Gender Bender – Fantasy ( Varning för extremt grovt innehåll )

Dagens Gender Bender handlar om våldtäkt. Trots att det är fantasy är våldtäkterna hos den här författaren så frekventa, att det hade varit löjligt att göra en vanlig Gender Bender där jag bara byter ut namn ur vissa scener. Det hade varit att sila mygg och svälja kameler. Så det blir brutalt idag.

Jag funderade ändå på att skriva ut några av våldtäktsscenerna, men de är så många och så hemska att jag bestämde mig för att avstå. Det räcker med lite statistik och kortare redovisningar. Ändå måste jag varna för extrem brutalitet nedan. Samtliga namn är utbytta.

 

Det är ofta barn som våldtas eftersom pojkarna anses mogna när de haft sina nattliga ejakulationer, något som ofta inträffar i början av tonåren, eller strax före.

Nedan, kortare beskrivningar på några av våldtäkterna i böckerna.

Robert: Cirka 30 år och gruppvåldtagen av minst 50 män.

Våldtäkt på en död ung bondpojkes lik.

12 män blir våldtagna av en grupp fredlösa.  Ett av offren är en 12-årig pojke som blir våldtagen med en pinne och därefter får näsan och bröstvårtorna avhuggna. Ett annat är en man som blir gruppvåldtagen av ett flertal män och därefter får bröstvårtorna avslitna.

Sam: Slavpojke ungefär 13-14 år som blir våldtagen av Magnus. Därefter räddad och senare brutalt våldtagen igen av Magnus och 6 andra medlemmar i gruppen.

Ned: Pojke på 13 år som blir gruppvåldtagen av minst 6 män.

En grupp män får fly med en halv dags försprång och blir därefter jagade av män med hundar. De blir sedan våldtagna, levande flådda och matade till hundarna.

En man blir våldtagen medan hans fru hänger död ( mördad ) ovanför honom.

John: Åldern är inte uttalad men jämförd med en annan karaktär, och utifrån det kan man gissa att han är ungefär 13-14 år när han blir våldtagen av Rodney Bark och hans hundar.

En man är gift med sina egna söner och sexet måste ( till viss del åtminstone )  räknas som våldtäkter eftersom det startar när de är barn. Utöver detta blir sönerna även våldtagna av soldater.

Adam: Pojke 13 år våldtas regelbundet av sin ( via tvångsgifte ) make som är mer än dubbelt så gammal. Pojken blir sedan oerhört förälskad i sin våldtäktsman.

Det handlar naturligtvis om George R.R. Martin och hans serie A song of Fire and Ice. Våldtäktsoffren är egentligen unga flickor och kvinnor.

A song of fire and ice innehåller 214 våldtäkter/våldtäktsförsök och har 117 offer.

Game of Thrones innehåller 50 våldtäkter/våldtäktsförsök och har 29 offer.

Det här är bara ett axplock av våldtäkterna i serien. Anledningen till att jag byter kön på sådant här är för att kvinnovåld är så oerhört normaliserat. Jag tänker att bytet av kön gör att texten går utanför normen och därmed, förhoppningsvis, har större genomslag. Så vi tänker efter lite. Jag läste själv Järntronen utan att ens reflektera över att Daenerys bara är 13 år när hon blir bortgift och regelbundet blir våldtagen av den dubbelt så gamla Khal Drogo. Jag reagerade inte. Hur sjukt är inte det? Hur sjukt är det inte att vi läser och tittar på allt det jag beskrivit ovan, för nöjes skull? Ofta utan att ens reagera.

Statistiken och beskrivningarna samt mer information hittar du här.

#TBT – Våldtäkten vi inte såg

Helgen närmar sig och med den kommer som vanligt Oaryas Throwback thursday.

Ok, den här boken är nog det närmaste jag minns som ungdomslitteratur från min barndom. Jag var knappt ungdom men läste med förtjusning i smyg ändå. Virginia Andrews bok Vindsträdgården som blev en serie på fyra böcker. Man pratade om den, smög och viskade eftersom den innehöll sex. Dessutom förbjuden sex.

Vindsträdgården

Fyra barn blir inlåsta på vinden av sin mamma och mormor och blir kvar där i flera år. Under åren som går pyntas vinden med pappersblommor och syskonen växer upp inlåsta, medan mamman hela tiden försäkrar barnen om att när morfar dör behöver de inte gömma sig längre. Då får de komma ut. Naturligtvis slutar det med att de äldre syskonen blir förälskade och en kärleksrelation mellan dem börjar.

Jag vet inte vad det var på den tiden, men incest verkade poppis. Vem minns inte Den blå lagunen som går ut på ungefär samma sak? I alla fall, när jag skulle googla lite för att friska upp minnet gällande boken fick jag mig en rejäl chock. Det visar sig nämligen att den här kärleksrelationen mellan Cathy och Chris som vi tyckte var så fin, tabu men vacker och romantisk ändå, börjar med en våldtäkt! En riktig våldtäkt där han tvingar sig på henne, och det slutar inte där. Cathy ber nämligen om ursäkt efter våldtäkten eftersom det var hennes fel att han gjorde det. Och vi tyckte likadant! Jag noterade liksom inte ens att det faktiskt var en våldtäkt, utan såg det som helt naturligt att han var tvungen att ta henne eftersom hon nu frestat honom som hon gjort. Fattar ni hur korkad man känner sig nu? Här sitter jag och orerar mig blå över det hemska med 50 shades och så visar det sig att jag läste något ännu värre och tyckte det var romantik. Jag undrar faktiskt om det var någon som reagerade då, eller om det var så normen såg ut även för de vuxna?

Under mitt googlade upptäckte jag också att man gjort en ny filmatisering förra året av Vindsträdgården. Det här har passerat mig obemärkt förbi, men jag kan inte låta bli att undra varför.

Virginia Andrews skrev och gav ut denna serie på fyra böcker innan hon fick diagnosen cancer. Innan hon dog skrev hon febrilt på nya böcker och nya serier i förhoppningen att dessa kunde fortsätta ges ut även efter hennes död, vilket de också gjorde. De flesta på temat incest.

Jag gillar fortfarande inte 50 shades, men jag är lite mer förstående till varför den är så populär och jag är samtidigt väldigt tacksam över att ungdomslitteraturen idag överlag ser helt annorlunda ut.

We fell to the floor, both of us. I tried to fight him off. We wrestled, turning over and over, writhing, silent, a frantic struggle of his strength against mine.

It wasn’t much of a battle.

I had the strong dancer’s legs; he had the biceps, the greater weight and height…and he had much more determination than I to use something hot, swollen and demanding, so much it stole reasoning and sanity from him.

And I loved him. I wanted what he wanted–if he wanted it THAT much, right or wrong.

Somehow we ended up on that old mattress–that filthy, smelly, stained mattress that must have known lovers long before this night. And that is where he took me, and forced in that swollen, rigid male sex part of him that had to be satisfied. It drove into my tight and resisting flesh which tore and bled.

Now we had done what we both swore we’d never do.

Här kan ni läsa lite tankar om den här boken av Mats Strandberg, och här finns en diskussion från förra året även den med Mats.

Jag blundar tills jag finns

jag-blundar-tills-jag-finns

Jag blundar tills jag finns är skriven av Marie Björk.

Sandra drömmer om ett liv bortom Sörbyskolan och
utan en pappa som förstör. Musiken och idolen Patti
Smith räddar henne – med hörlurarna på hörs det
inte om någon skriker och bråkar. En gång hade hon en
bästis som förstod allt, Sara. Men Sara flyttade och Sandra vågar inte tro på att ensamheten ska försvinna. Det gäller bara att härda ut,
tills hon har gått ut nian och hela livet kan börja. Men så kommer Cassandra,
och allting förändras. In i Sandras liv kommer fester, killar och det där som absolut aldrig någonsin får hända. Men som ändå händer.

Jag blundar tills jag finns handlar om att skydda sig mot en pappa som dricker, om att förlora vänskap och hitta kärlek, utforska sin sexualitet och att handskas med det allra värsta. Boken väjer inte för mörkret, men är
samtidigt full av hopp och mod.

Det här är ytterligare en jobbig tonårsbok fylld av mörker. Till skillnad mot boken 14 så är den här mer realistisk. Sandra bor med sin alkoholiserade pappa och en mamma som vägrar se. Att tillbringa sin vardag med att tassa på tå hemma, att aldrig veta vad man möts av när man kommer hem är tyvärr många ungdomars vardag. Jag lovar att vi alla har någon i bekantskapskretsen som vi inte känner till. Man får inte blunda, alla måste se. Samtidigt har Sandra problem på kompisplanet. Hennes bästis flyttar och Sandra står ensam mitt i allt det jobbiga. För hur skaffar man nya kompisar när man aldrig vågar bjuda hem någon, när man ljuger om allt man är? Men en dag kommer Cassandra och Sandra upplever något nytt. Fester, alkohol som ironiskt nog bedövar och killar. Men hur långt är Cassandra beredd att gå för att bli populär, för att just den där speciella killen ska vilja ha henne? Och när det hemska händer, vad gör man då? Spoilervarning härifrån!

 

 

Boken tar upp flera viktiga ämnen, framförallt alkoholism i familjen men även våldtäkt. Jag önskar att författaren hade vågat gå lite längre ner i träsket. Kan man anmäla, kommer någon tro en när man från början sade ja? Är det våldtäkt om man inte minns det själv? De här frågorna är viktiga eftersom vi ser fall hela tiden där ord står mot ord, ibland finns mängder av bevis och ändå blir förövaren frikänd. För att han inte förstod att han våldtog. För att sex killar inte fattade att tonårstjejen som var inlåst och utlämnad till dem inte hurrade av lycka. För att tjejen som blev söndertrasad inuti av två killar och en fjärrkontroll gillade att ha sex, i vanliga fall. Ändå är boken bra och viktig. Författaren går tillräckligt på djupet för att frågan ändå ska beröras, även om jag hade önskat lite mer. En viktig bok om gränser och utsatthet. Och om hopp.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.