Magisterium – Bronsnyckeln

bronsnyckelnBronsnyckeln är tredje delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call är lycklig för första gången på länge. Han har haft ett bra sommarlov, han och pappa är vänner igen och Call ska börja tredje året på Magisterium. Han, Aaron, Tamara och Tumult ser fram emot att få ge sig ut på farliga expeditioner och lära sig mer om kaosmagi. Men de märker snart att allt inte står rätt till. Någon på skolan bär på en hemlighet om mörk magi, och när en elev hittas död förstår de att något måste göras.

Men mördaren låter sig inte fångas så lätt, och vännerna tvingas sätta sina egna liv på spel för att rädda andras. Det blir tydligt för dem att magi varken följer lagar eller regler. I en god trollkarls händer kan den göra underverk, men hos en ond magiker kan den innebära slutet på allt – om ondskan inte stoppas i tid …

Jag är verkligen ledsen över att behöva meddela er det här. Men boken är tyvärr helt meningslös. Den är en ren upprepning av tvåan. Inget nytt under solen alls.

Någon försöker mörda Call och gänget ska försöka hitta mördaren. De kommer på den briljanta idén att försöka hitta en elementarande som kanske kan hjälpa dem. Och för att hitta någon behöver de hjälp av Ben, ni vet ödlan som hjälpte dem i förra boken. Oh, det har vi inte läst förut. Eller just ja, det hade vi ju. Så de irrar runt i grottor med hängande stalaktiter och däremellan äter de vanliga gamla lavarna som smakar gudomligt gott. Och Mäster Rufus hotar emellanåt med att låta dem räkna sand om de inte följer reglerna. Och det här är det vi får. Inget mer. Ö V E R H U V U D T A G E T!

Jag blir faktiskt lite förbannad. Två av de mest kreativa ungdomsförfattarna inom fantasy just nu, och det här är vad de levererar? Och hur kunde deras förlag gå med på att ge ut det här? Jag förstår verkligen inte. Och jag överdriver inte. Vi får ingen ny magi alls. Nada, zero, ingenting. Call och Aaron kör lite kaosmagi, som fortfarande bara består av någon slags svart rök och tomhet. Ok, de lär sig andas under vatten, vilket är avklarat på typ en sida. Mäster Rufus säger att de ska tänka på luft och så gör de det och så funkar det. Jamen det var ju skitspännande.

Så den här boken kändes tyvärr som bortkastad tid. Vilket känns helt obegripligt med tanke på hur lovande den började och hur mycket jag har gillat serien. Och helt plötsligt får vi en bok som inte tillför något alls. Ok, på de tre sista sidorna händer det lite grejer så det blir en cliffhanger till nästa bok. Dessa tre sidor hade med fördel kunnat införas redan i förra boken, så hade vi kunnat skippa den här meningslösa mellanakten.

Med tanke på hur obefintliga mina förväntningar nu är inför nästa bok, så kanske jag ändå blir glatt överraskad nästa gång. Kanske.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Vad jag tyckte om Järnprovet och Kopparhandsken.

Trollkarlens arvinge – En snygg debut av Ida Öhnell

trollkarlens-arvingeTrollkarlens arvinge är skriven av Ida Öhnell.

”Genom den svarta höststormen ringde ett larm ut över nejderna. Fåglar och andra flygande väsen lyfte från grenarna och vindilar for med dundrande fart fram över ängarna. Det var uppståndelse den natten. Ett barn hade fötts på Zenithars borg, trollkarlen hade fått en arvinge.”
17 år senare bor Stella i en vanlig svensk småstad med sin moster och lillebror, och vet ingenting om sin far. När han då hör av sig och plötsligt vill att de ska komma och bo hos honom så blir det början på ett äventyr som förändrar allt.

Utgivningen av Trollkarlens arvinge finansierades av ett crowdfunding-projekt som jag var med och backade. Ida Öhnell hade lagt upp ett par avsnitt som smakprov och det jag läste var så bra att jag gärna ville se boken i tryck, så det kändes självklart att bidra. Och visst är den bra. En härligt magisk bok att förlora sig i. Och som om inte texten var nog, så är även det vackra omslaget illustrerat av författaren.

Hela världen känns väldigt genomtänkt och är snyggt uppbyggd. Jag tycker om att inte allt förklaras, till exempel får vi inte veta exakt var den här trollkarlsvärlden finns. Bara att man faktiskt kan köra bil dit, så hamnar man i den här blandningen av modernt och medeltida. Där Stella och Jakob får bo i en mörk borg och gå i skola där man tränar till att bli riddare, men samtidigt går på klubb och lyssnar på senaste rockbandet. Och just det, att man kör bil och hamnar i den här underliga världen gör att den känns mer trovärdig på något sätt. Som om vem som helst skulle kunna hamna där om man råkar köra lite vilse en regnig natt.

Boken är välskriven samtidigt som språket ändå känns lite trevande. Som om författaren håller tillbaka och inte riktigt tar hela klivet ut i det som var tänkt, något som färgar av sig i både karaktärer och miljö. En av bokens styrkor är förvisso att framförallt Stella är lugn och tillräckligt trygg i sig själv för att ta saker med ro. Hon hetsar inte upp sig över någonting, utan vet vad som är rätt och fel och hur resten blir får tiden utvisa. Samtidigt hade jag önskat lite hetsigare och mer spontana reaktioner ibland. Lite mer tonåring. När de kommer till borgen där magin uppenbarar sig, när Jakob fastnar med handen i en stålhandske ( som sitter kvar så länge den själv vill sitta kvar ), när de får veta att deras far faktiskt är en trollkarl. Lite undrande och oroliga blir det ju, men att ingen bryter ihop eller skrikande frågar vad som faktiskt pågår kan kännas lite väl orimligt ibland.

Så boken haltar lite ibland, men som helhet är det är en fantastisk ungdomsbok och en snygg debut. Ida Öhnell ger oss ett genomtänkt världsbygge, sympatiska karaktärer och en vändning i sista delen av boken som känns oväntad och fräsch. Någon skrev att hon tyckte Ida skulle satsa mer på att skriva böcker som utspelar sig i den vanliga världen. Jag håller inte med. Visst vill jag se Ida Öhnell skriva mer böcker av allt, men framförallt vill jag att hon skriver mer om Stella och Jakob. Jag vill ha mer.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Beas bokhylla, Emmas krypin och Läsresan.

I just backed Trollkarlens arvinge (The Wizard’s Heir: A fantasy novel) on @Kickstarter

Trollkarlens arvingeJajamänsan, det gjorde jag. Vad är då Trollkarlens arvinge och vad är Kickstarter?

Trollkarlens arvinge är en ( förhoppningsvis ) kommande bok av Ida Öhnell. Ett äventyr i modern tid, men i en värld närmare Asgård än vår egen. Action, magi, mörker och en mystisk familj…

Trollkarlens arvinge handlar om ungdomarna Stella och Jacob som växt upp hos sin moster. En dag får de ett brev från sin far som nu vill att de ska komma och bo hos honom. Trots att både Stella och Jacob är tveksamma ger de sig ändå av, eftersom nyfikenheten på den far de aldrig känt är för stor. När de hamnar i en mystisk borg börjar det gå upp för dem att deras far Joso, kanske inte är som alla andra. 

Visst låter det spännande!

Författaren planerar att ge ut boken själv. Det kostar dock pengar att ge ut en bok själv och även om man inte har de pengarna själv finns det lösningar.

Kickstarter är en plattform som möjliggör projektfinansiering med hjälp av crowdfunding. I det här fallet en fantasybok. Författaren har satt ett insamlingsmål och når hon det kommer boken att tryckas. Det bästa med Kickstarter är att pengar inte dras om projektet inte når sin målsättning. Det är alltså allt eller inget, vilket är tryggt framförallt för den som sponsrar. Känns ju lagom kul att sponsra en summa pengar och sedan går projektet i stöpet för att det inte fått tillräckligt med pengar. Det slipper man alltså här och det känns tryggt.

Det här är första projektet jag hjälpt till att sponsra och det är helt enkelt för att jag vill läsa hela boken. Det första kapitlet finns nämligen att förhandsläsa här. Allt som allt finns det än så länge fyra kapitel där, men jag vill ju läsa allt!

Trollkarlens arvinge 2

 

Inlägget är inte på något sätt ett samarbete med varken Kickstarter eller författaren ( som jag inte känner ). Jag fick helt enkelt en mailförfrågan om jag ville läsa och kanske sponsra om jag gillade. Och jag gillade! 

Vill du vara med och sponsra finns projektet här

Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

kopparhandskenKopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Järnprovet – Cassandra Clare och Holly Black

jarnprovet

Järnprovet är första delen av fem i serien Magisterium, skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Callum Hunts pappa har alltid varnat honom för magi. Han har satt upp tre enkla regler: 1. Lita aldrig på en trollkarl 2. Lyckas aldrig med en uppgift som en trollkarl ger dig 3. Låt aldrig en trollkarl ta dig med till Magisteriet. Och nu är Call på väg att bryta alla tre.

När Call blir kallad till inträdesprovet till Magisteriet, skolan för magiker, gör han sitt yttersta för att misslyckas. Han bränner upp papper, gör sönder utrustning och är otrevlig – allt för att bli utkastad så fort som möjligt. Men vad gör det när han blir utvald ändå? Och är verkligen Magisteriet så illa som hans pappa alltid har fått honom att tro? Call kommer snart att upptäcka att allt inte är vad det ser ut att vara och att den största prövningen ännu ligger framför honom …

Jag hade ju en stor fördel när jag läste den här, nämligen den att jag inte läst Harry Potter innan. Jag har heller inte sett alla filmer ( jag vet, jag ska ) så jag hade liksom inget att jämföra med. För jämförda kommer de ju onekligen att bli. Ungdomsböcker som handlar om unga trollkarlar på en trollkarlsskola.

Jag vet inte om jag hade tyckt annorlunda om jag haft Harry Potter i bagaget, men jag älskar det här. Callum Hunt är en ganska osannolik hjälte till att börja med. Indoktrinerad av sin far till att avsky allt som har med magi att göra, delvis handikappad och med en ganska taggig personlighet. Innerst inne tycker han också det är lite spännande med trollkarlsskolan och hela den här magigrejen, samtidigt som de känslorna går emot allt han fått lära sig. Man förstår dock tidigt i boken att det är något speciellt med Call, att han inte är så misslyckad och medelmåttig som han själv tror.

Medan Call får lära sig magin och upptäcka nya sanningar om sig själv, sveps man samtidigt in i den magiska världen. Den är fantasifull och känns kanske lite mer mogen är det jag känner till om början av Harry Potter. Det är mer hemligheter och fara redan från början och lektionerna är inte uppenbara vad gäller användningen av magi. Det är komplext och genomtänkt på ett sätt som ändå känns nytt. Karaktärerna är ganska typiska för den här typen av fantasy. Tycker man i början, men det visar sig vara ett väldigt felaktigt antagande. För ingenting är som man tror och författarna har lyckats få till en twist som faktiskt överraskar. Den gör också att jag inte alls kan gissa vart det här kommer att leda, eller hur det kommer att gå.

Jag gillar verkligen den här och läsupplevelsen sitter precis där den ska. En extra bonus i slutet av boken är intervjuer med författarna. Jag tycker alltid det är intressant att få veta lite om hur boken kom till eller hur de tänkt och här tar man det aningen längre, vilket känns omtänksamt mot läsaren på något sätt.

Järnprovet är alltså en bok jag verkligen kan rekommendera. En trollkarlsskola, magi och en intrig som överraskar. Jag har faktiskt inget att klaga på.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till