Den kallaste flickan i Coldtown.

den-kallaste-flickan-i-coldtownDen kallaste flickan i Coldtown är skriven av Holly Black.

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

Jag är otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen det här starkt. Inte så att jag är totalt störtförälskad, men absolut förtjust. Hade Holly Blacks språk varit lite mer speciellt hade det troligen blivit rejäl instalove från min sida, men Blacks språk fyller sin funktion och inte så mycket mer. Berättelsen däremot, den är något alldeles eget.

Jag kan tänka mig att Holly Black har suttit och brainstormat med sina kompisar på puben för att få till den här boken. Jag kan riktigt se framför mig hur de ölat sig igenom vampyrklassikerna och alla myter, för att sedan spinna vidare på det med den ena idéen galnare än den andra. För det här är en vampyrbok som har gått lite bärsärk. På ett bra sätt.

Black har placerat coldtowns i nuet. Städer som fallit offer för vampyrer och omgärdats med murar. Fängelsestäder där de som råkade befinna sig på plats under vampyrutbrottet aldrig kom därifrån. Vampyrer och människor som alla lever i en slags påtvingad symbios. Där finns Suicide square, torget där vampyrer tar livet av sig genom att ställa sig i solen och en ständig folkmassa som väntar på dagens självmordsunderhållning. Evighetsbalen där vampyrer och människor dansar sig igenom nätter fyllda av alkohol och blodsugande, och bloggare som tagit sig till coldtowns i sökandet efter det ultimata blogginlägget.

Allt berättat i rasande fart och galet kreativt.  Tana som är riktigt jäkla kick ass håller spänningen på topp och en härligt mörk humor fyller ut kulissen perfekt. Jag är faktiskt lite besviken på att det här inte är tänkt som en serie. Men det här svaret från Holly Black ger mig åtminstone lite hopp om en fortsättning.

Q: Will there be a sequel to the Coldest Girl in Coldtown?

Coldest Girl in Coldtown was written as a stand-alone. That said, I know what happens next, and maybe someday you will too. Right now, as with Curse Workers, I’m happy with where I left everyone. I’m sure they’ll be fine. Right?

 

Boken finns hos Science fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Havsdjupens sal och Prickiga Paula.

Legend var inget för mig!

legendLegend är skriven av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.

Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning.

Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?

Jag har läst ganska många recensioner om den här boken och de är övervägande positiva. Väldigt positiva. Så jag rör om lite i grytan eftersom jag inte gillade den alls.

För det första är boken och filmen två helt olika historier. Boken skrev Matheson 1954 och 50 år senare skrev han filmmanuset till filmen I am legend med Will Smith. För mig verkar det som han helt enkelt gjorde om och gjorde rätt.

Och problemet är väl egentligen inte det att hela boken är usel. Men början är det. Den första tredjedelen av boken gjorde mig så förbannad att jag fortsatte vara det resten av boken med. För Robert Neville är nämligen kåt. Hela jävla tiden.

Här har världen gått under och Robert Neville är typ den sista människan kvar ( vad han vet i alla fall ) och det som är jobbigast i hela den här apokalypsen är att inte få ligga. Alla vänner är döda ( -ish ) , hans fru är död, hans barn har dött och han är nattetid omringad av levande döda som inget hellre vill än slita honom i bitar. Och det är skitläskigt och allt, tills han börjar tänka på kvinnorna. Kvinnorna! Och så är det kört. Det börjar rycka i dingdongen och stackars Neville får ta till våld mot sig själv för att inte springa ut till zombievampyrerna i all sin entusiastiska nakna prakt.  Och problemet är att han är så kåt och sugen på att ligga hela tiden. När de levande döda kvinnorna hasar runt utanför hans hus, när han mördar dem på löpande band genom att sticka pålar igenom deras hjärtan och när de ligger i dvala på dagarna. Speciellt då är Neville sugen. Dingdongen rycker så förbannat att han får ta till all sin viljestyrka för att inte våldta de lockande komatösa skelettliknande kvinnovarelserna som ligger där, med tuttar och allt.

Och grejen är att jag fattar vad Matheson är ute efter. Jag fattar att Neville genomgår en slags metamorfos, från känslofylld man till kallt monster. Jag fattar att boken skrevs i en annan tidsålder. Jag förstår allt det där, men det hjälper inte. Matheson förvandlar Mannen till ett djur så styrd av sina ryckande brallor att varenda jäkla man borde känna sig förnärmad av att nedvärderas till den här kåta varelsen som presenteras.

Så när boken faktiskt övergår i något som kanske är bra är jag så förbannad och trött på Neville att jag inte bryr mig längre. Kanske blev Matheson själv så trött på boken att det var därför han gjorde filmen helt annorlunda. Och så mycket bättre. Dagens udda tips är alltså att skippa boken och se filmen istället.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Vår bokvärld och La Bibliothéque.

Zombieinvasion!

I dagens Top Ten Tuesday tipsas det om liknande böcker till någon favorit. Jag kommer inte rada upp tio böcker, men väl tre. Gillade du World war Z av Max Brooks, antingen som film eller som bok så är kanske de här något för dig. Det gemensamma för alla är att de balanserar på apokalyps, skräck och invasion. Inget pluttenutt här inte.

9789186629267_200_varldskrig-z-en-muntlig-historik-over-zombiekriget

Justin Cronins Flickan från ingenstans. Det är första boken i en serie och omdömet är förvisso rätt blandat men jag själv gillar den. Jag hade desto svårare med fortsättningen De första tolv som märkligt nog känns som den är skriven av någon helt annan författare. Men många gillar och kanske du är en av dem. Tegelstensvarning dock.

flickan-fran-ingenstans

Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Förvisso vampyrer och inte zombier, men ändå. Det känns som en ordentlig zombieinvasion mer än något annat. Jag har läst alla böcker utom den sista och jag gillar den. Mörk, rå och skitig med några hjältar i mitten av handlingen.

9789170029141_200_slaktet_pocket

Eller varför inte vår svenska Lars Wilderäng och hans Stjärnklart samt Stjärnfall. Första boken är apokalyps och den andra är invasion.

stjarnklart

Välkommen till Zoey Redbirds vampyrvärld!

house of night

 

House of night är en serie skriven av P.C Cast och Kristin Cast. Första boken i serien heter Vampyrens märke.

”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.” 

Och det räcker så klart inte med att han bara står och hänger vid Zoeys skåp, det är verkligen henne han väntar på. Och han är ju inte död egentligen. Han är odöd, eller omänsklig.

Hans uppgift är att spåra upp tonåringar med ett speciellt anlag i sitt DNA, blivande vampyrer. Han sätter vampyrens märke i Zoeys panna som tecken för alla att hon nu tillhör natten.

Det finns ingen väg tillbaka till ett mänskligt liv. Zoey måste snarast möjligt ta sig till ett Nattens hus där man fysiskt förändras till vampyr under några år. Om man klarar förändringen. Alla gör inte det, kroppen kan också stöta bort den. Och då dör man.

Vampyrer kan ju vara rätt uttjatat, men för oss som gillar vampyrer är den här serien ett litet måste. Det härliga är också att serien nu är uppe i elva böcker och än är det inte slut.

Ja ok, lite tjatigt blir det kanske efter ett tag men det går liksom inte att sluta. Jag är beroende. Vampyrerna är attraktiva, skolan är lockande mystisk och karaktärerna en härligt cool och ocool mix. Zoeys kompisar är en rörig blandning av populära, utstötta, homosexuella, heterosexuella, vampyrer, halvvampyrer, röda vampyrer och vad mer man nu kan tänka sig. Alla är liksom välkomna så länge man beter sig schysst. Samtidigt som det övernaturliga hela tiden är fokus betar bok efter bok också av hur jäkla jobbigt det kan vara att bara vara tonåring. Vampyr eller ej så har Zoey fortfarande samma problem som alla andra. Vänner blir osams, partners blir svartsjuka, misstag begås och familjeproblem hopar sig. Zoey är dessutom visserligen en relativt pryd tjej, men det hindrar henne inte från att få till det med flera av de tilltalande vampyrerna. Ingen triangel här inte. Även om hon på typiskt puritanskt sätt tänker på sig själv som slampa när hångelobjekten stadigt ökar i antal, så är det ändå uppfriskande med en tjej som vågar ta för sig och hångla runt ordentligt. Så otypiskt amerikanskt på något sätt.

Serien må vara lättläst och ytlig på sätt och vis men budskapet är faktiskt helt ok. Och låt oss erkänna det, ibland behöver man helt enkelt lite vampyrer i sin vardag.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Svart passion – En svensk Twilight saga

svart-passion

Svart passion är första delen i trilogin Dimmornas folk, skriven av Annika Banfield.

Mardrömmen startar i Göteborg för att sedan spridas över hela Sverige. Folk som försvinner spårlöst, oförklarliga blodspår, bestialiska mord. Och på Lisebergs julmarknad går 16-åriga Amanda in i Spökhuset Gasten för att aldrig mer komma ut ?
När ondskan flyttar in på Hvitfeldtska gymnasiet förändras Mathildas liv totalt. Vänskapen med klassens nörd Emil är märklig och oväntad. Egentligen drömmer hon om Matteo, skolans hetaste kille. Men Matteo bär på djupa hemligheter. Och Mathilda – som inte ens tror att vampyrer existerar – har ingen som helst aning om att hon är märkt av vampyrflocken sedan den dag hon föddes.
Medan Dimmornas Folk förbereder det slutgiltiga övertagandet av Sverige, kastas Mathilda in i en värld av mörker och skräck. Och mitt i mörkret hittar hon kärleken. Den underbara – och omöjliga – kärleken. För hur älskar man en sefyr?

Jag blev positivt överraskad av den här boken, för det här är faktiskt riktigt bra. Av någon anledning känns idén om vampyrer i Sverige löjlig, men det här är verkligen inte löjligt utan spännande och välgjort.

Författaren överraskar med en väldigt genomtänkt vampyrvärld med nya grepp. Även om de flesta myterna finns med, som att inte äta vitlök och inte tåla solen, så har hon vänt och vridit på historierna så det framstår som nytt och fräscht. Som en vampyrberättelse vi aldrig hört tidigare. Jag gillar även kärlekshistorien. Det nuddar lite vid ett kärlekstriangeldrama men går inte tillräckligt djupt in i smeten för att det ska avskräcka. Vid ett tillfälle i boken beter jag mig som twilightfansen säkerligen gjort vid ett antal tillfällen och klappar nästan händerna med ett lyckligt leende på läpparna. Det finns dock en sak jag avskyr i böcker och tyvärr har författaren valt att göra detta misstag. Det är när tjejen i boken beter sig som en fullkomlig idiot och nästan sabbar precis allt. När hon får höra tio gånger att hon absolut inte får göra en viss sak för då kommer hon dö en horribel död och plågas i tusen och tusen år. Och en timme senare är tjejen så uttråkad så naturligtvis gör hon precis det hon inte får med ursäkten att hon glömde. Jag avskyr det verkligen. Även om boken sedan var bra så läste jag ändå vidare med en fadd smak i munnen. Serien verkar lovande och på slutet fanns en twist jag inte hade kunnat förutse och som först verkade obegriplig men som nu känns intressant. Jag kommer absolut läsa nästa bok, men jag kommer inte förlåta en obegriplig bimbohandling till.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

De odödligas regler – vampyrer

de-ododligas-regler

De odödligas regler är första delen i en serie skriven av Julie Kagawa.
I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Min skapare sa mig detta:

En dag ska du,
Allison Sekemoto,
döda en människa.
Frågan är inte om
det kommer att hända, utan när.
Förstår du?

Jag gjorde inte det då, inte egentligen.

Men det gör jag nu.

Allison bor i en vampyrstad, där de regerande vampyrerna registrerar befolkningen som är skyldiga att ge blod till vampyrerna. Utanför städerna finns de smittade. De som blivit bitna av vampyrer men förvandlats till något annat som mer liknar zombiesar än vampyrer. Allison lever som oregistrerad då hon vägrar bli en slav till vampyrerna. Hon och hennes gäng bor på gatan och vid en nattlig stöldräd blir Allison attackerad och biten av de smittade. Efter attacken blir den döende Allison hittad av vampyren Kanin som ger henne erbjudandet att bli vampyr. Eftersom hon inte är redo att dö tackar Allison ja till erbjudandet. Kanin lär Allison hur man kan leva som vampyr och ändå inte förlora sin själ. Detta visar sig svårare än hon trott och Allison kämpar för att förbli mänsklig, medan Kanin har sina egna hemligheter och fasor att kämpa mot.

Jag gillar ju vampyrer så jag hade sett fram emot den här. Visserligen är det ok läsning men mellan varven är den väldigt långtråkig. Vilket egentligen borde vara konstigt för det händer saker hela tiden. Problemet är att den enda karaktären som egentligen berör är Allison, och även hon hade kunnat gestaltas bättre. Författaren har satsat mer på action och driv än persongestaltning, vilket gör att händelserna passerar rätt oberört förbi eftersom jag inte riktigt bryr mig om personerna som drabbas.

Möjligen kommer jag läsa fortsättningen, men jag kommer inte bita sönder naglarna i väntan på det.

Betyg 2/5

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till