Marie Lu och Poznanski – Efterlängtade fortsättningar.

Jag har hållit utkik på bibliotekets sida dagligen i jakt på en specifik bok. Och i måndags fanns den äntligen inne, så jag rusade dit innan någon annan hann låna den. Jag pratar om Rosensällskapet av Marie Lu, fortsättningen på Den unga eliten. Jag var ju inte helt förtjust i första delen men har ändå väntat orimligt otåligt på Rosensällskapet. Det betyder nog att jag ännu inte gett upp hoppet att Marie Lu ska leverera.

IMG_0217

En serie jag däremot gillat hela vägen är Ursula Poznanskis dystopiska trilogi som nu får sitt avslut. Äntligen är sista delen, passande nog med titeln Slutet, här. Som jag har längtat.

sveket sammansvarjningen slutet

Annonser

Fortsättning på härlig dystopi – Sammansvärjningen av Ursula Poznanski

sammansvarjningen

Sammansvärjningen är andra delen i en trilogi av Ursula Poznanski.

Ria och hennes vänner har växt upp i sfärernas trygghet som skyddar mot den ogästvänliga naturen utanför. Nu lever de ett liv i hemlighet i världen utanför sfärerna, i staden under staden. Varken klanerna eller sfärbefolkningen får veta var de är, de hotas från olika sidor. Endast några få är invigda. Ria och hennes vänner vill försöka komma fram till varför de hotas till livet, och Ria hittar ett spår i det gamla biblioteket. Men det går för långsamt framåt. Sandor, klanfurstens andreman, och Ria inleder en försiktig relation, men när klanfursten dör i skadorna av ett fiendeangrepp och Sandor blir klanfurste vill han plötsligt och oförklarligt inte veta av Ria längre. Nu känns det ännu viktigare att hitta svaret på frågorna kring hotet.

Ria och hennes vänner tillhörde eliten i sin sfär. De bästa studenterna med lysande framtidsutsikter, tills den dag då Ria hörde ett samtal där hon och andra studenter nämndes i samband med en komplott mot sfärerna. Som följd av dessa misstankar skedde ett mordförsök på Ria och hennes vänner och de tvingades fly sfärerna. Nu lever de gömda hos klanen Törnesnåren, i Staden under staden. Aureljo planerar att infiltrera en sfär för att försöka ta reda på sanningen, medan Ria vill stanna kvar hos Sandor. Samtidigt försöker Ria hitta Jordans krönika, en bok som sägs innehålla svaret på varför de är jagade. Det hon hittar väcker fler frågor än svar och när Ria förstår att även Törnesnåren har hemligheter blir sanningen viktigare än någonsin.

Jag är så glad att jag läste om första delen Sveket innan jag tog mig an den här. Båda böckerna är riktigt bra och man behöver bakgrunden från den första delen för att förstå all information i denna helt och hållet. Gåtan kring varför de är jagade löper som en röd tråd hela vägen och det är otroligt spännande. Jakten på Jordans krönika ger en ledtråd i taget och spänningen i att försöka pussla ihop de små ledtrådar vi får ger ett härligt driv till berättelsen. Handlingen är smart, intrigen spännande och världsbygget känns genomgående väldigt genomtänkt. Vi får science fiction i form av sfärerna och tekniken som finns där, samtidigt som utevärlden ger en apokalyptisk känsla och Staden under staden står för historia. Dåtid, nutid och framtid. Vi får allt i ett i ett koncept som fungerar ovanligt bra och som påminner om Anna Jakobsson Lunds dystopi Tredje principen.

Jag känner faktiskt att jag kanske gillar den här snäppet mer än Enklav. Det enda som stör lite är att karaktärerna fortfarande känns ganska blanka. Ria öppnar sig förvisso sakta men säkert, men jag vet fortfarande inte vem hon är. Jag vet hur hon tänker och varför hon agerar som hon gör, men jag vet inte vad hon känner. Vem hon är innerst inne. Jag känner bara Ria från sfärerna, hon som har lärt sig tänka elitistiskt och analyserande. Samtidigt märker jag ändå att hon utvecklas så förhoppningsvis får vi träffa den riktiga Ria i nästa bok.

Det finns även ett underbart Ayla-moment ( ni som älskat Grottbjörnens folk vet ) i boken som tog andan ur mig. Ett tillfälle där Ria på stapplande teckenspråk försöker kommunicera med en klanmedlem, och precis som när Ayla och Jondalar möts är stunden så rörande i sin tafatta ärlighet.

Det här är riktigt bra. Svaret vi får gällande komplotten är så smart att jag dels inte lyckades lista ut det själv, och sedan tog det ett tag innan jag förstod den fulla innebörden av det. Innan jag faktiskt fattade tvisten i det hela. Så otroligt komplext och intelligent i sin enkelhet. Ursula Poznanskis serie har blivit en favorit hos mig, och jag ser väldigt mycket fram emot att se författaren knyta ihop det här.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

En omvärdering av dystopin Sveket

Jag har ju redan skrivit en recension av den här boken där mitt betyg blev sådär. Varken eller liksom. Så fick jag hem del två i brevlådan och insåg att jag faktiskt inte kommer ihåg mycket från Sveket. Dessutom kom jag ihåg den som så mycket bättre än jag skrivit i min recension, så det blev en omläsning i helgen. Och ja, den är faktiskt så mycket bättre än jag tyckte då. Härligt världsbygge med sfärer där de civiliserade bor och primsen som bor utanför i vildmarken. De som mördar sina barn och äter människokött, sägs det. Men naturligtvis visar sig sanningen vara något helt annat när Ria och hennes vänner råkar ut för en konspiration där de stämplas som förrädare och tvingas fly från sfären.

Intrigen är bra och genomtänkt och spänningen är hög igenom hela boken, så jag fattar inte riktigt mitt ljumma mottagande av den i oktober. Visserligen är Ria fortfarande en väldigt blank karaktär ( Aureljo och Sandor också förvisso, men de är ju bifigurer ). Hon är analyserande, kalkylerande och beräknande. Varje min, varje ord och varje rörelse analyseras. Allt med kylig inställning utan utrymme för några känslor. Vad Ria verkligen känner har jag ingen aning om. Hur hon mår, vad hon känner eller vad hon innerst inne tänker är helt tomt. Jag gissar att det är meningen och att vi kommer få se hennes inre utveckling i nästa bok Sammansvärjningen som jag precis börjat med.

Det jag vill komma fram till med allt det här är att Sveket faktiskt är riktigt bra. Den är precis så bra som mitt minne ville få den till. Nu funderar jag på boken Uppstigandet som jag inte heller uppskattade så jättemycket. Den lästes ju i samma veva som Sveket och kanske har jag missat ett litet guldkorn där också?

sveket

 

Sveket – Dystopi

sveket

Sveket är första delen i en planerad trilogi av Ursula Poznanski.

Vad gör du när ditt liv vänds ut och in? När ditt skyddade liv i sfären tar slut för att du hör ditt namn räknas upp bland de som måste dödas. De
som ska dödas för att en konspiration hotar hela sfärsystemet. En konspiration du aldrig hört talas om.
Världen i sfärerna är perfekt och rättvis. Ria och de andra studenterna arbetar disciplinerat för att vidareutveckla denna värld och för att förbättra för klanerna som lever utanför i kyla och svält.
Det tror de i alla fall.
När Ria tillsammans med fem andra studenter beskylls för att vara del i en konspiration faller deras värld i bitar. De flyr, svikna, förföljda och utlämnade åt ödet. Utanför sfärerna hotas deras liv inte bara av kyla, svält och illasinnade klaner, utan även av sfärernas verkställare. Varför är det så viktigt att de dör?

Ria växer upp i sfärerna, ett skapat samhälle efter att världen fallit samman. När världen gick under fick människorna ett val, att flytta in i sfärerna eller stanna kvar utanför. Många generationer har kommit och gått sedan dess och Ria är född i sfärsamhället. Ett samhälle där man ska prestera, där man säger sig kämpa för att göra jorden beboelig för alla igen. Ria är rankad som nr 7 av studenterna och hennes specialitet är att läsa människor. Hon är expert på ansiktsuttryck, tonfall och kroppsspråk och meningen är att hon i framtiden ska medla mellan människorna på insidan och de som fortfarande befinner sig på utsidan. Precis som alla andra inne i sfären växer Ria upp med sagor om människorna på utsidan. Att de är ociviliserade, mordiska, och i vissa fall kannibaler. När Ria en dag råkar höra ett samtal mellan rektorn för hennes sfär och en främling inser hon att man misstänker en konspiration bland studenterna. Ria står med på listan och straffet för förräderi är döden. Tillsammans med de andra på listan lyckas hon fly från sfären och hamnar på utsidan. Väl på utsidan möter de en grupp människor och upptäcker att det de fått lära sig i sfärerna om världen inte är hela sanningen.

Boken är bra och välskriven. Intrigen är spännande då Ria och hennes följeslagare är jagade av alla, såväl sina egna från sfärerna som av människorna utanför. Dessutom verkar det som att en i gruppen är en förrädare och hotar att avslöja dem alla. Åldern är satt till 12-15 år vilket jag tycker är alldeles för snävt, unga vuxna hade passat bättre. Det är bra dystopi som påminner mer om boken I dina ögon av Stephanie Meyer, än till exempel Divergent eller Hungerspelen. Tyvärr får man reda på för lite om kriget mellan de innanför sfärerna och de utanför. De innanför har uppenbarligen ljugit om kriget, men mycket mer än så får man  inte veta. Med tanke på att boken är tjock ( 430 sidor ) borde man få veta mer. Dessutom är det inte direkt någon kärlekshistoria i boken, och utan varken information eller känslor så är den lite onödigt lång. Inte för att kärlekshistorier är ett måste, men det hade tillfört en extra substans som jag känner saknas. Ria har någon slags relation med Aureljo, men de känns mer som vänner som ibland råkar kyssa varandra. Förmodligen blir det någon slags triangelgrej i andra boken, men än så länge känns karaktärerna och deras inbördes relationer rätt platta. Jag gissar att bok nr 2 faktiskt kommer bli bättre. Boken är ändå bra och absolut läsvärd för alla som gillar dystopier.

Tack till Opal för recensionsex.

Bokcitat, matrevolution och annat smått & gott

Ett gäng dagliga frågor som tyvärr inte är så dagliga kommer här,

En mening/citat från din favoritbok? Jag har ju inte bara en så det blev svårt. Men googlade runt lite och dessa två böckerna tillhör ju favoriterna och citaten är underbara.

Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss det vet man inte förrän efteråt.”

”Arthur hade hittat en Mat-O-Matic-maskin som hade utspisat honom en plastmugg med vätska som var nästan, men inte riktigt, helt och hållet olik te.”

”Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa.”

En bok jag älskade förut men inte längre? Tror faktiskt inte det finns någon sådan. Klart att jag har ändrat smak och vissa böcker som jag gillade förut skulle jag aldrig köpa idag. Men det betyder inte att jag tycker illa om boken eller så. Man växer ifrån varandra helt enkelt.

En bok som fick mig att se på något på ett annat sätt? Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt.

Bok jag längtar mest efter just nu? Champion av Marie Lu och Sveket av Ursula Poznanski.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till