Dödens märken av Veronica Roth

dodens-markenDödens märken är första delen av två, skriven av Veronica Roth.

I en galax styrd av flödet, har varje människa en gåva. 

Det är en värld full av våld och hämndlystnad. En värld där alla som föds utvecklar en flödesgåva – en unik förmåga avsedd att forma framtiden. De flesta har nytta av sina förmågor, men Cyra och Akos har gåvor som samtidigt gör det lättare för andra att kontrollera dem.

Nu kastas Akos in i i Cyras värld. Till en början tycks klyftan mellan dem oöverstiglig, men snart inser de motvilligt att de är tvungna att samarbeta för att överleva. Dessutom har de en gemensam fiende …

Författaren har ju tidigare skrivit Divergent-trilogin och jag verkligen älskade Divergent. De två andra delarna hade jag kanske kunnat vara utan, men Divergent är fortfarande en stor favorit inom dystopin. Så det var med höga förväntningar jag längtade efter den här. Sedan började omdömena trilla in och de var väldigt blandade. Dessutom kom ju anklagelser om rasism och annat in i bilden, något som sänkte mina förväntningar rejält. Jag har redan skrivit om hela soppan här, så nu tänker jag bara skriva vad jag faktiskt tyckte om själva storyn, inget annat.

Eftersom mina förväntningar var ganska låga när jag började läsa blev jag glatt överraskad. Ok, det är ingen ny Divergent, inte ens i närheten, men ändå en bok som fängslade mig.

Platsen är en planet i en galax där Flödet ringlar sig som färggrant norrsken runt stjärnor och planeter. Ett flöde som både skrämmer och dyrkas och anses vara orsak till de speciella flödesgåvor alla når vid puberteten. Vissa har skrivit att science fiction-delen är irrelevant. Att handlingen hade kunnat utspela sig i vilket vanligt samhälle som helst, men jag håller inte med. Flödet har sin plats i boken och planeterna vi möter är alla så annorlunda att det faktiskt gör skillnad.

Jag gillar alltså världsbygget och framförallt tycker jag om hur Roth använder superkrafter så annorlunda. Att Cyras ”gåva” orsakar henne själv så mycket smärta att livet blir nästan outhärdligt. Det ger Cyra mer karaktär och personlighet än man normalt får i liknande böcker. Det ger mer än yta och skapar också en slags förståelse för dem som på riktigt lever med smärta varje dag. Även om det naturligtvis i det här fallet är fiction och inte en faktabok, vilket gör det till något helt annat än verkligheten och passar in i världen Roth ger oss.

Det som gör att jag inte fastnar helt är Akos och eftersom halva boken är ur Akos perspektiv blir det naturligtvis ett problem. Jag kommer honom inte nära, känner inte att han som karaktär är varken tydlig eller fängslande. Och det har förmodligen med berättarperspektivet att göra. Vi får Cyra i förstahandsperspektiv medan Akos berättar ur ett tredjehandsperspektiv. Roth har berättat att syftet med de olika perspektiven var att visa deras olika personligheter tydligare. Att Cyra som är mer hetsig är nu och direkt, medan Akos som är mer tillbakadragen är distanserad även i berättandet. Tanken är bra, men det fungerar inte riktigt.

Men det finns mycket jag tycker om. Jag gillar att Roth har svängt på könsrollerna, att Cyra är den muskulösa och hetsiga krigaren medan Akos är mjuk och försiktig med växter som sitt stora intresse. Jag gillar att vi får samkönad kärlek utan problematisering ( om än i ganska liten dos ) och jag gillar frånvaron av instalove och kärlekstriangel. Och eftersom jag inte ser någon rasism i det hela, utan tvärtom ett mångkulturellt samhälle där fördomar ställs mot sin spets gillar jag det med.

Dödens märken är en bok som börjar lite trevande men fångar mig rejält mot slutet, så jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bam tycker, Bokparadiset och Mitt bokintresse.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Annonser

Diabolic av S.J. Kincaid

diabolicDiabolic är skriven av S.J. Kincaid.

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

När jag såg den här fick jag nästan hicka av upphetsning. Den verkar ju så himla bra. Och den börjar fantastiskt. Jag var fängslad redan från de första raderna och sträckläste tills jag kom ungefär halvvägs in i boken. Någonstans på mitten börjar det nämligen bli lite tjatigt och utvecklingen går inte riktigt åt det håll jag hade förväntat mig.

Nemesis är en slags framodlad människa med superegenskaper och känsloliv som en android ungefär, och sådant är ju alltid intressant. Hon blir köpt av en senatorsfamilj som skräddarsydd livvakt åt dottern i familjen. Man kan säga att hon blir präglad på dottern ( Twilight-fansen förstår vad jag menar ) och hela Nemesis tillvaro går ut på att skydda Sidonia. Deras vänskap är intressant eftersom Nemesis är en ägodel samt saknar förståelse för mänskliga känslor. Nemesis och Sidonia älskar varandra men på olika sätt och med helt olika förutsättningar. När Nemesis blir tvungen att ta Sidonias plats är det som gjort för både humor och spänning, eftersom Nemesis första reaktion på potentiella hot mot Sidonia alltid är att bryta nacken av någon. Och författaren lyckas bra, i första halvan av boken.

Världsbygget är otroligt intressant eftersom allt utspelar sig i rymdmiljö. Rymdskepp ihopsatta till gigantiska rymdstationer och planeter och månar som är helt olika de vi känner till. Ändå har utvecklingen avstannat till förmån för religionen. Man använder sig gärna av tekniken som redan utvecklats men det är förbjudet med forskning och framsteg. Något som hotar hela galaxens befolkning med utplåning när rymdskepp och teknik rostar sönder. Även här börjar det otroligt bra, men författaren hade kunnat göra så mycket mer av det här fantastiska världsbygget. Jag får också känslan att författaren faktiskt vet vad hon pratar om när det gäller förutsättningarna för att färdas och leva i rymden. Extra plus på det.

Allt börjar alltså väldigt starkt och bra. Men när jag för första gången faktiskt sitter och längtar efter den där antydda smaskiga kärlekstriangeln och inte riktigt får det, så blir jag ändå lite besviken. Det känns som författaren fegar ur lite, alternativt skyndar sig igenom berättelsen lite för fort. Eller kanske både och. Att skriva en stand alone inom fantastiken är inte alltid helt lätt eftersom man har ett helt världsbygge att förklara. Det är skillnad på att beskriva en regnig dag i Ystad, jämfört med utsikten från ett rymdskepp. Ändå hinner författaren med mycket i den här boken. Vi får såväl rymdskepps-tävlingar som baler i tyngdlöshet och arenafighter mellan framavlade bestar. Tillräckligt unikt för att ändå ge boken ett ganska högt betyg.

Jag gillar alltså den här även om jag inte är helt nöjd med andra halvans utveckling. En bra dystopisk science fiction med imponerande miljö, som får mig att se fram emot fler verk från författaren.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokraden, Tickmicks bokblogg och I heart fantasy.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplar.

Ingenting och allting

ingentingIngenting och allting är skriven av Nicola Yoon.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det är nästan omöjligt att skriva om den här och inte jämföra med vissa andra verk. Speciellt eftersom nästan alla refererar till Nicola Yoon som en ny John Green eller Rainbow Rowell. Så jag tänker jämföra lite. Bättre än Förr eller senare exploderar jag och nästan lika bra som Eleanor & Park, nästan.

På vissa sätt är den bättre än båda. Den har ett fantastiskt driv med sina korta kapitel och ett unikt språk där boken utöver den vanliga texten även innehåller chattar, mail, bilder och anteckningar. Kreativt och framförallt gripande. Och trots att den är sorglig, riktigt sorglig, lyckas Yoon hålla sig borta från en rejäl gråtfest, på gott och ont. Jag gillar att den inte grottar ner sig i det sorgliga, att boken ändå mest uttrycker förälskelse, livsglädje och hopp. Samtidigt kanske hon lyckas lite för bra att hålla det sorgliga på avstånd? För hur gripen och känslomässigt involverad jag än var under läsningen, stannade den känslan inte kvar så länge efteråt. Om man nu ska jämföra med Eleanor & Park som hängde sig fast som en känslomässig igel alldeles för länge.

Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Ingenting och allting är alltså en underbar bok, för stunden. Och även om jag gissade twisten redan efter bara några sidor förstörde det ingenting av läsupplevelsen. Snarare tvärtom.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Agnes bokblogg och naturligtvis Oarya som fick mig att läsa den här.

Missa inte att vinna ditt eget exemplar av årets hetaste bok. Du, bara

Visserligen har jag en utlottning på gång men i övrigt har det inte handlat så mycket om just böcker här på sista tiden. Snart är det slut på det.

I helgen åker jag iväg och på söndag annonserar jag ut vinnaren av Anna Ahlunds heta roman Du, bara. Eftersom jag åker iväg och inte har någon möjlighet att annonsera en vinnare ( jag tycker bloggappen är för krånglig ) före söndag förlänger jag också tävlingen så du kan vara med och tävla ända till söndag 14/8 kl 15. Utlottningen hittar du här.

du-bara

På måndag sätter jag även igång med recensioner igen eftersom jag nu äntligen kommit igång med läsandet igen. Några redan lästa, några på gång och recensionsexemplaren har börjat trilla in igen. Det är märkligt det där med ledighet. Det som borde vara en perfekt period för läsning blir ofta bara pannkaka för mig. Av någon anledning kan jag inte slappna av med en bok under semester på samma sätt som när jag jobbar. För det finns inget härligare än att komma hem efter jobbet, sjunka ner i soffan och vila ögonen i en riktigt bra bok. Så på många sätt känns det faktiskt rätt skönt att komma igång med rutiner igen, även om rutinerna också innebär jobb.

Så, passa på att vara med i utlottningen och så ses vi på söndag kväll igen. Nu blir det ut och åka båt och jag hoppas det blir lugnare än så här.

UYNzfRj

Jag gav aldrig upp hoppet om Cassandra Clare.

Vi kommer behöva prata om Doktor Who. Under sommaren har jag gått och blivit en Whovian. Mer om det i ett ( eller tio ) eget inlägg, men man kan nog säga att jag är lite besatt. Det händer ibland.

Jag har alltså inte läst så mycket i sommar efter att jag plöjde igenom Robert Jordans mastodontserie Tidens hjul. Det tog tid att komma ut ur den världen kan jag säga. När man plöjer över 20 böcker om samma karaktärer är det tydligen väldigt svårt att släppa taget. Även om det samtidigt var rätt skönt också. Frihet liksom. Men jag hittade häromdagen boken Stad av aska av Cassandra Clare hos en kompis. Det är alltså fortsättningen på boken Stad av skuggor, en bok jag läste och inte gillade. Ändå såg jag filmen, gillade inte den heller. Och envis som jag är tittade jag även på tv-serien, Shadowhunters, och gillade inte det heller. Så man tycker ju att jag borde ha lagt ner, men nej.

Av någon anledning ville jag så gärna gilla serien. Jag har hört så många som verkligen älskade hela The Mortal Instruments serien och längtade väl efter att fastna på samma sätt. Robert Jordan har jag ju liksom redan läst, även om det var många år sedan, så jag kunde den världen redan.

Jag gav alltså Stad av aska en chans. Och vilken himla tur att jag gjorde det, för den gillar jag. Inte tokförälskad, men tillräckligt fast för att det ska kännas bra. Och det är alltid trevligare än att ogilla, så jag ska läsa och njuta och förhoppningsvis gilla resten av serien också.

stad-av-aska

Saknar du redan Priden, gråt inte! Vinn istället årets hetaste bok – Du, bara

Ja förlåt, jag blev borta jättelänge på grund av barn som har sommarlov, långa sovmorgnar och varma dagar som smälte bort hjärnan. Men nu är sommarlovet slut för min del så jag tänkte kicka igång med en rivstart. Nämligen utlottning av årets hetaste bok! Jag visste inte att förlaget skulle skicka ett recensionsexemplar, så jag hade redan köpt boken när den kom i brevlådan. Jag har alltså en bok för mycket och den tänkte jag lotta ut till en lycklig vinnare.

Du, bara är en ångande het kärlekshistoria som kommer få ditt hjärta att smälta och kroppen att pirra ända ner till tårna.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att dela och kommentera.

Dela i din egen blogg och kommentera här, eller dela mitt facebookinlägg och kommentera där.

Fredag den 12/8 klockan 18.00 avslutas utlottningen och jag drar en lycklig vinnare!

du-bara

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

 

Tack till Raben & Sjögren för utlottnings ( recensions ) exemplar. 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till