Eliten – Katniss tröttnade nog på balen och gick hem istället.

eliten-the-selection-2Eliten är andra boken i serien The selection skriven av Kiera Cass.

Av de trettiofem deltagarna i Urvalet återstår nu bara sex, Eliten. Endast en kan stå som segrare, och mycket står på spel. Den som lyckas vinna prins Maxons hjärta får förutom sin drömprins ett liv i överflöd i det kungliga palatset. Men America är inte helt säker på sina känslor. När hon är med Maxon känns det så pirrigt, så bra, så rätt. Men varje gång hon ser Aspen kommer minnen av deras kärlek tillbaka. Samtidigt blir rebellattackerna mot slottet mer och mer brutala. Kommer de beröva America på alla utsikter till ett lyckligt slut?

Katniss går på bal. Så beskrev jag första boken i den här serien och jag gillade den rejält trots att romance egentligen inte är min grej. Eller det är ju egentligen romance-dystopi, vilket är en rätt ovanlig mix som funkade oväntat bra tyckte jag. I den här delen, inte lika bra tyvärr.

America som i första boken ändå var rätt självständig och smart, blir helt plötsligt en velande och trulig tonåring som mest irrar runt och är svartsjuk åt alla håll och kanter. Hon är kär/inte kär i Maxon och velar hit och dit. Hon stöter honom ifrån sig samtidigt som hon är kär/ inte kär i Aspen och velar hit och dit även med honom. Samtidigt blir hon svartsjuk på att Maxon börjar ägna sin tid åt andra tjejer än henne, trots att hon själv beter sig helt irrationellt mest hela tiden och kuckilurar med Aspen mellan varven.

Samtidigt blir rebellerna mer påstridiga. Det sker attacker mot slottet var och varannan dag, folk dör som flugor och hotet trappas upp. Medan America mest funderar över vem av killarna hon ska välja/ inte välja. Oh the agony liksom. Och det här är ju naturligtvis problemet. Att balansen mellan romance och dystopi är totalt ojämn. Världsbygget är fortfarande minimalt medan Americas velande hit och dit tar största delen av boken. Och det hade väl varit ok om America varit en någorlunda sansad person. Men trots att hon tillhör den lägre klassen i en diktatur framstår hon som den mest bortskämda och aningslösa av dem alla. Jag gillar till och med hennes värsta antagonist mer än jag gillar America. Hon har i alla fall ett mål, något som America än så länge verkar sakna totalt.

Serien har alltså än så länge inte utvecklats så som jag hade hoppats. Tvärtom har författaren förstärkt alla de dåliga delarna och lyckats få en hel bok att bli nästan meningslös. Nästan, för någonstans hoppas jag ändå på någon slags positiv karaktärsutveckling för America. Jag hoppas få mer världsbygge och mer substans. Vi får väl se, jag lär läsa nästa bok också. Kanske.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula och Mitt liv som Miimz.

Ceremonin av Kiera Cass

the-selection-1---ceremoninCeremonin är första boken av fem, skriven av Kiera Cass.

Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?

För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara, kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?

Jag hade inte så höga förväntningar på den här boken. Den har visserligen jämförts med Hungerspelen men det har ju alla nyare böcker gjorts som på något sätt är en slags dystopi. För det mesta inte ett dugg likt. Jag blev därför väldigt förvånad när jag en stund in i läsningen insåg att den faktiskt påminner om Hungerspelen. Rätt mycket till och med.

Språket påminner av någon anledning väldigt mycket om Suzanne Collins och huvudkaraktären America Singer är en Katniss i askungeform. Katniss går på bal liksom. Fast utan att döda någon. Vilket såklart betyder att jag gillar det här. Väldigt mycket till och med.

Nu utspelar ju sig boken i ett slott, fullspäckat med klänningar, håruppsättningar och smygrivalitet mellan deltagarna. Så en viss skillnad finns det förstås. De slåss inte för sina liv, utan för att vinna en prins. Fast America som precis fått sitt hjärta krossat gör det mest för att slippa se sitt ex där hemma, och till viss del för att hennes familj gynnas av det hela. Utgångsläget ger alltså en utmärkt grund till att lägga in lite humor i det hela eftersom America inte direkt anstränger sig för att snärja prinsen. Jag tycker visserligen att författaren missar några öppna mål ( eller fegar ur ) när det gäller humorn, hon hade gärna kunnat ta det lite längre. Men på det stora hela balanserar hon det bra. Hela tävlingsmomentet hade lätt kunnat bli skrattretande utan lite humor som bakgrund.

Vissa saker undrar jag över, samhället till exempel. Illéa är inte ett bra land. Kasterna är olika mycket värda och de lägsta kasterna lever konstant nära svältens gräns, medan de högre lever lyxliv. Ändå accepterar alla det, America också! Visst gnäller hon lite över både kastsystemet och prins Maxon ( mest över att han är en snobb, inte att hans pappa är diktator ), men det känns ungefär på samma nivå som att gnälla över läxor. Ingen verkar tycka att det är ett riktigt problem. Det finns rebeller som livar upp det hela, men de kommer utifrån och verkar bara vara ute efter själva kungafamiljen. Jag ser inte det här som ett problem riktigt än, för jag gissar ( hoppas )  att Illéa som dystopiskt samhälle kommer att redas ut närmare i kommande böcker och att det vi får här bara är en kuliss av vad som faktiskt pågår.

Som helhet är det alltså mycket mer än en skönhetstävling. Det är en dystopi och America Singer är en karaktär jag faktiskt gillar. Kärlekstriangeln är oundviklig men den börjar ändå rätt bra måste jag säga. Ingen instalove inom synhåll och en kvinnlig karaktär som vägrar låta sig väljas. Hon väljer själv och antingen spelar man enligt hennes regler eller inte alls. Ytterst charmigt karaktärsdrag tycker jag.

Ceremonin alltså. En dystopisk variant av Askungen. Lättsmält och underhållande i en tilltalande förpackning. En oemotståndlig liten godbit.

 

Eftersom det här inlägget är en del av en bloggstafett kan du läsa om Ceremonin även hos dessa bloggare:

 

Boken finns hos SF-bokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.