Swedavien – En dystopisk thriller

I en nära dystopisk framtid har det skett en elektronisk revolution i Sverige och en grupp företagsledare styr nu i hemlighet medborgarna utan deras vetskap. I denna nya värld Swedavien existerar livet som en slöja framför ögonen på människorna. En analog motståndsrörelse har valt att stå utanför Swedavien och har skapat ett alternativt liv i gångarna under Kymlinge tunnelbanestation dit inga elektroniska signaler hittar. Deras mål är att störa ut det elektromagnetiska fältet för att få människorna i Swedavien att välja ett liv i den fysiska verkligheten istället.

Swedavien är första delen i en trilogi skriven av Johanna Juneke.

Vilken debut! Johanna Juneke imponerar rejält med sin futuristiska dystopi där vi alla lever inneslutna i en elektronisk verklighet.

Man blir ju mer svårflirtad med åren och det är inte så ofta böcker fångar mig redan med de första raderna, men här hände det. Det är också en relativt kort bok så jag sträckläste allt i en enda sittning. Och när läsningen var klar hände ytterligare en ovanlig grej. Jag känner mig manad att läsa om början eftersom den helt plötsligt kändes väldigt mycket viktigare än jag först trodde. Den där känslan att man inte är helt färdig med boken trots att den är slut är riktigt härlig.

Vissa frågetecken kanske uppstår gällande den elektroniska verkligheten vs den analoga, eftersom många arbeten måste utföras genom att faktiskt se verkligheten. Vi får till viss del en förklaring som fungerar, men den täcker bara ytligt och världsbygget kanske känns aningen skälvande emellanåt. Men det är väl också mitt enda förbehåll.

Med sitt lättillgängliga språk, en kittlande high tec-värld  och spänning i bästa thrilleranda är det här en smashing debut och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Håkans hylla, Bokhyllan och Zidsel.

Annonser

Kemisten av Stephenie Meyer – En utmärkt spionthriller

kemistenKemisten är skriven av Stephenie Meyer.

Huvudpersonen som vi kan kalla Alex är på flykt från sin tidigare arbetsgivare, en okänd organisation kallad Enheten. Som före detta agent och utbildad att tortera misstänkta terrorister, har Alex fått vetskap om något som lett till hennes dödsdom.

Efter tre år på flykt har hon överlevt tre mordförsök där hennes analytiska förmåga och paranoia testats till det yttersta. När Enheten erbjuder Alex en väg ut tackar hon ja. Men istället för frihet ställs hon inför det farligaste hotet hittills. 

De som hade arrangerat hennes död hade varit rädda för vad hon kände till, de hade aldrig varit rädda för henne. Kanske var det dags att ändra på det. 

Författaren är ju välkänd och jag var helt enkelt tvungen att googla lite recensioner på den här eftersom hon gör ett totalt genrebyte. Från paranormal YA romance till spionthriller för vuxna. Förvånansvärt många har blivit besvikna eftersom den inte liknar Twilight alls. Naturligtvis gör den inte det, vilket väl var själva poängen med genrebytet.  Själv är jag otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen den här, väldigt mycket till och med. Kanske hjälper det till att jag alltid varit ganska neutral till Twilight? Jag har läst hela serien och jag har sett filmerna, men aldrig sett dem som varken jättedåliga eller jättebra. Lite lagom underhållning så där. Kemisten däremot känner jag ganska starkt för av olika anledningar. Den största anledningen är hundarna.

Huvudpersonen som jag kallar Alex ( hon byter namn väldigt ofta ) är alltså på flykt. Vi får följa hennes dagliga rutiner som mestadels består i att försöka vara så osynlig som möjligt, något hon blivit väldigt bra på de senaste åren. Säkerhetsåtgärderna är dagligen rigorösa och för mig som gillar nördiga detaljer är det här oerhört fascinerande. Vi får veta hur man riggar ett tiotal olika fällor redan vid ytterdörren för ovälkomna besökare, där den ena fällan är mer dödlig än den andra. Hur det känns att sova med gasmask i ett badkar och hur man alltid har en back up-plan om de trettio första misslyckats. Meyer har uppenbarligen gjort sin research, vilket gör att allt känns genuint och trovärdigt.

Varvat med den analytiska detaljrikedomen får vi också fartfylld action. Och en förvånansvärt lagom mängd humor. Härligt torr och sarkastisk humor som kompletterar allvaret i hela spiongrejen på ett utmärkt sätt och manar till sträckläsning. Balansen mellan detaljerna, humorn och spänningen är nästan perfekt. Nästan. För det märks att Meyer kanske har ansträngt sig lite för hårt som debuterande spionförfattare. Det blir för mycket detaljer även för mig som ändå gillar den biten. Boken hade mått bra av att skalas ner lite till. Men det är ändå en petitess och stör inte läsningen alltför mycket.

Som många andra har nämnt finns det naturligtvis en del romance i boken. Visserligen instalove av det värsta slaget, men för mig som inte är speciellt förtjust i romance är det en så liten del av helheten att det faktiskt inte stör mig alls. Tvärtom tillför det en charm som känns nödvändig för att balansera upp den analytiska nördigheten och slagsmålen som fyller boken.

Och sedan har vi naturligtvis hundarna. Jag som en gång i tiden hade boken Väktare av Dean Koontz som favorit, är ganska övertygad om att Stephenie Meyers hade det också.  Vissa delar känns nämligen som en ren hyllning till just boken Väktare och dess två huvudkaraktärer, vilket bara det gör Kemisten ännu mer läsvärd.

Jag är förtjust! Det här är en utmärkt spionroman som jag väldigt gärna skulle läsa en fortsättning på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Carolina läser och Kim M. Kimselius.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar.

Kvinnan på tåget

kvinnan-pa-taget (1)Kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins.

Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

När kvinnan som Rachel kallar Jess en dag försvinner, startar en händelsekedja som påverkar alla i Rachels liv. 

Rachel berör mig redan från början. Trots att hon är ett alkoholiserat vrak. Trots att hon kräks på hallmattan i fyllan och trots att hon lägger näsan i blöt i saker hon egentligen inte har med att göra. Trots allt det där sympatiserar jag märkligt nog med Rachel hela boken igenom. För bakom allt det patetiska och förvirrade finns den riktiga Rachel någonstans. Rachel som förtvivlat försöker förstå vad som händer i nuet och vad som hände då.

Kvinnan på tåget är främst en karaktärsdriven berättelse. Visserligen finns här ett mysterium, men vi har ingen aning om ifall ett brott verkligen skett eller om det mesta är fantasier sprungna ur Rachels förvirrade hjärna. Många beskriver persongalleriet som en samling osympatiska tölpar, men jag håller inte med. Alla har visserligen osympatiska drag, men alla känns också äkta och har en kärna av vardaglig mänsklighet som når fram till mig. Jag har inga problem att hålla isär karaktärerna eller att hänga med i Rachels förvirrade minnen, även om jag precis som Rachel inte har en aning om vad som är sant eller inte.

Det finns ett antal djupt störande händelser och ögonblick i boken. Situationer där jag nästan mår illa över allt Rachel utsätter sig för och ändå lyckas Hawkins behålla min sympati på Rachels sida. Väldigt skickligt.

Det här var en bok jag aldrig tänkte läsa. Mest för att den så ofta blivit jämförd med Gone girl av Gillian Flynn, en bok jag verkligen inte gillade. Det märkliga är att jag under läsningen själv märkte likheten med Gone girl, men allt det som jag tyckte Gillian Flynn misslyckades med, har Paula Hawkins lyckats göra till ett mästerverk. Jag listade ut twisten i Gone girl redan när jag läste baksidestexten, vilket gjorde själva boken totalt meningslös. Inte här. Hawkins leder mig sakta ett steg framåt och tre steg bakåt hela boken igenom. Med Rachel som dessutom är en totalt opålitlig berättare blir sanningen dold ända till det fruktansvärda slutet.

Jag förväntade mig besvikelse men fick ett mästerverk. Tack för det Paula Hawkins.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Ordförrådet, Bam och Böcker i örat.

En smakbit av Stjärnklart.

Stjärnklart läste jag i höstas och jag älskade den. Passar på att tipsa om den igen med en smakbit till, eftersom den efterlängtade uppföljaren Stjärnfall snart är på väg.

stjarnklart

Elektronik har inget immunförsvar. Det är något som inte stämmer med de allt fler trasiga telefonerna som har lämnats in för reparation runtom i landet. De är stendöda. Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser i samhället avlösa varandra.

Det här var omöjligt.

Anna insåg mycket väl vad det var hon såg. Hon tog upp EMOIDS loggfiler och kontrollerade. Nej, det som visades var hennes data över strömavbrotten, ingenting annat. Annars såg det nästan exakt ut som den av systemets testdatakörningar som var tänkt att användas som demonstration vid användarnas utbildning för att visa hur en smittsam sjukdom spreds med flygresenärer över jordklotet. Visserligen började det hela i Asien i testdatamängden, medan Annas strömavbrottsepidemi började i Sverige och London. Förloppet var i princip detsamma, men mycket, mycket snabbare.

Fast strömavbrott var inte smittsamma. De spred sig inte som en sjukdom, så det här var inte möjligt.

Vill du läsa fler smakbitar tittar du in hos Flukten fra virkeligheten idag.

en smakbit på riktigt

Hennes ögon blå

hennes-ogon-bla

Hennes ögon blå är skriven av Lisa Hågensen.

De väntar på henne utanför kyrkporten. Året är 1671 och Kirsti Martasdotter fängslas och anklagas för häxeri. Åtta månader senare rymmer hon. Höggravid, torterad och våldtagen tar hon sig tillbaka hem till Lövaren.

2011. Denna ondskans sommar, när en galning skjuter ihjäl ungdomar på en ö i norska skärgården, ser Raili fram emot sex lugna veckor i sitt lilla torp i Lövaren. Men allt står inte rätt till där runt sjön. Någonting är fruktansvärt fel.

Vad fyller vi varandras tomrum med?
Kärlek?
Hat?
Ondska?
Vi väljer. Sedan skördar vi.

Raili åker till sin sommarstuga för att tillbringa sin semester i lugn och ro. Det dröjer dock inte länge innan konstiga saker börjar hända. Någon minns en hund som kanske eller kanske inte har funnits, ett barn kan möjligen ha fötts men sedan försvunnit och skogen verkar plötsligt farlig. När så en av grannarna dör misstänker Raili mord och kan inte låta bli att undersöka detta. Men vem kan hon egentligen lita på?

Om ni tänker er Bridget Jones och Hercule Poirots dotter på spökjakt så är det den här boken. Fast på ett bra sätt. Raili är till exempel rätt smart till skillnad mot Bridget Jones, men samtidigt lika virrig och spontan. Raili är faktiskt den mest uppfriskande karaktären jag mött på länge. Jag gillar henne skarpt. Hennes monologer med sig själv och dialogerna med väninnan Ylva lyfter hela boken och gör att läsningen får liv. Man vill ha Raili och Ylva som kompisar. Vara delaktig i det där knasiga och varma. Boken är spännande och emellanåt rejält dramatisk men lättas upp av Railis envishet och humor. Samtidigt finns det mörka här, ibland riktigt ruskigt och absolut inget för de äckelmagade. Jag vet inte vad jag skulle säga att det är för genre faktiskt, för det är en mix av så mycket. Thriller med paranormala inslag och en känsla av feelgood?

Den spännande jakten tillsammans med Railis härligt livliga personlighet ledde till sträckläsning. Jag känner mig inte alls färdig med Raili och kan bara hoppas att författaren känner likadant.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Boken finns på Adlibris och Bokus.