Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

middagsmorkerMiddagsmörker är skriven av Charlotte Cederlund.

Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Samer, snö, trolltrummor och kåtor. Varför har jag inte läst någon fantasy som utspelar sig i den här miljön tidigare?

Hit kommer den ganska trasiga och ensamma Aili för att bo med sin morfar. En morfar som av allt av döma inte vill ha henne där och en sameby som har sina egna motsättningar där Aili på något sätt lyckas bli mittpunkt i röran. Hon skaffar sig snabbt både vänner och fiender och upptäcker bit för bit hemligheter från sitt eget förflutna. Ett förflutet som väcker dolda krafter inom henne som ingen visste fanns.

Jag hade förväntat mig en ganska suggestiv berättelse. Den där trolska känslan av dolda hemligheter bakom stråk av dimslöjor. Istället får vi en ganska karg och naken berättelse. Språket är avskalat och utan krusiduller och Ailis tillvaro skildras på ett rättframt sätt. Realismen är närvarande hela tiden, även när magin träder in. Och även om jag ibland saknar den där trolska känslan som hade varit så lätt att framkalla i miljön som skildras, är jag glad att realismen hela tiden påminner om Ailis trasighet. Att hennes hårda vardag inte förskönas eller försvinner bakom magin.

Trots det hade jag önskat mig mer av det magiska. Eller snarare mer bakgrund till magin. Vi får en stark och kreativ bakgrund till själva skeendet och varför det magiska finns där och varför Aili är inblandad. Men själva magin bara finns där utan någon direkt förklaring till hur den hanteras eller varifrån den kommer, och det stör mig lite så här i efterhand.

Men som helhet är det en oerhört skicklig debut. Hur mycket som stämmer har jag ingen aning om, men den samiska miljön är fängslande. Allt detta hat de får utstå och motsättningarna mellan samerna själva, blandat med myter och vidskepelse fick mig att sträckläsa boken från första till sista sidan. Omslaget var dessutom en överraskning. När jag väl tittade efter lite noggrannare.

Middagsmörker alltså, bara läs den! Jag kommer definitivt hålla utkik efter kommande böcker av Charlotte Cederlund.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Havsdjupens sal, Fantasy Realm och Bokglam.

Tack till Opal för recensionsexemplar.

Scarlet – Månkrönikan

Scarlet

Andra boken i Månkrönikan av Marissa Meyer.

Beskrivning från Adlibris:

Rödluvan – inte sagan som du minns den. Men en saga du aldrig glömmer.

I den andra delen av Månkrönikan möter vi åter Cinder där vi lämnade henne i första delen: i fängelset. Hennes enda mål är att rymma – men hon vet att hon kommer att bli högvilt om hon lyckas. På andra sidan jorden söker Scarlet Benoits efter sin försvunna farmor. Det visar sig att farmor har många hemligheter, och att hon länge svävat i livsfara. Så möter Scarlet Wolf, en streetsmart slagskämpe. Han tycks sitta på viktiga upplysningar om farmor, men vågar Scarlet verkligen lita på honom? När Scarlet och Wolf lär känna Cinder, som är på flykt, slår de tre sig samman och gör allt för att hålla sig gömda för den onda måndrottningen. I Cinder fick vi möta Askungen som en superkompetent mekanikercyborg i ett framtida Nya Beijing. Cinder dyker upp även i denna bok, men här är det istället Rödluvan – en tuff fransk tjej med pistolen innanför bältet – som är huvudkaraktär. Och ja, det finns även en stor, stygg varg …

Läste ut den igår kväll och det stör mig lite att jag inte har fortsättningen tillhands. Den här var också bra. På något sätt bättre än Cinder, men på vissa sätt lite tråkigare.
Det händer hela tiden något och ändå känns det som att drivet i berättandet saknas lite. Eller så är det kanske att Wolf är lite förutsägbar. Jag hoppade över en hel del för att komma till nästa check point. Men det gör inget, att jag skyndar på betyder visserligen att vissa avsnitt kanske hade kunnat göras om, men samtidigt att det är spännande.
Jag hade gärna sett att Cinder och Scarlet fått lite mer tid tillsammans i den här boken, men som tröst fick jag en ny favoritkaraktär i den fåfänga kapten Thorne. Han, Iko och Cinder tillsammans är en dynamisk kombination. Humorn är bra och jag hoppas den blir ännu mer framträdande i nästa bok. Det är lite synd att Wolf inte har fått lite av kapten Thornes personlighet och humor.

Vissa saker stör mig fortfarande. Scarlet morrar. Varför? Hon morrar inte bara en gång utan fler gånger. Helt obegripligt eftersom det inte är hon som är vargen och synen jag får på näthinnan av en morrande halvt galen tjej är inte direkt jättesmickrande för huvudkaraktären.

Men fortfarande är det petitesser. Boken får dock bara 3,5 stjärnor av 5 eftersom jag faktiskt hoppade över stycken och det är i slutändan inte den reaktionen man är ute efter. Rekommenderar den dock eftersom jag faktiskt ser väldigt mycket fram emot nästa bok som ska handla om Rapunsel, eller Cress som hon heter i boken.

Till castingen av filmen av ser jag:

Gärna Chris Hemsworth som kapten Thorne…
scarlet hemsworht