#TBT – Stephen King

Torsdag idag vilket betyder första arbetsdagen för mig den här veckan. Vattkopporna härjar fortfarande ( fast bara på ena barnet än så länge ) men nu blir det makens tur att stanna hemma. Torsdag betyder även Throwback thursday hos Oarya och idag blir det lite Stephen King.

Egentligen finns det ju massor av böcker med King som jag läst för längesedan, men det är några som betytt lite extra. King skriver ju väldigt olika sorters böcker, Den gröna milen är ju helt annorlunda mot till exempel Cujo eller DET. Den gröna milen hade jag med mig en gång på semester till Grekland, jag tror jag hittade den på Arlanda. Där låg jag vid poolen och läste i godan ro på dagarna tills jag en dag bröt ihop i riktig fulgråt. The ugly cry. Visst hade jag berörts av böcker redan innan, men Den gröna milen var den första boken som faktiskt fick mig att gråta. Och det var inte lite heller.

Den gröna milen

Mina två favoriter är dock DET och Pestens tid. Kings styrka enligt mig är hans karaktärer, även om persongalleriet tenderar att ofta innehålla återkommande personligheter. Men han bygger upp dem med en intensitet som ger en levande historia till karaktären som skildras. Han gör det på ett sätt så att man känner både doft och smaker från karaktärens barndom och omgivning, vilket ger större empati för den vuxna karaktären. I DET till exempel återkommer ju huvudkaraktärerna som vuxna till staden där de växte upp och medan de samtidigt bekämpar dagens ondska, får man samtidigt en gedigen bakgrundshistoria till vad som hände när de var barn. Hur de var som barn och varför de blev som de blev.

Ett tag hade jag svårt för hans grandiosa avslut. Det blir ( fortfarande ) för mycket, för otroligt och alldeles för osannolikt. Pestens tid som börjar dämpat och återhållsamt exploderar i ondska på slutet vilket förtar en del av nöjet tyvärr. Men jag har lärt mig acceptera det och uppskatta styrkorna i böckerna i stället. Att njuta längs vägen, istället för att längta till slutet.

Tidningen Rolling Stone gjorde i höstas en fantastisk intervju med King. Klicka på bilden för att komma dit.

king stone

Annonser

#TBT – Allas vår Astrid. Vilken är din favorit?

Torsdag idag vilket betyder Throwback Thursday hos Oarya, vilket betyder att det nästan är helg.

De böckerna jag har allra bäst minnen av från barndomen är såklart Astrid Lindgrens böcker. Jag kan liksom inte komma ihåg vad jag läste för barnböcker förutom hennes. Det är som om jag gått direkt från Astrid till Sidney Sheldon. Men Astrids böcker, vilka härliga minnen jag har från dem. Min första bok var Ronja Rövardotter, jag fick som ni kanske minns boken på min 8-årsdag och har den kvar ännu. Men mina absoluta favoriter var novellen Allrakäraste syster och boken Bröderna Lejonhjärta.

allra käraste syster

Båda är ju märkligt sorgliga nu sådär i efterhand men jag minns dem inte som det. För mig var det vänskapen mellan Barbro och Ylva-Li som var viktig, precis som kärleken mellan Skorpan och Jonathan. Och naturligtvis äventyret.

Bröderna Lejonhjärrta

Bröderna Lejonhjärta är nog den jag älskar allra mest. Jag har kvar boken och även Mio min Mio ( fullklottrad med någons namn jag tydligen var väldigt kär i just då ). Mio min Mio har jag dock försökt läsa för mina barn men det är hopplöst, den passar inte alls för högläsning känner jag.

Det som allra allra mest framkallar den där varma barndomskänslan är dock Astrids berättarröst. Att lyssna på när Astrid själv läste sina sagor är magi. Ren magi.

#TBT – OKEJ ( Access all areas )

Dags för Oaryas TBT igen och jag hakar på som vanligt.

OKEJ

Jag älskade OKEJ när jag var liten. MTV skulle precis göra sitt intåg och tills dess var det här enda sättet att dregla över våra flickidoler. Hade planscher över hela rummet. Visserligen varierade objektet men just den här herrn var ständigt närvarande. Min allra första ungdomskärlek som höll i sig ända upp i vuxen ålder. Kan inte ens komma ihåg hur många konserter med Bon Jovi jag stått och gormat mig hes på.

OKEJ2

Luke Macahan. Jag tyckte han var så fin så fin. Coolast var dock hans farbror, Zeb Macahan. Jag undrar om serien håller än idag. Zeb lär ju göra det i alla fall.

9789186969059_200_access-all-areas_pocket

Inte så mycket TBT över just den här boken då den kom för bara några år sedan. Anders Tengner var ju redaktör på OKEJ och hade just access all areas på den tiden. Boken är faktiskt bra. Till skillnad mot många andra rockbiografier som dykt upp senaste åren, känns det som man får en ganska ärlig bild av hur det var. Även om jag gissar att Tengner mörkar sitt eget leverne ganska rejält. Boken handlar också mer om själva musiken än bara droger och sex, vilket känns rätt uppfriskande med tanke på hur övriga böcker gottar sig i träsket ( även om det förvisso är rätt intressant det med ). Dessutom skrapade med boken hål på min rosa bubbla om Jon Bon Jovi och får honom att framstå som en skitstövel. Inte så kul kanske, men som sagt. Den känns ärlig. En bok jag absolut tycker man ska läsa om man gillar rockbios och lite svulstig inside information.

Idag är det mina barn som köper tidningar med planscher och idolen här hemma är ju ingen annan än Yohio. Än så länge.

#TBT – Xena krigarprinsessan

XENA 2

Oarya har Throwback thursday och jag hakar som vanligt på.

Ja jag vet att det här är en bokblogg och bör handla om böcker, men det här är ett nödvändigt undantag. Man kan inte nörda loss utan att någon gång nämna Xena krigarprinsessan. Och hade Xena funnits som bokserie så hade jag lätt läst alltihop så det här räknas nästan inte som fusk.

Jag älskade Xena när den gick på tv. Jag råkade slå på tv:n och där var hon, så jäkla cool stark och kaxig. En riktig förebild. Xena har diskuterats i feministiska sammanhang många gånger eftersom hon faktiskt var något ganska nytt när hon kom, en kvinna som utövar våld. Hon är dock inte bara en våldsam kvinna, utan något så trevligt som en smart kvinna som klarar sig jävligt bra själv. Genom hela serien slåss hon mot både kvinnor och män, oftast män, och till skillnad mot kvinnor genom historien, tex amasonerna, så vinner hon alltid. Man kan ha vissa invändningar mot den feministiska tolkningen på grund av den visuella framställningen av Xena. Den typiska Xenaklädseln är ju ganska framhävande. På sätt och vis. Nu ska man ju komma ihåg att serien kom för 20 år sedan och var en spinoff till Hercules, inte han så påklädd heller alla gånger. Jag tycker dock hennes karaktär, oavsett klädsel, var och är en stark feministisk förebild. Hon är stark ( även kroppsligt, ingen tunn liten älva där inte ) och visar klart och tydligt att kvinnor kan.

Xena Gabrielle

Serien är dessutom normbrytande med tanke på Xenas och Gabrielles relation. Det framkommer ganska tydligt i sista avsnitten att den går djupare än vänskap, något som hintas genom hela serien men alltså blir tydligt först på slutet. Visst finns det även kärleksrelationer med män, men dessa är sekundära bihandlingar medan fokuset genomgående läggs på Xenas och Gabrielles relation. Många förstår nog inte vikten av detta, men Xena har ju som sagt 20 år på nacken och det är alltså en serie som riktade sig mot både tjejer och killar i ung ålder. Den är dessutom amerikansk och att då göra en serie om en kvinnlig krigare som dessutom verkar ha en samkönad kärleksrelation måste anses som ganska banbrytande och okonventionellt.

Mitt enda motstånd mot serien är hur den slutade. Xena borde ha fått fortsätta vara stark och kaxig för alltid.

Så jag är en riktig Xena-nörd. Jag har hela filmboxen och även tv-spel. Tur man har en make som fattar vikten av äkta nörderi och kommer med fina presenter. Mitt enda önskemål nu är att någon tar och remastrar hela serien, så jag kan plöja igenom den igen.

xena