixtrar, bastrummor och fioler. Och i går var jag i skolan, stressade över en fånig engelskpresentation och önskade att jag levde i en annan värld.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, för ibland blir drömmen en mardröm.

Caraval – Den sortens läsning som kan behövas en stormig vinternatt

Scarlett Dragna har aldrig lämnat den lilla ön Trisda där hon bor tillsammans med sin syster Tella och deras grymma far. På håll har hon beundrat och fascinerats av Caraval – det årliga uppträdandet där åskådarna deltar i ett dödligt spel för att lista ut vad som är verkligt och vad som är fantasi. 

När inbjudan äntligen kommer tar Tella hjälp av en sjöman för att lura med Scarlett till spelet. Men så fort de stiger i land kidnappas Tella av Caravals direktör Legend. Scarlett har fått lära sig att allt som sker under Caraval är på låtsas men snart är hon indragen i ett högst verkligt spel på liv och död. Och oavsett om allt som händer bara är en fantasi måste hon hitta sin syster innan spelet är över och Tella försvinner för alltid.

Caraval är första boken i en serie skriven av Stephanie Garber.

Jag har sett delade meningar om den här boken och just min vänkrets har inte varit överdrivet positiva, så först tänkte jag skippa den. Men så var det den här lilla jämförelsen med Nattens Cirkus som avgjorde. De som inte gillade den här gillade Nattens Cirkus. Eftersom jag däremot inte var så förtjust i Nattens Cirkus ( jo, det är sant ) tänkte jag att då kanske det blir tvärtom även här? Och visst blev det så. Jag gillar!

Det var så himla skönt att få läsa något annorlunda för en gångs skull. Med hela den rätta känslan av rejäl YA men ändå nytt. Jag tycker om att det inte är samhället som är fienden. Istället är det den egna familjen och ondska på riktigt. Fysisk ondska och två trasiga huvudkaraktärer ( eller ok, en egentligen eftersom Tella är försvunnen ) som helt saknar superkrafter själva. Det är förvisso ett spel och en tävling, men ingen behöver lära sig att springa jättefort eller öva sig att slåss mot boxningskuddar ( även om jag gillar sånt också ), utan här är det helt och hållet sinnet som styr. Det sunda förnuftet. Om man nu lyckas hålla sig vid sunt förnuft i den psykedeliska värld som utmålas.

Världen vi möter är upp- och nervänd. En hel del Alice i Underlandet över det hela med känslan att de trillat ner i ett kaninhål. Ett kaninhål där man inte har en aning om vad som är på riktigt eller inte, om människorna man möter är med eller emot en. Och även om jag tyckte spelet var lite väl simpelt så kan jag inte motstå miljön det utspelas i. Vissa tycker att språket är för poetiskt, för ansträngt, men jag gillar även det. Hela boken är så twistad att språket blir en naturlig ( och vacker ) förstärkare till den hallucinatoriska omgivningen.

Lite irriterande är det att Scarlett är så obsessad vid sin syster genom hela spelet, samtidigt är det systerrelationen som är grunden till hela berättelsen. Viljan att skydda dem man bryr sig om. Något som är svårt när man knappt kan skydda sig själv. De flesta saker som irriterar mig under läsningen visar sig dock vara något helt annat, och är det något jag gillar med böcker är det när jag gissar fel om hur det ska sluta.

Jag gillade alltså den här rejält. Caraval är precis den sortens läsning som kan behövas en stormig vinternatt. När världen är mörk och kall och man behöver lite extra magi i sitt liv. Jag kommer helt klart läsa även nästa bok eftersom jag också verkligen uppskattade cliffhangern i slutet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är En blogg för bokugglor, Carolina läser och Bokkoll.

Artemis av Andy Weir – Från årets bästa till årets sämsta?

Den här var nog årets mest efterlängtade bok. Jag tokälskade ju Andy Weirs förra bok  och väntade mig något liknande. Och omslaget ser ju bra ut, lite lagom scifi sådär med månen i bakgrunden.

Så börjar jag läsa och möter Jazz, en kvinna som bor på månen. Hon är väldigt positiv till prostitution. Jazz är också smugglare förstår vi rätt snabbt ( och månmutta enligt jordisar ) . Och så gillar hon att ligga, helvete vad hon ligger. Med allt och alla tydligen, det här är väldigt viktigt för det upprepas ofta ( vi får inte vara med när hon ligger, det är Jazz som skryter om det för oss ). Jazz smugglar i alla fall grejer till en miljardär som hon dessutom verkligen är tjenis med. Vid en leverans blir hon inbjuden att sitta och småprata med miljardären och en gäst som verkar ha en topphemlig grej med sig.

Sedan får vi veta att på månen får man ligga med ungar, för de har ingen åldersgräns där. Bara man vill liksom så är allt ok. Och Jazz vill, jättemycket. Vilket alla vet för hon är månens egen lilla sköka ( höhö ).  Att hon blir kallad för sköka rakt i ansiktet eller ombedd att testa en ny kondom ( för att hon ligger så jäkla mycket ) i random konversation är liksom inget konstigt. Jazz bara skrattar, för hon ligger ju faktiskt runt jättemycket. Bordeller tipsar Jazz glatt istället, det finns bordeller! Urtjusiga, sjaskiga, hur man än vill ha dem. För det är ju bara en tjänst mot betalning, vad är det för konstigt med det ( citat )? I alla fall så erbjuder miljardären Jazz massor med pengar om hon genomför ett sabotage. Massor med pengar för en liten terrorgrej, helt ok.

Innan Jazz ( som är icke praktiserande muslim, jag glömde berätta det ) sliter på sig niqaben ( eftersom de är fantastiska plagg om man inte vill väcka misstankar ( citat från boken ) ) för att utföra sitt sabotage, förtydligas det igen att sex med barn inte räknas som våldtäkt. Ifall vi skulle glömma det. Efter allt det här börjar äntligen någon slags berättelse ( fast nu kommer bögen in i historien och därmed byts Jazz liggande ut mot massa bögskämt ), men vid det här laget var jag så jävla irriterad att jag mest skummade igenom sista halvan. Men ok, det tar sig, det gör det. Fast jag köper det inte ändå.

Jazz är skitsmart och jättelat ( att hon orkar ligga så mycket är förvånande ). Hon måste tjäna en exakt summa pengar , till vad får vi inte veta, men hon vill göra det med minsta möjliga ansträngning. Och det är väl ok. Men sättet hon hamnar i hela den här soppan ( det blir lite mord och en jättekonspiration ) är osannolik. Därmed blir den också rätt ointressant. Och allt det här som gjorde The Martian så oerhört bra, allt förklarande, all vetenskap och miljoner grejer man inte förstod ett smack av men som ändå var superintressant, blir liksom rätt meningslöst här. Det funkar inte riktigt.

Och Jazz som person är också osannolik. Hon är som en 12-årig Mark Watney på crack. En kåt pubertal kille som bara kan tänka på sex och sin egen snopp hela tiden. Fast tvärtom då. En vuxen kvinna, hur frigjord hon än är, funkar inte så. Och humorn som funkade så himla bra för en snubbe som är ensam på en öde planet, funkar inte här. Det är mer självklart att man pratar med sig själv ( förklarar för oss )  allt man gör ifall man är strandad ensam långt ute i galaxen, men det blir helt obegripligt varför Jazz gör det.

Så, min första uppeldade tanke i början av läsningen var att Andy Weir tappat det helt och blivit både sexist och rasist. Men efter att jag lugnat mig och läst klart, plus lite google på det, insåg jag att det inte är så. Tvärtom så är han nog bara en snubbe som inte förstår sig på något annat än andra snubbar. En snubbe som faktiskt försökt göra rätt, men misslyckas kapitalt. Han har en supersmart kvinnlig saudisk smugglare som huvudperson och en ( föredetta ) bästa kompis som är bög. Och på något sätt misslyckas han totalt i sin framställning av båda. Båda blir bara platta skämt, karikatyrer. Så jag blir irriterad på Weir, men ännu mer irriterad på hans förlag och människorna runt honom. Någon borde ha sagt stopp.

Filmrättigheterna är redan sålda och den kommer säkert bli en megasuccé ( med en huvudkaraktär som springer runt utan byxor, for sure ). Weir själv skrattar nog hela vägen till banken trots kritik från ganska många håll, och förhoppningsvis gör han bättre ifrån sig nästa gång.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln,  Adlibris, Bokus och CDON.