Darc Ages: Uppvaknandet

Darc Ages: Uppvaknandet, är första delen i en serie skriven av A.R.Yngve

David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC.

Darc har alltså blivit nedfrusen i en kryotank under vår tid. Meningen var att han skulle väckas efter kanske 50 år eller så, men av olika orsaker går det 900 år innan någon hittar honom. Darc vaknar upp till en postapokalyptiskt, dystopisk värld där samhället gått både bakåt och framåt i utvecklingen.

Den nya medeltiden Darc vaknar upp i visar sig vara uppbyggd på rester av historien, där man sammanfogat de delar man hittat till både teknik och religion. Som ett pussel, fast man har satt ihop pusslet lite fel. Någonstans längs vägen har man missförstått de historiska lämningarna, vilket gjort att bland annat gamla popikoner har tolkats som gudar. Darc vaknar till exempel upp året 940 Aw Monro, enligt den nya tideräkningen …

Det här var riktigt underhållande läsning och boken tog slut alldeles för fort. Bara tanken är ju galet rolig, en framtid som på sätt och vis blivit helt fel på grund av att någon tolkat våra lämningar alldeles galet. Det får en att fundera lite över hur världen faktiskt ser ut, vad vi lägger vår tid och energi på. Och vid närmare eftertanke kanske den här felaktiga tolkningen ändå inte är helt konstig. Men det är underhållning det handlar om i slutändan. Läsglädje. Viss mån av eftertanke ja, men mest ägnade jag mig åt att sträckläsa och fnissa mig igenom läsningen. För den är konstig den här världen vi får. Blandningen av teknik som för oss inte finns ännu och samtidigt ett levnadssätt som för tankarna till medeltiden.

Kanske blir det lite mycket strider, men som ändå känns nödvändiga för att vi ska förstå skillnaden mellan den här nya framtiden och Darcs egen tid. Och kanske blir det lite väl heteronormativt och könsstereotypt där männen har makten och är de som strider, medan kvinnorna hålls i bakgrunden som smycken eller manipulerande intrigmakerskor. Och kanske är Darc inte alldeles sympatisk. Men det gör liksom inte så himla mycket. Jag gillar ändå Darc. Han anpassar sig till sitt nya öde och gör det bästa han kan av det. Ibland blinkar det även till av ickeheteronormativt och det kan vara värt en hel del. Ännu mer eftersom författaren själv lovat bot och bättring gällande detta i bok fyra.

Så summan av kardemumman är ändå att det här är riktigt underhållande. Kreativt, fartfyllt och aningen skruvat. Och alldeles för kort.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Agnes Bokblogg och Catahya.

Annonser

Överraskande bra ungdomsbok!

timeridersTime Riders är första delen i en serie skriven av Alex Scarrow.

Liam O´Connor skulle ha dött till havs 1912.

Maddy Carter skulle ha dött på ett flygplan 2010.

Sal Vikram skulle ha dött i en eldsvåda 2026.

Men alla dessa tre fick en andra chans – att jobba för en byrå som ingen känner till. Dess syfte: att hindra tidsresor från att rubba tidens gång …

 

Jag har sett de här böckerna på biblioteket flera gånger och tänkt att de kanske skulle kunna vara något. Men något i omslaget eller titeln kändes för ungdomsaktigt så det har inte blivit av, förrän nu. Och det visade sig att det här är riktigt riktigt bra. Faktiskt så bra att jag rekommenderar böckerna som årets julklappstips till alla er som har ungdomar hemma.

De tre huvudpersonerna skulle alla ha dött i hemska katastrofer, några av dem väl kända i verkligheten. Istället hamnar de på en hemlig byrå som har sin bas i New York. För att gömma byrån har man placerat den i en tidsbubbla på två dagar som snurrar om och om igen, nämligen den 10:e och 11:e september 2001.

Ungdomarnas mål är att hitta förändringar orsakade av andra tidsresenärer och återställa saker så som de borde ha skett. De får ett hårt arbete framför sig när världen plötsligt förändras helt och det visar sig att någon rest tillbaka för att hjälpa nazisterna vinna andra världskriget.

Det här är fantastisk ungdomslitteratur. Boken är full med historiska händelser och referenser till populärkultur i olika tidsperioder. Jag skulle faktiskt nästan vilja gå så långt och rekommendera skolorna att använda böckerna till historielektionerna. Boken ger oss historia ur ett nytt perspektiv: tänk om någon hade gjort så här istället, vad hade hänt med vår värld då? Författaren litar dessutom på sina läsare och gör det lagom krångligt med tidsresandet. Riktigt bra och passar många olika åldrar, även om jag tror att tonåringar och unga vuxna är största målgruppen.

Det är spännande och lärorikt och inte tråkigt en enda sekund. Det är smart handling och smarta karaktärer. Bara läs den!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Även Vargnatts bokhylla har bloggat om boken.

Dimensioner av Sofie Berthet

dimensioner-forsta-boken-i-nova-trilogin

Dimensioner är första delen i Nova-trilogin skriven av Sofie Berthet.

Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex – då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna – tidsresor – är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.

Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter…

Jag har varit så otroligt peppad att läsa den här eftersom den är som gjord för mig. Alla mina favoritelement finns ju där. Tidsresande, dystopi och ett okänt hot. Dessutom är det här första YA-boken jag läst med just den här vinklingen av tidsresande. Det vanliga är ju att någon i bokens nutid kan hoppa bakåt i tiden och det är ofta mycket prat om paradoxer och varför tidsresenären inte kan möta sig själv som barn och liknande. Här får vi istället Nova i nutid som möter Alex från framtiden, ett grepp som känns unikt och nytt. Alex kommer dessutom från en dystopisk framtid där världen ser annorlunda ut och en ny världsordning gäller, där klimathotet redan kommit och gått och förintat. Nova kan inte stoppa apokalypsen, men kanske är hon räddningen för människorna som överlevde den?

Handlingen har alltså alla förutsättningar att fängsla läsaren, men jag är tyvärr inte helt fängslad. Än.

Det största problemet jag har är att den påminner för mycket om Twilight och förhållandet mellan Edward och Bella. De flesta skulle nog se det som en fördel, men jag var aldrig så förtjust i den kontrollerande Edward. Och Alex som är där just i syfte att beskydda Nova blir för kontrollerande för att attrahera mig som läsare. Jag hade velat se mer gnista och livfullhet hos Alex för att faktiskt förstå och beröras av Novas känslor för honom. Dessutom är jag inte helt övertygad om hotet och orsaken till att Nova svävar i livsfara. Än så länge känns det lite ologiskt då det borde finnas ett lättare sätt för fienden att ta hand om Nova, men det här är kanske något som utvecklas i nästa bok och blir klarare så småningom. 

Språket är ganska avskalat och utan krusiduller vilket tilltalar mig enormt. Jag kan visserligen tycka om ett mustigt och känslosamt berättarjag, men det blir också oerhört tröttsamt mellan varven. Nova är ganska klarsynt och avspänd i sin syn på allt konstigt som händer henne och det känns uppfriskande. Men ibland blir författaren lite för berättande, som om hon inte riktigt litar på att jag som läsare förstår.

”Vi vill väldigt gärna träffa honom när han kommer hem nästa gång.” Mamma betonade ordet väldigt med en bestämd nick.

Att förklara dialogen på det här sättet känns helt onödigt och något jag hoppas rättar till sig i nästa bok. Våga lita på läsaren så blir det bättre.

Dimensioner är en stark debut och Sofie Berthet ger oss en unik och fräsch berättelse. Med lite finslipning ser jag fram emot att bli golvad av fortsättningen.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Charmiga tidsresenärer i Ädelstenstrilogin.

Veckans tips idag är Ädelstenstrilogin av Kerstin Gier. Trilogin består av böckerna Rubinröd, Safirblå och Smaragdgrön.

Den passar säkert unga vuxna också, men riktar sig nog mer till ungdomar. Handlingen är spännande och har ett smart upplägg vad gäller tidsresande med ett pussel som ska lösas. Karaktärerna är livliga och engagerande, med ungdomar som faktiskt beter sig som ungdomar ( i alla fall Gwendolyn ). Författaren har även blandat in en väldigt intressant person i handlingen. En person som förekommit i litteratur på många sätt och som jag snart tänkte ägna ett eget inlägg åt.

Tills vidare nöjer jag mig med att rekommendera den här trilogin som har både historia, spänning och charmiga karaktärer. Jag älskar dessutom omslaget till Rubinröd.

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

En familj med många hemligheter? Och den största hemligheten är Gwen själv.

rubinrod       safirblaSmaragdgrön



 

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

miss-peregrines-hem-for-besynnerliga-barn

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är skriven av Ransom Riggs.

En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där – länge.

Nu vet jag väl inte om just berättelsen kryper in under skinnet, men bilderna i boken gör det definitivt. Ransom Riggs har under många år samlat fotografier från loppmarknader och privatpersoner. Alla fotografier i boken är alltså äkta och bara ett fåtal av dem digitalt förbättrade, men inte ändrade. Det är fotografierna och människorna på dessa som Riggs byggt sin bok och karaktärerna på. Ett genialt och unikt drag.

Jacob kan inte låta bli att leta efter barnhemmet och dess mystiska barn hans farfar alltid pratat om. Det han så småningom hittar visar sig vara mer otroligt än han någonsin kunnat föreställa. En plats där tiden stannat i en loop, en fristad för dessa besynnerliga barn som bor där under överinseende av Miss Peregrine. Här hamnade Jacobs farfar som barn mitt under andra världskriget. Han lämnade sedan av någon anledning barnhemmet, medan de övriga besynnerliga barnen blivit kvar. Jacob vill bara ha svar om sin farfar och om det besynnerliga som själv hände honom i samband med farfaderns död. Men barnen och deras öden lockar honom. Samtidigt måste han få svar på frågan om vilken förmåga som gjorde att hans farfar var i behov av skyddet från Miss Peregrine. Och har i så fall Jacob samma farliga förmåga?

Berättelsen är underbar och boken borde vara sagolik. Tyvärr känns språket platt och karaktärerna märkligt själlösa trots sina unika förmågor och personligheter. Den som fastnar mest i minnet hos mig är märkligt nog Jacobs bästa kompis som bara har en liten roll i boken. På samma sätt som Ethans bästa kompis och sidekick är den mest färgstarka i boken Beautiful Creatures.

Även om berättelsen i sig inte fastnar helt hos mig så vill jag ändå ha boken. Jag lånade den på biblioteket först men köpte den sen. Som smycke till bokhyllan.

Flickor som skimrar

flickor-som-skimrar

Flickor som skimrar är skriven av Lauren Beukes.

Chicago, 1931. Den våldsamme luffaren Harper Curtis hamnar i ett hus som ger honom möjlighet att resa i tiden. Han använder det till att förfölja sina ”flickor som skimrar” – unga kvinnor med hela livet framför sig. Tills han förgör dem.

Chicago, 1992. Kirby Mazrachis liv är förstört efter ett brutalt mordförsök. Kirby försöker desperat förstå vem som attackerade henne. Till sin hjälp har hon Dan, en gammal kriminalreporter som skrev om överfallet på henne.

När Kirby undersöker sitt eget fall hittar hon de andra flickorna, de som inte klarade sig. Bevisen och sammanhangen är omöjliga. Men för någon som borde vara död betyder det omöjliga ingenting.

Tidsresor, en psykopat, en överlevande och ett pussel. Kan det verkligen bli bra? Svar ja. Tidsresandet är visserligen grunden för hela berättelsen, men är ändå inte så pass framträdande att även den mest skeptiske mot övernaturliga inslag bör kunna läsa den här. För samtidigt är det egentligen en ganska vanlig mordhistoria. Harper är psykopat och när han en dag hittar ett Hus som tillåter honom att resa i tiden utnyttjar han detta till sitt seriemördande. Harper vill ha flickor som skimrar, de som vibrerar av liv och utlovar något mer än bara skelett och kött. Kirby är en av hans utvalda flickor och den enda som överlever Harpers brutala mordförsök. Kan hon hitta honom innan han inser att han misslyckats och att en av hans skimrande flickor fortfarande lever?

För den morbida finns allt här. Grymma övergrepp och blodig tortyr. Ändå så känslokallt och älskvärt utfört att American Psycho framstår som en godnattsaga. En smart historia om hur allt vi gör påverkar vårt och andras liv. Harpers alla resor och gärningar leder honom så småningom tillbaka till början. Och kanske även till slutet.

Utdrag ur boken:

Harper köper en ny kostym på Baer Brothers & Prodie Store ( där de behandlade honom som skit tills de fick se hans pengar )och bjuder ut syster Etta och kvinnan hon delar inackorderingsrum med på middag. Den andra flickan, Molly, är en lärarinna från Bridgeport, lite vild och galen jämfört med sin tillknäppta väninna. Hon ska agera förkläde, säger hon med ett listigt leende, som om han inte fattade att hon bara följer med för gratismatens skull. Hennes skor är slitna och den mörka ullkappan är full av noppor, som ett får. Griskultingen och lammet. Kanske ska han ha kotletter till middag.

Tack till Norsteds för recensionsexemplar.

 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till