Den kallaste flickan i Coldtown.

den-kallaste-flickan-i-coldtownDen kallaste flickan i Coldtown är skriven av Holly Black.

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

Jag är otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen det här starkt. Inte så att jag är totalt störtförälskad, men absolut förtjust. Hade Holly Blacks språk varit lite mer speciellt hade det troligen blivit rejäl instalove från min sida, men Blacks språk fyller sin funktion och inte så mycket mer. Berättelsen däremot, den är något alldeles eget.

Jag kan tänka mig att Holly Black har suttit och brainstormat med sina kompisar på puben för att få till den här boken. Jag kan riktigt se framför mig hur de ölat sig igenom vampyrklassikerna och alla myter, för att sedan spinna vidare på det med den ena idéen galnare än den andra. För det här är en vampyrbok som har gått lite bärsärk. På ett bra sätt.

Black har placerat coldtowns i nuet. Städer som fallit offer för vampyrer och omgärdats med murar. Fängelsestäder där de som råkade befinna sig på plats under vampyrutbrottet aldrig kom därifrån. Vampyrer och människor som alla lever i en slags påtvingad symbios. Där finns Suicide square, torget där vampyrer tar livet av sig genom att ställa sig i solen och en ständig folkmassa som väntar på dagens självmordsunderhållning. Evighetsbalen där vampyrer och människor dansar sig igenom nätter fyllda av alkohol och blodsugande, och bloggare som tagit sig till coldtowns i sökandet efter det ultimata blogginlägget.

Allt berättat i rasande fart och galet kreativt.  Tana som är riktigt jäkla kick ass håller spänningen på topp och en härligt mörk humor fyller ut kulissen perfekt. Jag är faktiskt lite besviken på att det här inte är tänkt som en serie. Men det här svaret från Holly Black ger mig åtminstone lite hopp om en fortsättning.

Q: Will there be a sequel to the Coldest Girl in Coldtown?

Coldest Girl in Coldtown was written as a stand-alone. That said, I know what happens next, and maybe someday you will too. Right now, as with Curse Workers, I’m happy with where I left everyone. I’m sure they’ll be fine. Right?

 

Boken finns hos Science fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Havsdjupens sal och Prickiga Paula.

Annonser

Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver

budbararenBudbäraren är tredje delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Föräldralösa Matt bor i en fredlig by där de svaga och sjuka tas om hand och gränserna är öppna. Människor flyr hit från förtryck och förföljelse. Matts bästa vän Kira bor på andra sidan skogen i ett samhälle där hon valt att stanna, trots dess auktoritära regim. Matt har rollen som byns budbärare, en uppgift som kräver mod och osjälviskhet. Men klimatet hårdnar även i hans by. Röster höjs för att bygga en mur som håller främlingar ute. Samtidigt tätnar skogen och blir en ogenomtränglig och livsfarlig plats. Matt måste göra en allra sista resa. Han måste hämta Kira.

Alltså den här serien gör mig så förbryllad. Jag fattar inte riktigt vart författaren är på väg eller hur allt hänger ihop. För hänger ihop gör det på något konstigt sätt, men trådarna hänger som avslitna repstumpar längs vägen. Ibland känns det som författaren försöker knyta ihop repstumparna, för att sekunden senare glömma att det finns hundra till.

I den här boken möter vi Jonas och Gabe från bok ett, Den utvalde. Och det är ju ett kärt återseende eftersom vi får veta vart de tog vägen och hur det gick. Samtidigt får vi inte veta ett endaste dugg mer och det är så himla frustrerande. Att samhällena vi får presenterade i de olika böckerna är samtida förstår vi. I Den utvalde det totalitära känslolösa samhället där varken sjukdomar eller känslor får existera. I Blå tråd där avvikelser tillhör ondskan och människan hemfallit åt totalt frosseri i raseri, hat och egoism. Så kommer vi till Budbäraren och en värld som välkomnat människan som den är. Som tillåter avvikelser och olikheter. Som omfamnat kärlek och omtanke om sina nästa. Tills människans girighet åter tar över.

En handlare kommer till byn och Matt ser människorna förändras i takt med att de byter till sig saker. När hatet och misstänksamheten sprider sig måste Matt hämta sin vän Kira innan byn stänger sina gränser för gott.

Så långt är allt väl. Språket och tonen ger precis som tidigare känslan av en sagoberättelse. Karaktärerna blir levande trots Lowrys typiskt lågmälda presentation och världen känns sagoaktigt kreativ. Men ändå förstår jag inte vad det är Lowry berättar. Jag förstår beståndsdelarna och likheten med den ökade främlingsfientligheten i vårt samhälle. Varje bok har sin tydliga början och slut, men alla dessa hängande trådar …

Varför är världarna så olika, varför finns det olika förmågor, varför har samhällena ingen kännedom om varandra. Varför varför varför?

Och ja, det är väl ungefär den känslan som boken lämnar mig med. Ganska nöjd men fortfarande förbryllad och återigen med ett stort frågetecken i pannan.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

En smakbit av Du, bara

du-bara

”Jo det där jag skulle säga förut förresten …”, säger Frank.

Hans röst är mjuk och låg och rinner ut i mörkret. Jag tittar upp, tvingar mig själv att höja blicken.

Hans ögon är svarta.

Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag säger inget, väntar på att han ska fortsätta.

Hans händer söker sig tillbaka till koppen.

”Det är en sak jag har tänkt på …” Händerna kupar sig runt den, men släpper taget nästan direkt. ” … och jag tror att du kanske också har tänkt på det.”

Tiden står stilla.

Han ser på mig.

Jag ser på honom.

Jag kan se det lilla ärret vid hans ögonbryn fast han sitter på andra sidan bordet och det är halvmörkt i rummet. Han ser på mig, drar in ett andetag och verkar ta sats för att säga något mer.

Sen hörs de andras röster komma närmare igen, och ögonblicket är förbi.

 

Ångande het debutroman om John och Frank. Du, bara är skriven av Anna Ahlund.

Fler smakbitar kan du läsa hos Flukten fra virkeligheten.

Glastronen

glastronen-forsta-boken-i-glastronen-serienGlastronen är första delen i en serie skriven av Sarah J. Maas.

I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling mördare, tjuvar och soldater blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.
Hennes namn är Celaena Sardothien.
Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.

För att nämna det som är riktigt bra så kan vi ju börja med omslaget. Älskar det. Och ja, det var väl typ det.

Den här boken som borde ha fått mig att gråta av lycka med sin mix av lönnmördare, prövningar, magi, kungar och prinsessor och farliga portar till andra världar, får mig tyvärr inte att känna speciellt mycket alls. Jag vet att Celaena är en jättefarlig lönnmördare eftersom författaren talar om det för mig. Hela tiden. Det mesta i boken vet jag eftersom författaren berättar det, jag får inte uppleva det själv. Och i de fall författaren faktiskt lyckas visa mig någonting genom karaktärernas handlingar, så berättar hon det ändå för mig efteråt. Ifall jag inte fattade det jag precis läste. Jag är alltså inte jättenöjd med den här boken.

Celaena introduceras för mig som landets farligaste lönnmördare. En ung superkaxig flicka som lyckats överleva ett dödsläger och som nu valts ut till kronprinsens kämpe för att vinna tillbaka sin frihet. Hon förs till slottet av gardeskapten Chaol Västfall och där förvandlas hon från superkaxig och självsäker lönnmördare till, ja en osäker ung tjej som gillar klänningar. Hon tycker jättemycket om klänningar. Och baler. Och att läsa. Och så är hon lönnmördare, något som präntas in konstant ifall jag lyckas glömma det mellan alla volanger och spetsar som presenteras. Och här är grejen. Jag har inget alls emot att en karaktär är mångsidig, tvärtom. Jag ser väldigt gärna Celaena som både lönnmördare och som ung fåfäng flicka som gillar att dansa. Problemet i många böcker är just avsaknaden av mångsidighet. Är en flicka farlig så gillar hon inte att dansa. Är hon bra på att slåss så ska hon absolut inte bry sig om hur hon ser ut. Så det gör inget att blanda in allt det där. Problemet är att lönnmördaren försvinner i allt flirtande och klänningsprovande.

Celaenas skicklighet som lönnmördare hade kunnat visa sig i prövningarna där hon ska kämpa mot jättestora, läskiga karlar. Men det gör det inte eftersom vi inte får vara med på prövningarna. Boken handlar om allt annat runtomkring och prövningarna får vi mest höra talas om i efterhand. Det gick si eller det gick så och nu är det bara 15 tappra kämpar kvar. Samtidigt som kämparna faller bort en efter en i prövningarna så mördas de också brutalt. Celaena förstår att något är galet ( nähä? ) och börjar undersöka på egen hand. Men det sker mest lite på måfå utan någon direkt agenda och den mesta tiden går fortfarande åt till flirtande och klänningsfunderingar.

Samtidigt får vi små små smulor av världsbygget. För små för att bilda någon direkt bakgrund eller uppfattning om vad som skett, hur det skett och vad som sker. Vilket gör att den stora kalabaliken i slutet blir ganska obegriplig. Det händer plötsligt massor av saker som säkert hade varit intressanta om jag bara visste lite mer. Tyvärr lyckas författaren heller inte speciellt bra med de få stridsscener vi faktiskt får, speciellt inte den i slutet. Till skillnad mot Susan Ee och hennes Penryn i Änglafall där kampscenerna känns både trovärdiga och levande, blir det mest en rörig härva av Celaenas kamp. Hon rusar hit och kämpen kastar sig dit. Fram och tillbaka, utan att jag får någon slags känsla för att författaren faktiskt kan något av det som beskrivs.

Så jag är tyvärr inte helt nöjd med den här boken. Istället för en härlig upplevelse fick jag en massa saker berättat för mig. Och inte de saker jag var intresserad av tyvärr. Kommer jag läsa nästa bok? Ja det kommer jag självklart göra. Trots allt är det min favoritgenre, även om jag inte är överväldigad av just den här boken.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Carolina läser och Aldrig bara ord.

Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall

fjarilarnas-stadFjärilarnas stad är skriven av Ingrid Remvall.

Är du vacker, rik och samvetslös? Välkommen till Fjärilarnas stad. Artonåriga Vega bor på den fattiga sidan av muren, dömd att varken synas eller höras. En natt gör hon och hennes bästa vän det förbjudna: de smiter in i staden där de rika och vackra bor. Där träffar hon Fenix. Han står för allt hon själv saknar och hon börjar drömma om ett nytt liv. Men under stadens glansiga yta rör sig mörka krafter och Vega inser att det finns kopplingar mellan henne och de attacker och kidnappningar som skakar samhället.

Vega är en Myra, arbetare och slav åt Fjärilarna som bor i Vegatropolis, Fjärilarnas stad. Där finns makten och eliten, de som har det senaste inom teknologi, mat och mediciner. Utanför murarna får myrorna klara sig på det som Fjärilarna ger. Så länge de arbetar hårt och följer Fjärilarnas regler. Världen befolkas inte bara av människor i olika skikt, utan även AI och AAI. När man väl framställt AI som arbetare gick man vidare och skapade AAI ( Avancerad Artificiell Intelligens ) som blivit en slags supermänniskor och tillhör högsta skiktet i Fjärilarnas stad. Eliten.

När Vega träffar Fenix slår det gnistor och hans vänskap med Hovet introducerar Vega till en helt ny värld. Samtidigt händer det skrämmande saker i staden.

Jag börjar med det uppenbara. Miljön och världsbygget påminner otroligt mycket om den i trilogin Uglies. Precis som i Uglies finns ett högteknologiskt glittrande samhälle där de vackra och omgjorda bor. Precis som Tally Youngblood, längtar Vega till det glittrande och glamourösa.

Jag var alltså inte helt fast när jag började läsningen eftersom den påminde så mycket om Uglies, det kändes som något jag redan läst. Men det visar sig snart att Fjärilarnas stad har mer att komma med. Vi får ett mer genomtänkt världsbygge här än i Uglies och en trovärdig förklaring till varför världen ser ut som den gör. Boken är inte speciellt tjock och att på några få sidor ge oss en så solid bakgrund är skickligt.

Vega och Fenix drabbas av en rejäl instalove när de träffas, något som irriterade mig men får en förklaring i slutet. Förutom hela den här fantastiska världen befolkad av människor och robotar finns det nämligen även ett mysterium och en oförutsägbar twist i slutet. Jag var och famlade lite i utkanten av twisten men hur det faktiskt ligger till kunde jag inte gissa och det gillar jag.

Vi får ta del av både Vegas och Fenix perspektiv i jagform, något jag visserligen uppskattar samtidigt som det är något med berättarperspektivet som stör mig. Jag får inte hundraprocentig kontakt med varken Vega och Fenix, och jag kan inte låta bli att fundera på om ett tempusbyte i berättarperspektivet hade hjälpt upp det. Visserligen ligger presensromaner i tiden trendmässigt, men just här tror jag det hade varit en fördel. Kanske hade jag känt mig mindre distanserad från karaktärerna om jag fått ta del av Vegas och Fenix direkta känslor.

En annan sak som stör mig är längden på boken. Handlingen sög in mig och jag hade velat ha mer av Vega och Fenix, mer av den här fantastiska världen och mer av allt.

Fjärilarnas stad är smart, underhållande och spännande. Och alldeles för kort.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Läsfåtöljen, Beas Bokhylla och Bokhyllan.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Jack – En jävligt fantastisk bok!

jackJack är skriven av Christina Lindström.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Gillade du Eleanor & Park av Rainbow Rowell så kommer du älska den här. Vilken fantastisk bok! Skit i Romeo och Julia för här kommer Jack och Freja.

Jack är killen tjejerna vill ha och killen killarna vill vara. Han är snygg, sympatisk och smart. Populär och självsäker. En kille att älska. Men det visar sig att Jack inte är så jävla bra och när kraschen kommer ligger krossade hjärtan och tokblöder. Mitt, Jacks och Frejas. Totalt haveri på en sekund och allt måste omvärderas. Vem är Jack egentligen och hur mycket kan man egentligen förlåta?

Att Christina Lindström har lyckats med karaktärsutvecklingen är givet. Jag kan inte låta bli att tycka om Jack, trots att han faktiskt är rätt osympatisk vad det visar sig. Att allt det fina och braiga kanske mest beror på rätt taskig självinsikt. Ändå lider jag verkligen med Jack när världen tippar över och allt faller. Jag står liksom på hans sida även när sanningen kommer fram, och det är väl egentligen vad boken handlar om. Att onda handlingar inte alltid begås av onda människor. Det handlar om att växa upp, att förändras och om att ge människor en andra chans. Och om kärlek. Massor av kärlek.

För grejen är att även om boken innehåller viktiga och aktuella frågor, så får vi inga livsvisdomar nedkörda i halsen. Jack är som han är och blir som han blir. Han får insikt men den kommer i glimtar. Glimtar som för berättelsen framåt, men ändå låter kärlekshistorien vara huvudtema. För även om vi blir lite klokare och bättre av att läsa Jack, så är det kärleken mellan Jack och Freja som betyder mest. Som får mig att känna. Jag smälter, drunknar och kraschar. Men mest av allt ler jag. Även när det är som absolut jobbigast lyckas Jack få mig att le igen bara några rader bort.

Det är nu och det är äkta. Och det är helt makalöst bra. Så bra att jag gärna skulle se Jack nominerad till Augustpriset som Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är ViskbloggenBokhora och Oarya.

Gregor, de hemliga tecknen av Suzanne Collins

gregor---de-hemliga-tecknenGregor, de hemliga tecknen är den fjärde boken i Krönikan om Underjord av Suzanne Collins.

När Gregor denna gång återvänder till Underjord är det inte för att uppfylla en ny profetia, utan för att hälsa på sin mamma som vårdas på Regalias sjukhus. Men i Underjord verkar problemen dyka upp där man minst anar det och snart har Gregor, hans lillasyster Boots och deras vänner ramlat rakt in i en halsbrytande jakt på jättelika råttor och möss som bara kan sluta på ett sätt. Med döden. Frågan är bara för vem?

Luxa, den regerande drottningen i Underjord, som i förra boken räddades till livet av mössen gav ett löfte till dem innan hon återvände hem. Om mössen någon dag behöver hennes hjälp behöver de bara meddela Luxa och hon kommer att finnas där. Nu har den dagen kommit och våra vänner försöker ta reda på vad som hänt. Det visar sig att mössen är försvunna. Hastigt har tusentals möss lämnat sina hem mitt i middagen och det kan bara bero på en sak, råttorna. Men inte ens Luxa och Gregor kan föreställa sig den ondskefulla plan som ligger bakom mössens flykt. 

Varning för liten spoiler, det känns nödvändigt med den vändningen serien tar.

I den här delen blir det mörkt, riktigt mörkt. Visserligen har Collins inte varit rädd för att ta kål på sina karaktärer i de andra delarna heller, men det här är något annat. Det är fortfarande en äventyrsbok med spänning, action och humor. Men här väver Collins in historia och vi möter Förintelsen. I en annan form och anpassad för ungdomar visserligen, men det går inte att komma ifrån att det är både hjärtskärande och brutalt. Det finns förvisso en distans eftersom det främst handlar om talande djur i en påhittad värld, men det är ändå brutalt.

Jag rekommenderar alltså den här och nästa bok från åldern 9 som absolut tidigast och då gärna med en vuxen att prata med efteråt. Inte för att jag tror böckerna leder till trauma ( hallå Alfons ) , men för att funderingar säkerligen väcks och det också är ett ypperligt tillfälle att lära barnen historia eftersom det finns ett påtagligt sammanhang.

Fortfarande en av de bästa barn/ungdomsserier jag läst och fortfarande sitter jag som klistrad trots att jag är vuxen. Fantastisk är ett ord som passar bra i sammanhanget.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokgalleriet, Romeandjuliet och MsHisingen.