Eldens arvtagare – Sarah J.Maas

Lönnmördare, folkmord, nycklar till andra dimensioner, slaveri, drakar, grymma fekrigare, brutalitet, demoner, vålnader och hudgångare. Det är bara en del av det vi får i Sarah J.Maas storslagna fantasyserie.

Och mitt i allt har vi Celeana som idag är landets främste lönnmördare och kungens kämpe, men som för tio år sedan var något annat. Vid sin sida har hon kronprins Dorians och prinsessan Nehemeias djupa vänskap och  gardeskapten Chaols kärlek. En av dessa blir brutalt mördad, en visar sig dölja en fruktansvärd hemlighet och den tredje förråder henne. I slutet av Midnattskronen svär Celeana vid en gravsten att hämnas mordet och återta sitt arv. Något som därmed gör henne till det största hotet mot kungen och fiende till de två som fortfarande lever. Vi får också veta vad och vem hon egentligen är. Celeana reser iväg och våra huvudkaraktärer splittras.

Så börjar bok nummer tre och eldens arvtagare ligger på ett hustak och super sedan en vecka tillbaka. Full, smutsig och tom har hon tappat livsgnistan helt och det är så Rowan hittar henne. Fekrigaren Rowan som kommer för att hämta Celeana till fedrottningen Maeves rike. Dit hon måste gå för att få de svar hon behöver för att hämnas det brutala mordet.

Vi får också träffa Manon, en av De Tretton ur Svartnäbbsklanen som är en av tre häxklaner. Häxklanerna ( mer som vampyrer som lever på andra människors ( mest mäns ) ben, blod och märg ) är sedan flera generationer tillbaka förvisade från sitt land och har förlorat förmågan att flyga. Detta blir återigen möjligt när de presenteras för kungens drakar ( eller lindormar egentligen, wyvern på engelska ) som de förväntas tygla och tämja, och därmed bli en livsfarlig flygande armé i det blodiga krig som väntar. Häxorna bär en stolthet i sin grymhet, i att de saknar både hjärta och själ och lever endast för att orsaka smärta och död. Men mötet med drakarna förändrar allt.

Det är verkligen ett storslaget fantasyepos vi får. Drakarna är fenomenala, kvinnorna storslagna och handlingen episk. Berättelsen är brutal emellanåt. Både när vi får reda på Celeanas förflutna bit för bit och i nutid när slavar blir slaktade, brutala mord sker, och när vi introduceras till de grymma häxklanerna. Samtidigt finns humorn där som balans till det grymma, även om det är svårt att värja sig mot den aktuella grymhet som presenteras i form av drakarna. Varje sida som handlar om draken Abraxos får mig att gråta en skvätt. Av stolthet över hur duktig han är, av sorg för hur han blivit behandlad och av glädje för modet Manon ser i honom.

Det som slår mig mest under läsningen är hur Maas framför samhällskritik. Till exempel får vi samkönad kärlek i form av partnerskap. Men i Maas värld är partnerskap det djupaste man kan uppnå. Det står över allt annat, till och med giftermål. Att träffa sin partner är det största som kan hända och därmed ger hon den största känga jag sett till hur vissa stater och länder behandlar homosexualitet. Hon gör partnerskapet till det finaste.

På samma sätt ger hon en känga till preventivmedelsdebatten. Kronprins Dorian behöver av olika skäl en hemlig medicin dagligen. Helaren funderar över hur han ska inta den utan att någon reagerar, tills hon kommer på den självklara lösningen. Preventivmedel. Han får den som sitt dagliga preventivmedel eftersom ingen kommer höja på ögonbrynen över det, speciellt inte med tanke på kronprinsens beryktade leverne.

Det här är inte som förut när jag läst vissa serier, tröttnat, och sedan blivit förtjust för att serien utvecklar sig bättre än jag trodde. Det här utvecklar sig inte bara bra, det blir något helt annat än du trodde. Jag ser inspiration från Brandon Sandersons Mistborn och likheter med Siri Pettersens Korpringarna. Baksidestexten till boken gav mig rysningar trots att jag redan läst boken. Det är alltså inte bara bra, det är magiskt. Episk och storslagen fantasy som är det bästa jag läst på väldigt länge. Jag är överväldigad och förälskad.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Just nu just här, Lenas Godsaker och Bokmysan.

 

Annonser

Jag skippade bokrean och beställde de här pärlorna istället.

Det kommer bli en del läsning på engelska för mig framöver. Just nu läser jag ju Eldens arvtagare av Sarah J Maas, men när den är slut är det också slut på översatta delar, så resten blir på engelska. Har redan köpt e-boken på engelska ( kommer köpa pappersböckerna också senare pga omslagen ).

Men så var jag också så himla sugen på de här två pärlorna. Den ena för att den är enormt hyllad ( ja, jag faller för grupptrycket ibland ) och den andra för att den låter så lockande. Så jag skippade bokrean och beställde annat istället. Jag är överhuvudtaget lite besviken på bokrean faktiskt ( fysisk butik ) . Det är inte samma sak som förut när det var de vanliga böckerna som reades ut. När man fick den riktiga boken för en billig peng och verkligen kände att man gjort ett fynd. Nu är det så många böcker som trycks i reaupplaga och de känns bara billiga i sitt utförande. Plastiga och billiga. Jag förstår naturligtvis varför man gör så, men jag fattar inte varför man trycker plastiga inbundna böcker när man kan välja vackra mjukpärmar istället. Mjuka pärmar kan vara minst lika fint som inbundet. Så den här vurmen för just inbundet, oavsett hur plastigt det är, fattar jag inte riktigt.

Men jag förstår att rean är en räddning för många bokläsare, så jag ska inte klaga för mycket. Det är ändå väldigt trevligt att den finns och för barnfamiljer är den ju en skattkista.

Men i alla fall, de här härliga böckerna är på väg till min brevlåda.

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff  och The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jay Kristoff har även skrivit serien The Nevernight Chronicle som jag är nyfiken på. Så om min läsning på engelska inte blir en katastrof kanske det här blir nästa köp.